Skogens gröna kolcykel är en förutsättning för livet på jorden. Hur fungerar kolcykeln och hur kommer skogens produkter in i denna cykel? Forskarna Johan Bergh och Tomas Lundmark ger sin syn.
Mellan skogen, samhället och atmosfären cirkulerar kol i ett biogent kretslopp. Växande träd och övrig vegetation fångar upp luftens koldioxid och solens energi för att sedan omvandlas till ved och annan biomassa. En del träd skördas och blir produkter, som till exempel tidningspapper och trähus. De träd som inte skördas bryts ned av mikroorganismer och svampar. Oavsett om träden blir produkter eller förmultnar i skogen frigörs den upptagna koldioxiden – förr eller senare – och går tillbaka till atmosfären för att återigen bli tillgänglig för växter. Kretsloppet är slutet.
Stort kolförråd inget att skryta om
Tomas Lundmark, professor i skogsskötsel vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå, menar att många felaktigt ser skogen som en ”hink” för koldioxid, där vi kan lagra undan koldioxid som det finns alldeles för mycket av i atmosfären:
– Men det går ju inte att lagra hur mycket koldioxid som helst och under hur lång tid som helst i skogen. Vi behöver istället befria oss från fossilberoendet, som är den största orsaken till att det kommer in nya kolatomer i kretsloppet. Det gäller att stoppa den tillförseln först. Det gör vi inte genom att sluta bruka skogen.
En vanlig missuppfattning enligt honom är tanken på att ett stort kolförråd gör stor klimatnytta. Men storleken har ingen betydelse, det är istället förändringarna av kolförrådet som skapar klimatnyttan.
– Väljer man att avstå från skörd av skogens tillväxt för att bygga kolförråd i skogen ska det ställas mot det ökade fossilberoende som blir följden om konsumtionen ska tillgodoses med mer fossila produkter, säger Tomas Lundmark.
Samma men ändå olika koldioxid
En del menar att koldioxiden är densamma oavsett om den kommer från fossila källor (fossil koldioxid) eller från förbränning av biomaterial (biogen koldioxid). Kemiskt sett är molekylerna exakt likadana, men det finns en stor skillnad.
– Eldar vi björkved frigörs koldioxid som tidigare funnits i atmosfären. Inget nytt kol tillförs då till kretsloppet. När det däremot gäller kol från fossila källor tas det av kollager som legat begravt i jordskorpan i hundratals miljoner år. Då tillförs nya kolatomer till kretsloppet och koldioxidhalten i atmosfären ökar, säger Johan Bergh, professor i skogsskötsel med fokus på skogens klimatnytta vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Vitalt att sköta skogen
Hur väl skogen hanteras idag har stor betydelse för framtidens klimat. Genom god skogsskötsel kan fotosyntesen öka ytterligare, vilket gynnar tillväxten och därmed inlagringen av kol i skogen. Det handlar också om att göra mer av det som redan görs enligt Johan Bergh:
– Plantera rätt trädslag på rätt mark, avverka i rätt tid och föryngra skogen. Det är även viktigt att vi använder huvuddelen av det ständigt ökande kollagret. Dels för att vi istället kan lagra kol i mer beständiga och långlivade produkter i exempelvis byggnader och förhindra utsläpp av koldioxid från fossil energi, dels för att upprätthålla högre nettotillväxt i skogen.
Samtidigt behöver vi, enligt Johan Bergh, minska risken för skogsbränder, viltskador, insektsangrepp och svampsjukdomar för att träden ska öka i tillväxt och hålla sig vitala.
Substitution – ersätta fossilt med förnybart
För att mildra klimatproblemen behöver de fossila utsläppen minska. En effektiv lösning på detta är att ersätta fossilbaserade produkter och energi med förnybara alternativ – det vill säga med skogens eller jordbrukets produkter – något som kallas för substitution. Det handlar konkret om att byta ut energikrävande betong och stål mot träråvaror, plastförpackningar mot pappersförpackningar, oljebaserad textil som polyester mot textilfibrer av cellulosa samt kol och olja mot bioenergi.
– Substitution är en bestående effekt. Det skördade trädet ska användas på ett så klokt sätt som möjligt för att skapa största möjliga substitution och lagring i olika långlivade träprodukter. Använd skogsråvaran istället för att låta skogen stå, säger Johan Bergh.