Dags att uppdatera Sveriges sätt att redovisa skyddad natur

I oktober 2021 avslutades den första av två sammankomster vid FN:s biologiska mångfaldskonferens, COP15. Syftet med konferensen: att vända den globala förlusten av biodiversitet till år 2030. Ett återkommande begrepp under det första mötet var det så kallade 30x30-målet, ett skydd som omfattar 30 procent av jordens land och hav till år 2030.

I maj nästa år hålls nästa möte och då väntas hårdare förhandlingar när det mer konkreta ramverket tas fram.

Linda Eriksson, skogspolitisk talesperson på Skogsindustrierna, är i grunden positiv till globala mål för biologisk mångfald och skyddad natur, men större fokus borde ligga på kvaliteten i arbetet – annars blir det sifferbingo, menar hon.

– Det man pratat om på COP15 är samma mål som dyker upp även på EU-nivå och i den allmänna debatten här i Sverige, säger Linda Eriksson.

Ska man sätta procentmål måste man samtidigt vara väldigt tydlig med vilka skyddsformer det är som ingår.

– Just nu jämför vi tyvärr äpplen och päron och det gör att Sverige ser ut att vara sämst i Europa.

Sverige redovisar andra skyddsformer

Tonläget i skogsbruksdebatten har hårdnat de senaste åren och den biologiska mångfalden spelar en viktig roll i den debatten. Biologen Sebastian Kirppu personifierar kanske både tonläget och polariseringen när han i SVT-serien ”Slaget om skogen” kommenterar andelen skyddad svensk skog. Sverige ”är i bottenskrapet”, säger Kirppu, vi ”har hästlängder kvar” innan vi kan mäta oss med länderna i topp.

Han har inte fel. Väljer man att jämföra de inrapporterade siffrorna ligger Sverige långt ned på listorna. Men tar man med i beräkningen att våra svenska myndigheter rapporterar skyddad natur på ett annat sätt än resten av Europa, då blir läget för Sverige ett annat.

Sverige redovisar bara den formellt skyddade naturen som ryms inom naturreservat, nationalparker, Natura 2000-områden och biotopskyddsområden. Summan av dessa är dryga 14 procent av Sveriges areal. De flesta EU-länder uppger att de skyddar minst 20 procent och flera länder redovisar att mer än en tredjedel av landarealen är skyddad.

– Men många gånger är det skyddsformer som tillåter jord- och skogsbruk och det vill vi som företräder skogsnäringen föra fram tydligare i debatten, säger Linda Eriksson.

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag kartlagt vilka skyddsformer som skulle kunna rapporteras och gjort jämförelser med ett antal andra länder som visar på stora skillnader. Det finns redan betydligt mycket mer skyddad natur än vad vi redovisar till EU.

I somras presenterade Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, en jämförelse över hur naturskyddet ser ut i olika länder och konstaterade att: ”Med en motsvarande rapportering som andra länder skulle Sverige framstå som ett föregångsland vad gäller skydd av natur. Svenska myndigheter har istället valt att framställa Sverige som ett av Europas sämsta länder.”

Svenskt naturskydd är traditionsstyrt

Men hur kommer det sig att Sveriges sätt att rapportera skiljer sig så kraftigt från majoriteten av övriga medlemsstater? Gunnar Lindén, naturvårdsexpert på LRF, menar att det delvis handlar om tradition.

– Sverige har arbetat med naturskyddsfrågor och sett på skyddad natur på samma sätt under lång tid. Vi har svårt att ändra det synsättet trots att vi inser att andra gör annorlunda, säger han.

Sveriges rapportering styrs också delvis via juridiken av kapitel 7 i miljöbalken. Ingår inte skyddsformen där så tas den inte med den svenska rapporteringen till EU.

– Men det stämmer inte helt. Ta strandskydd till exempel, det finns med i kapitel 7 men räknas ändå inte in när Sverige redovisar, säger Gunnar Lindén.

De olika redovisningssätten handlar också om hur vår svenska natur ser ut.

– Vi har kvar jättemycket skog, och vi har en del skogar som är ganska orörda, bland annat genom frivilliga avsättningar. Den skyddsformen har man inte ens i andra länder, säger Gunnar Lindén.

Sverige klarar redan 30-procentsmålet

LRF har länge drivit frågan om att Sverige behöver anpassa sin redovisning av skyddad natur till övriga EU.

– Naturvårdsverkets studie är bra på så sätt, den visar tydligt att Sverige ligger i europatopp för strikt skyddad natur. Det budskapet behöver komma ut bredare. Men tyvärr lämnas inga förslag på hur vi kan redovisa mer likartat, säger han.

Linda Eriksson är inne på samma spår.

– Naturvårdsverkets rapport tar inte med allt som vi inom vår näring tycker bör räknas med, men den är ett bra steg framåt till en mer rimlig diskussion, säger hon.

Frågan om hur Sverige ska närma sig övriga Europa när de redovisar är nu en fråga för våra folkvalda, menar Linda Eriksson. Men det är ont om tid. I maj 2022 kan 30-procentsmålet komma att klubbas igenom i FN. Också EU:s strategi för biologisk mångfald innehåller ett mål på att minst 30 procent av unionens landyta ska skyddas.

– Vi inom näringen kan inte påverka procentsatserna, men vi kan påverka hur politikerna tycker att det ska rapporteras och fördelas, säger Linda Eriksson.

Det är nämligen också intressant, tycker hon, att fortsätta diskutera hur rimligt 30-procentsmålet är för de olika medlemsstaterna. När ministerrådet hösten 2020 antog strategin betonades att målet ska uppnås gemensamt av medlemsländerna ”samtidigt som hänsyn tas till nationella förhållanden”.

– Olika länder har helt olika förutsättningar och därför olika möjligheter att uppnå målen. I Sverige är 30-procentsmålet genomförbart, kanske är vi redan i hamn beroende på hur vi redovisar våra skyddade naturområden, avslutar Linda Eriksson.