Justera artskyddsförordningen

Den svenska artskyddsförordningen går betydligt längre än vad EU-direktiven kräver och får orimliga effekter för skogsbruket. Regelverket måste justeras!

Artskyddsförordningen är den svenska implementeringen av EU:s Art och habitat- och fågeldirektiv, och  syftar till att bevara vilda växter och djur. Förordningen går betydligt längre än vad EU-direktiven kräver och får orimliga effekter för skogsbruket. Enligt artskyddsförordningen är alla fåglar, grod- och kräldjur och ytterligare cirka 300 djur och växter fridlysta. Det innebär att man inte får döda, skada, fånga eller störa dem. Man får inte heller skada eller förstöra arternas fortplantningsområden eller viloplatser.

När Skogsstyrelsen började tillämpa artskyddsförordningen ledde det till flera uppmärksammade rättsfall efter att myndigheten meddelat markägare förbud mot planerade avverkningar utan att någon ersättning medgavs. Rättsfallen gällde bombmurkla, tjäder och lavskrika.

I maj 2020 tillsatte regeringen en särskild utredare som ska se över artskyddsförordningen och ta ställning till om ändringar i miljöbalkens ersättningsbestämmelser eller andra delar av balken är nödvändiga för att översynens syfte ska kunna nås.

Skogsindustrierna anser:

  • Artskyddsförordningen bör justeras så att den svarar mot de krav som faktiskt ställs i EU-direktivet. Synen på skyddet av fåglar i förordningen behöver förändras, från ett individperspektiv till ett artperspektiv.
  • Markägaren ska alltid ersättas. All lagstiftning måste kopplas ihop med en rimlig ersättningsrätt till markägaren när samhällets intressen påverkar markanvändningen. Just nu kan skogen bli värdelös för en markägare som inte får ersättning i de fall avverkning förbjuds kopplat till artskydd.

Varför behövs en översyn av artskyddsförordningen?