– Framtidens skogar måste bli mer motståndskraftiga mot störningar som torka, stormar och insektsangrepp. Det handlar mycket om att skapa blandskogar, med barr- och lövträdarter, och ta hänsyn till de olika trädslagens förutsättningar. Planteringen av gran på torra tallmarker har varit riskfylld, säger Anna-Lena Axelsson, skogs- och landskapshistoriker och forskare vid SLU i Umeå.
Granbarkborrarnas härjningar efter torråret 2018 har drabbat många skogsägare hårt, även om skadorna minskat till de lägsta på fem år i södra Sverige, enlig skogsägarföreningen Södras inventering. Nu rapporteras det att tillväxten i skogen sjunker och att Sverige kan få svårt att nå EU:s målsättningar för kolinlagring. Granbarkborrarna har inneburit förtida avverkning av granskog, men angreppen i sig är inte orsaken till den minskade tillväxten i skogen. Däremot angriper gärna granbarkborren träd med nedsatt vitalitet på grund av torkstress.
– Det är ingen överraskning att kolsänkan sjunker, vilket media nu uppmärksammar. Riksskogstaxeringen har rapporterat om en minskad tillväxt i skogen sedan 2019. Tillväxten påverkas av olika faktorer, bland annat nederbörd, skogens ålderssammansättning och volyminnehåll. En ny analys från SLU visar att nedgången i tillväxt under perioden 2012-2018 främst kan förklaras av ogynnsamma väderförhållanden. Granbarkborrarna är såklart ett problem men det verkar vara torka som är den främsta orsaken till minskad tillväxt, säger Anna-Lena Axelsson.
Granbarkborreangrepp är inget nytt
Under de senaste 100 åren har det förekommit episoder av både kraftiga uppgångar och nedgångar i barrträdens tillväxt. Granbarkborreangreppen är inte bara ett problem i delar av södra och mellersta Sverige. Det har även förekommit betydande angrepp i Norrland orsakat av stormfällning, bland annat i Medelpad som har relativt mycket gran. Granbarkborrarna är inte heller ett nytt fenomen.
– Tittar vi i det historiska källmaterialet, till exempel statliga Domänverkets kronojägarrapporter från 1800-talet, så finns det dokumenterade angrepp av granbarkborre. Men skogen såg annorlunda ut då och insektsangrepp uppmärksammades troligen inte på samma sätt förr eftersom de ekonomiska konsekvenserna inte var lika allvarliga som de är idag. Det är inte omöjligt att vissa tyckte att det var bra att skogarna försvann eller glesades ut så att boskapen fick bättre skogsbete, säger Anna-Lena Axelsson.
Historiskt mycket gran i södra Svegrige
Ur ett landskapshistoriskt perspektiv kan noteras att det troligen aldrig någonsin funnits lika mycket gran som idag i Götaland. När romarriket stod på höjden av sin makt, för omkring 2000 år sedan, hade granen knappt någon utbredning i södra Sverige. Så sent som under 1800-talets andra hälft såg skogarna mycket annorlunda ut i Götaland. Virkesförrådet var lågt men andelen lövträd betydligt högre än idag. I Halland bredde ljunghedarna ut sig och i Glasriket var skogen i stor utsträckning avverkad och uppeldad i glashyttorna. I dessa områden finns idag virkesrika granbestånd på relativt torra marker, som visat sig känsliga för granbarkborreangrepp.
– I ett kort historiskt perspektiv är dagens skogar i delar av södra Sverige extrema, såtillvida att det inte tidigare funnits lika virkesrika och jämnåriga bestånd av i huvudsak gran. Det kan ha betydelse för skogarnas motståndskraft. Exempelvis drabbade stormen Gudrun inte lövblandade skogar lika hårt. Alltför stort produktionsfokus i skogsskötseln kan utgöra en risk då skogens naturliga motståndskraft försvagas, säger Anna-Lena Axelsson.
Blandskogar är mer motståndskraftiga
Inom skogsbruket pågår ett skifte mot mer trädslagsblandade skogar. Planteringen av tall ökar, även om viltbetet fortfarande utgör en allvarlig utmaning. Viltbetet är en viktig förklaring till att gran planterats på tallmark, då klövviltet i regel inte betar granen lika gärna.
– Det är glädjande att det planteras mer tall och att lövträden ökar, och får stå kvar i röjningar och gallringar. Det är en långsiktig process men över tid kommer ökad trädslagsblandning att skapa mer resilienta skogar, motståndskraftiga mot sådant vi inte kan kontrollera som stormar och torka – och i förlängningen även granbarkborrar. Jag är övertygad om att det går att skapa mycket produktiva skogar som samtidigt är bättre anpassade till klimatförändringarna, men det är inte gjort i en handvändning, säger Anna-Lena Axelsson.
