Vad innebär det när det talas om brukad skog? Och varför brukar man skogen?
I en brukad skog bedrivs en verksamhet för att producera virke. Vid trakthyggesbruk betyder det att skogen föryngras, röjs, gallras och skördas med jämna mellanrum.
För att skapa utrymme för varje träd att växa till sig, röjer man. Ungefär fem år efter att man har planterat kan det vara dags att röja första gången, lite olika beroende på var i landet skogen finns. Man kan också röja för att det ska vara lättare att ta sig fram i skogen, till exempel runt stigar eller utsiktsplatser. Efter en röjning lämnas ofta träden kvar för att förmultna, och det gynnar den biologiska mångfalden.
Att gallra är egentligen samma sak som att röja, för det betyder också att man tar bort vissa träd att skapa bättre förutsättningar för andra träd. Vid en gallring är träden dock större. Man kan behöva gallra mellan en och tre gånger innan skogen är klar för att skördas.
I skogsvårdslagen står det hur man ska bruka skogen. Efter gallring får ett bestånd till exempel inte vara alltför glest. Gynnade trädslag ska vara sådana som kan växa bra på den aktuella marken. Efter gallring ska träden vara någorlunda jämnt fördelade.
När träden har avverkats vid skörd, är det dags att plantera igen. För varje träd som skördas, planteras nya plantor. Efter planteringen börjar faserna i skogens liv om på nytt, med röjning och gallring och avverkning – om och om igen.
Trakthyggesbruk har länge varit den dominerande metoden för svenskt skogsbruk. Andra sätt att bruka skogen, s.k. hyggesfritt skogsbruk, är till exempel blädning, dimensionshuggning och plockhuggning.
Det finns ett intresse att öka kunskapen om hyggesfritt skogsbruk. Det saknas forskning på området, och det behövs mer kunskap både om hur olika former av skogsbruk påverkar den biologiska mångfalden och hur man på ett hållbart sätt kan öka tillväxten i den svenska skogen.
