Ett aktivt skogsbruk med hög tillväxt och användning av produkter från förnybar råvara ger långsiktiga klimatnytta. Den stora utmaningen är att mäta substitutionens effekter. Nu är Skogsindustrierna på väg att utveckla ett standardiserat och globalt accepterat beräkningssätt.
I december 2023 beslöt EU-kommissionen, efter många års diskussioner, att den nya regleringen LULUCF ska gälla. Det betyder att nettoutsläppen i EU ska minska med minst 55 procent fram till år 2030. Sverige förväntas leverera unionens största kolsänka på 4 miljoner ton ökad kolsänka till år 2030.
Ett sätt att öka koldioxidupptaget skulle kunna vara att upphöra med skogsbruk och låta skogen stå orörd, för att helt förlita sig på trädens naturliga förmåga att ta upp och binda koldioxid. Men Sveriges hållning har hela tiden varit att det är fel väg att gå.
– Att bara betrakta skogen som en kolsänka för att lösa de kortsiktiga målen för att sedan fortsätta den fossila konsumtionen är som att städa genom att samla allt skräp i garderoben. Den stora nyttan vi har av skogen är att med dess hjälp kunna ersätta de fossila materialen. För när vi talar om skogen som en kolsänka, ska vi komma ihåg att den inte är helt stabil. Det kan komma stormar, bränder eller insektsangrepp – förhållanden som vi människor själva aldrig kan påverka, säger Linda Eriksson, ansvarig för nationella skogsfrågor på Skogsindustrierna.
Under sin levnad tar dessutom träden upp koldioxid olika bra. Störst upptag är under tillväxtfasen. När trädet blir äldre börjar tillväxten avta, och därmed minskar även inlagringen av nytt kol.
Smarta städer blir kolsänkor
Genom att använda trä i så många sammanhang som möjligt, till exempel när man bygger hus, eller tillverkar möbler, kan man istället fortsätta att lagra koldioxid. Ett fyravåningshus i trä innebär till exempel ett nettoupptag av 150 ton koldioxidekvivalenter (CO2e), visar forskning från Mittuniversitetet. Samtidigt kan mer fossilintensiva material fasas ut.
– När vi använder trä för att till exempel bygga hus, ökar mängden kol som lagras. Om vi bygger i trä kan våra städer fungera som kolsänkor. Även i framtiden kommer vi att behöva förpackningsmaterial, kläder och energi. Den faktiska klimatomställningen förutsätter att vi slutar använda fossila material som ger stor kolbelastning, säger Magnus Berg, näringspolitisk chef på Skogsindustrierna och fortsätter:
– Om vi minskar tillgången på förnybart material, exempelvis genom minskad avverkning i våra skogar, försvåras arbetet med klimatomställningen. Detta skapar mindre möjligheter till substitution. En sänkt avverkning och ett minskat marknadsutbud gör det svårare för konsumenterna att välja fossilfria alternativ.
Sara Kulturhus i Skellefteå är med sina 20 våningar ett av världens högst byggnader byggt i trä. Det beräknas binda 9 000 ton koldioxid under sin livstid.
Foto: Sven Burman
Mätningar
Det stora problemet för att kunna värdera skogsprodukternas klimatvärde har länge varit avsaknaden av mätmetoder.
– Det har tidigare inte gjorts några riktiga beräkningar av substitutionen. Vi mäter utsläpp, upptagning och lagring av kol i skog och mark, men vi har inte mätt substitutionens värde. Det har lett till en ensidig debatt, där vi i första hand fokuserar på skogens kolupptag och produkternas livslängd, men tappar substitutionsnyttan, säger Magnus Berg och fortsätter:
– Det är först när vi mäter substitutionsnyttan av både långlivade och kortlivade produkter som vi kan få en helhetsbild av klimatarbetet. Vi behöver kunna mäta klimatvärdet av såväl trä som byggmaterial när det används i exempelvis förpackningar, textil eller helt nya användningsområden.
Ny beräkningsmodell för substitution
Torgny Persson, forsknings- och innovationsdirektör på Skogsindustrierna, har i nära samarbete med forskare och skogsindustrin under en längre tid arbetat med att ta fram en ny sådan beräkningsmodell.
– Den modell vi har utvecklat består av tre delar, där vi i den första delen beräknar träprodukternas kolinbindning. Ju bättre vi sköter våra skogar desto mer tillväxt får vi och kan på sätt långsiktigt binda kolet i skogarna, säger han och fortsätter:
– Därutöver försöker vi mäta klimatvärdet av substitution. Ambitionen är att kunna beräkna hur mycket olika träbaserade produkter faktiskt bidrar till klimatnyttan. Slutligen – i vår tredje del fokuserar vi på utsläppen från våra fabriker, och från våra transporter.
Modell över skogsnäringens klimateffekt. Läs mer om skogsnäringens klimateffekt här.
Modellen på väg att bli standard
Målet för den svenska skogsindustrin är att fram till år 2040 öka kolbindningen med 30 procent och substitutionen med 20 miljoner ton per år, jämfört med 2020.
– Vår modell är ett viktigt verktyg på vägen dit. Den håller nu dessutom på att bli en standard för hur skogsindustrin i hela världen ska beräkna klimatnyttan. Vi räknar med att vara färdiga med standardiseringsarbetet 2025, säger Torgny Persson och avslutar:
– En ökad resurseffektivitet inbegriper även användning av avfall, som askor och olika typer av slam. Här intensifierar vi arbetet med att få fram lösningar för hur detta avfall kan omvandlas till produkter. Även andra industriers avfall, som till exempel textilrester, kan bli insatsvaror i vår produktion och därmed bidra till en mer resurseffektiv och cirkulär användning av råvaror och material.
Stort intresse för lagring av biogen koldioxid
Intresset inom skogsindustrin för infångning och produktutvinning av biogen koldioxid är stort.
– Biogen koldioxid kan på sikt bli en ny råvara. Men att fånga in koldioxid är en process som i sig kräver mycket energi och mer forskning, säger Torgny Persson, forsknings- och innovationsdirektör på Skogsindustrierna.
Just nu fokuserar forskningen på möjligheten att samla in och lagra den biogena koldioxid som finns i skogsindustriernas fabriker.
– Förhoppningen är att kunna fånga in koldioxiden från fabrikerna och sedan lagra den i gamla urpumpade oljehål i Nordsjön, eller ännu bättre: kunna göra nya produkter av kolet. Mer forskning behövs dock innan det är möjligt, säger Torgny Persson.
