Nu ska Europas användning av förnybar energi upp på EU:s förhandlingsbord igen. Bioenergi är en viktig pusselbit för att nå EU:s nya klimatmål för 2030 om 55% lägre nettoutsläpp.
EU:s skärpta klimatmål leder till att en rad energi- och klimatlagstiftningar ska förhandlas om. Det gäller bland annat målet för hur stor del av energianvändningen som ska utgöras av förnybar energi. De 32 procent som EU spikade när Förnybartdirektivet uppdaterades 2018 är inte tillräckligt, förklarade Annika Wäppling Korzinek, biträdande chef för EU-kommissions representation i Sverige, på ett seminarium om bioenergi som arrangerades på Europaparlamentets kontor i Sverige den 26 januari:
– Med det nya klimatmålet kommer vi behöva minst 38-40 procent förnybar energi till 2030.
Energisektorn är central i EU:s klimatarbete. Idag kommer ungefär 75 procent av EU:s växthusgasutsläpp från produktion och användning av energi och drivmedel.
– Det innebär att en ökad andel av förnybar energi, i kombination med energieffektivisering, behövs för att minska växthusgasutsläppen. Biomassa står idag för ungefär 60 procent av förnybar energi i Europa och 10-15 procent av den totala energiproduktionen, sa Annika Wäppling Korzinek.
Emma Wiesner, tillträdande EU-parlamentariker för Centerpartiet, deltog också i seminariet och kompletterade bilden:
– Igår kom ny data om hur elsystemet har förändrats i Europa från ”Our world in data”. 2020 är första året som mer el kommer från förnybart än från fossilt. Och bioenergins andel har femdubblats på 20 år.
Hållbarhetskriterier för skogsbaserad bioenergi
Förnybartdirektivet innehåller också hållbarhetskriterier för den råvara som ska användas till bioenergi. Här oroas Emma Wiesner över tongångarna i EU som hon menar handlar om att strama åt hur skogsråvara ska användas, trots att skogspolitik ska vara något som EU:s medlemsländer ska få bestämma över själva.
– Hållbarhetsreglerna är i grund och botten bra. De gör att man som konsument kan lita till att bioenergin har producerats på ett hållbart sätt. Men jag vänder mig mot synen på skogen, att man smyger in att det inte skulle vara hållbart.
Emma Wiesner lyfte också att man ständigt behöver påminna om att bioenergin är en del av bioekonomin, tillverkad av restprodukter från tillverkningen av virke, papper, kartong och andra produkter.
– Bioenergin är en positiv följdeffekt av en levande bioekonomi, sa Emma Wiesner.
Nästa paneldeltagare - Jakop Dalunde, EU-parlamentariker för Miljöpartiet - menade att vi från svensk sida måste visa respekt för att den europeiska politiken utgår från en annan verklighet.
– Vi måste vara medvetna om att i större delen av Europa så har man inte produktionskapacitet av biodrivmedel som är ens i närheten av att vara hållbar. Så stimulerar EU konsumtion av bioenergi så innebär det samtidigt import av bioenergi från resten av världen som är allt annat än hållbar. Men lösningen på den här frågan är inte nödvändigtvis en alltför fyrkantig politik på EU-nivå utan att fler medlemsländer skaffar sig en bättre skogs- och jordbrukspolitik och börjar närmar sig den vi har i Sverige.
Höj ambitionen men ändra inte spelreglerna
SCA är ett av de skogsindustriföretag som vill vara med och producera biodrivmedel av restströmmar från tillverkningen av trä- och pappersprodukter. Josefine Nilsson, affärsutvecklare på SCA Bioraffinaderi, poängterade att Förnybartdirektivet sätter förutsättningarna för deras ambition att producera 300.000 ton biodrivmedel per år.
– Politiker måste våga höja ambitionen och ställa krav på oss företag, men samtidigt måste spelreglerna vara långsiktiga. Det tar tid att utveckla projekten och vi pratar investeringar i miljardklassen. Börjar man ändra på förutsättningarna, till exempel på listan över vilka råvaror som får användas till avancerade drivmedel, tappar vi flera års arbete. I slutändan innebär det att samhället skjuter på utfasningen av fossila drivmedel, sa Josefin Nilsson.
Uppdateringen av Förnybartdirektivet 2018, RED II, träder i kraft först i juni i år i EU:s medlemsstater. Det sker alltså parallellt med att nästa revidering tar fart.
– Från Vattenfalls sida anser vi att hållbarhetskriterierna för fasta biobränslen inte ska ses över i den nya revideringen. Det är viktigt att de nya kriterierna från 2018 först implementeras och utvärderas 2026 för att sedan ta ställning till om de behöver revideras, sa Karin Nikavar, som arbetar med policyfrågor för Vattenfalls svenska värmeverksamhet.
Mårten Larsson, bioenergiansvarig på Skogsindustrierna, poängterade att man måste slå vakt om det så kallade riskbaserade angreppssättet i de kommande förhandlingarna.
– Det riskbaserade angreppssättet innebär att om medlemsländerna kan visa att man har en lagstiftning som täcker alla viktiga hållbarhetsaspekter ska EU nöjas sig med detta och inte gå in skogspolitiken som är nationell kompetens. En annan viktig utgångspunkt är att Förnybartdirektivet inte ska innehålla detaljstyrning av hur bioråvara ska användas.