Skogsbruk

FAO (FN:s jordbruks- och livsmedelsorgan) definierar hållbart skogsbruk som: ”Förvaltning och utnyttjande av skog på ett sätt som bevarar biodiversiteten, produktionen, skogens förmåga att förnya sig, vitalitet och dess förmåga att bistå nu och i framtiden med viktiga ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner både på lokala, nationella och globala nivåer och på ett sätt som inte skadar andra ekosystem.”

Forest Europe har anpassat definitionen för europeiska förhållanden till: ” Förvaltning och nyttjande av skog och skogsmark på ett sådant sätt, och i en sådan takt att dess biologiska mångfald, produktivitet, föryngringskapacitet, vitalitet och förmåga att både nu och i framtiden fylla viktiga ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå bevaras, utan att andra ekosystem skadas.”

Andra viktiga utgångspunkter för ett hållbart skogsbruk är svensk skogsvårdslag, där produktion och miljö är jämställda mål, samt certifieringssystemen FSC och PEFC.  

Det finns flera lagar som reglerar svenskt skogsbruk. Den viktigaste lagen är skogsvårdslagen. Den trädde i kraft på 1990-talet och bygger på två jämställda mål – produktion och miljö. Andra exempel på lagar som styr skogsbruket är exempelvis miljöbalken och artskyddsförordningen. Lagar som jordabalken, terrängkörningslagen och kulturmiljölagen är andra exempel på lagar som berör den som äger skog.

Cirka 75 % av den svenska skogen brukas. Sveriges totala landyta är 40,7 miljoner hektar, varav 70 procent utgörs av skogsmark. Träden från den svenska skogen är därmed en av Sveriges viktigaste råvaror.

Drygt 25 procent av svensk skogsmark brukas av olika skäl inte, t.ex. genom olika skyddsformer (naturreservat, nationalparker), avsättningar eller improduktiv skogsmark.

Trakthyggesbruk är den vanligaste brukningsmetoden i Sverige och används för att det är mångfacetterat, lätt att anpassa efter olika förutsättningar och kan se ganska olika ut. Så kallade hyggesfria metoder, som till exempel luckhuggning, används inom trakthyggesbruket. Inom trakthyggesbruker kan skogsägaren alltså fritt välja vilka olika typer av åtgärder som fungerar för den aktuella platsen.

Trakthyggesbruk är den vanligaste skogsbruksmetoden i Sverige. Det är en cyklisk metod som innebär att man avverkar ett område när skogen är mogen, för att sedan plantera ny skog. Metoden lämpar sig väl för svenska förhållanden, ger mycket virke och är lätt att anpassa efter olika förhållanden.

Intresserad av att lära dig mer om svenskt skogsbruk? Här kan du läsa Koll på svenskt skogsbruk och fördjupa dina kunskaper.

Trakthyggesbruket är en cyklisk, upprepande process. Plantor planteras, och när de börjar växa sig stora, röjs och gallras skogen för att ge träden utrymme att växa. När det är dags för skörd avverkas de träd som är mogna, innan nästa generation etableras och marken förbereds på nytt inför nästa plantering. Denna cykel tar ungefär 100 år.

Trakthyggesbruk introducerades under 1800-talets första hälft i Sverige. Tidigare hade man använt sig av olika så kallade hyggesfria metoder. Då det saknades fokus på återplantering, upplevdes dock de metoderna som exploaterande – man högg och plockade ut ur skogen, men såg inte till att gynna nya plantor så de fick möjlighet att växa sig starka.

På 1950-talet fick trakthyggesbruket sitt stora genombrott, men det har också anpassats och justerats sedan dess. Idag är till exempel hyggena mindre, och fler träd lämnas kvar efter en avverkning.

Medelstorleken på de sammanhängande hyggena är 4,5 hektar, och medianstorleken 2,5 hektar.

Medianstorleken för ett hygge i norra Norrland är 4,3 hektar medan i Götaland är medianstorleken på ett hygge 1,9 hektar. Ju längre söderut i landet man kommer, desto mindre är hyggena.

Källa: Skogsstyrelsen

Det pågår alltid läckage av koldioxid i skogen genom nedbrytning av döda träd, träddelar och andra växter.

Efter en avverkning på ett hygge stannar fotosyntesen i princip av eftersom så stor del av träden är borta, samtidigt som nedbrytning av kvarvarande träddelar fortgår. Detta leder till att utflödet av koldioxid under ett antal år blir större än upptaget – på just den berörda ytan. Men kolbalansen i skogen måste ses i ett landskapsperspektiv. Genom att ha en hög tillväxt i hela skogslandskapet och inte avverka mer än det växer, kompenserar den omgivande växande skogen för den kolförlust som uppstår på det enskilda hygget. Inom tio år är kolbalansen i den nya skogen återställd (SLU). Skogen på just den ytan bidrar återigen som kolsänka. 

