Artskyddsförordningen

Foto: Skogsindustrierna/iStock Ortolansparv

För att vi ska kunna ställa om till en fossilfri ekonomi, som i större utsträckning än idag baseras på en bioekonomi, kan vi inte göra det svårare att bruka och avverka skogen. Idag finns det flera oroande tecken på att utvecklingen inom äganderätt går åt fel håll.

Rätten att äga och bruka sin skog under rimliga villkor är grundstenen för ett aktivt skogsbruk, en hållbar skogsindustri och därmed för sysselsättning och välfärd i hela landet. Sverige har ett hållbart skogsbruk med principen frihet under ansvar. Det är detta självpåtagna ansvar som har gett de värden vi har i svenska skogar idag, såväl ekonomiskt som biologiskt.

Därför vill vi att:

  • Artskyddsförordningen utreds, så att den svarar mot de krav som faktiskt ställs i EU-direktivet och inte mer. Synen på skyddet av fåglar i förordningen behöver förändras, från ett individperspektiv till ett artperspektiv.
  • Nyckelbiotopsbegreppet ses över. När skogsområden klassas som nyckelbiotoper utifrån vaga grunder förhindras skogsbruk utan att markägaren ersätts för detta.
  • Markägaren alltid ska ersättas. All lagstiftning måste kopplas ihop med en rimlig ersättningsrätt till markägaren. Just nu kan skogen bli värdelös för en markägare som inte får ersättning i de fall avverkning förbjuds kopplat till artskydd eller nyckelbiotoper.
  • Stoppa talerätt vid avverkningsanmälningar. Reglerna är utformade för att ge Skogsstyrelsen information om de avverkningar som ska ske inom ramen för pågående markanvändning, inte för att organisationer ska kunna överklaga beslut. Denna ordning bör behållas.

Varför behövs en översyn av artskyddsförordningen?