Intresserad av att lära dig mer om svenskt skogsbruk? Här kan du läsa Koll på svenskt skogsbruk och fördjupa dina kunskaper.

Kalhyggen är en term som bättre beskriver en typ av hyggen som förekom mellan 1960 och 1980 när hyggena var stora och kala. I dag är kunskaperna om naturvård större, och trakthyggesbruket har utvecklats. Hyggena är mindre, och fröträd, högstubbar, kantzoner och dungar lämnas kvar vid efter avverkningar. I dagens unga skogar finns också en större variation av olika trädslag.

I skogsbranschen används istället ordet föryngringsyta för att beskriva ett område som har avverkats.

Höga stubbar och evighetsträd är exempel på åtgärder som görs av skogsbruket för att gynna den biologiska mångfalden. Träd lämnas kvar vid kantzoner mot sjöar och vattendrag och för naturvårdshänsyn. Enskilda praktfulla träd och trädgrupper och ibland fröträd som används för föryngring kan också bli kvar. I en certifierad skog är den här synen vanligare – då lämnas minst tio extra träd per hektar på hygget och det finns regler för hur stor yta som får vara kal. Träd eller ved lämnas kvar på marken för att långsamt brytas ner och samtidigt utgöra hem åt insekter, lavar, mossor, tickor och så vidare.

Läs mer om hur svensk skogsindustri ser på och arbetar med biologisk mångfald

Ja det finns det. Det kallas för hyggesfritt skogsbruk och innebär att större trädlösa ytor undviks. Det finns flera olika varianter, som blädningsbruk, små hyggen – luckor – och överhållen skärm. De två sistnämnda är åtgärder som också används inom trakthyggesbruket.

Hyggesfritt skogsbruk innebär att man inte skapar hyggen – ytor där de flesta träden avverkas samtidigt. Istället plockar man ut enstaka träd eller mindre grupper av träd över tid. På så sätt behålls en skog med träd i olika åldrar, vilket kan ge ett mer varierat landskap.

Intresserad av att lära dig mer om svenskt skogsbruk? Här kan du läsa Koll på svenskt skogsbruk och fördjupa dina kunskaper.

I trakthyggesbruket röjer och gallrar man i skogen när den växer upp, men avverkning sker först när den är 60 – 120 år gammal. Det betyder att man ganska sällan behöver köra med skogsmaskiner i skogen, som kan riskera att skada de träd som ska stå kvar.

I det hyggesfria skogsbruket sker avverkning med intervaller om 20 – 30 år. Det innebär ökad risk för trädröta och andra skador på de träd som står kvar, eftersom maskinerna behöver köra i skogen oftare.

I trakthyggesbruket är föryngringen en central fas. Efter avverkning sker markberedning för att skapa så gynnsamma förutsättningar som möjligt. Sedan planteras nya plantor, ofta kontrollerade och förädlade för att växa bra. Vissa träd, så kallade fröträd, lämnas kvar för att möjliggöra en naturlig frösådd.

I det hyggesfria skogsbruket, exempelvis blädning, luckor och överhållen skärm, förlitar man sig normalt på självsådd med eller utan markberedning, vilket är en mer osäker föryngringsmetod. Om föryngringen inte säkerställs i det hyggesfria skogsbruket, trots avverkningar, kan det anses vara ett så kallat exploaterande skogsbruk.

I trakthyggesbruket blir skogarna ljusare och det leder till att skogen kan växa bättre, snabbare och binda in så mycket koldioxid som möjligt. Direkt efter avverkning minskar dock kolsänkan lokalt, tills tillväxten av ny skog tar fart. På längre sikt och nationell nivå har trakthyggesbrukade skogar stor total klimateffekt.

I hyggesfritt skogsbruk blir skogarna mörkare. Unga plantor får mindre ljus och svårare att etablera sig. Konkurrensen från stora träd i omgivningen gör att de unga träden växer långsamt och behöver mer tid på sig för att kunna lagra samma mängd kol som de mer snabbväxande träden i en trakthyggesbrukad skog gör. Lokalt blir upptaget av koldioxid högre när färre träd avverkas. Men eftersom tillväxten av skog är lägre blir det totala kolupptaget mindre.

Läs mer skogens kolsänka, hur den funkar och hur vi kan öka skogens kolsänka.