Frågor och svar om biologisk mångfald i skogen

Foto: iStock Uggla

Hur ser skogsnäringen på värdet av biologisk mångfald? 

Den biologiska mångfalden är en förutsättning för livskraftiga och välmående skogar som står väl rustade för klimatförändringar och mer extrema väderförhållanden. Den svenska skogsindustrins utgångspunkt är att skogen ska brukas på ett sätt som leder till att både tillväxten och den biologiska mångfalden ökar. Vi arbetar aktivt genom forskning och samarbeten med olika aktörer, både i de egna skogarna och genom rådgivning till privata skogsägare, för att värna och utveckla den biologiska mångfalden.

Läs mer om vårt framtidslöfte för den biologiska mångfalden här.

Vem har ansvaret för den biologiska mångfalden i skogen? 

Skogsvårdslagen är mål om produktion och miljö likställda. Detta formar all verksamhet i skogsbruket. Varje dag skapas förutsättningar för alla skogslevande arter att fortleva i skogslandskapet.  

Att säkra artrika och värdefulla skogar är ett ansvar som alla skogsägare bidrar till, och även alla medborgare via Allemansrättens skyldigheter att inte skada naturen eller fridlysta arter.  

Ansvar för biologisk mångfald i skogen är delat mellan staten och näringen. Staten bevarar skogar genom naturreservat, biotopskyddsområden, naturvårdsavtal och nationalparker. 

Skogsbrukets ansvar för biologisk mångfald tas genom miljöhänsyn vid skogsbruksåtgärder samt genom att göra frivilliga avsättningar för naturvård och sociala värden.  

Har vi färre arter i de svenska skogarna idag än för 100 år sedan?  

Artdatabanken och Riksskogstaxeringen vid SLU är källorna till mycket av Sveriges officiella statistik. Här finns ingenting som tyder på att skogarna blivit artfattigare de senaste 100 åren men inte heller belägg för att arterna blivit fler. Den svenska fågelinventeringen har dock gett besked om att fåglarna blivit fler i skogen. Vi vet också att många av de miljöer som är viktiga för biologisk mångfald har ökat. Vi får mer gammal skog, grova träd, lövträd och död ved.  

Det är också så att vissa skogar är mer artrika än andra. Gran på gammal åkermark är till exempel ofta fattigt på arter, medan till exempel ett hygge kan hysa andra arter för här når mycket ljus ner till marken vilket är viktigt för många insekter och kärlväxter. 

Hur stor del av skogen är skyddad? 

Av Sveriges totalt 28 miljoner hektar skogsmark är ungefär 25 procent på olika sätt undantagna från skogsbruk. Därutöver lämnas ytterligare i genomsnitt 11 procent av arealen i brukade skogar som generell hänsyn i samband med avverkning. 

Nio procent av den totala skogsmarken är formellt skyddad i naturreservat. På den så kallade improduktiva skogsmarken, där skog växer på mager mark, bedrivs inget skogsbruk. Den improduktiva skogsmarken omfattar cirka 16 procent av Sveriges totala skogsmark.  

Ta del av mer statistik hos: SCB 

Vad innebär det att en skog är certifierad? 

63 % av skogen i Sverige är certifierad. Att certifiera sin skog är ett frivilligt åtagande från skogsägarens sida. Det innebär i korthet att ägaren lovar att undanta en viss areal för naturvård och att följa de övriga reglerna för hur skogen ska brukas. Reglerna bidrar tillsammans till ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk. I Sverige har vi två certifieringssystem: FSC (Forest Stewardship Council) ochPEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification). 

Vad gör skogsnäringen för att bevara biologisk mångfald? 

Skogsägare sätter av områden för naturvård och tar hänsyn vid varje åtgärd i skogen. Hittills har Sveriges skogsägare tillsammans avsatt 1,2 miljoner hektar av sin skog för naturvård. Utöver detta lämnar skogsägare idag 8-10 procent av arealen som miljöhänsyn vid slutavverkning. Då sparas särskilt gamla och värdefulla träd, träddungar och kantzoner. Många skogsägare genomför också omfattande naturvårdsinsatser i form av till exempel naturvårdsbränningar och återskapande av våtmarker och livsmiljöer som gynnar hotade arter. Dagens miljöhänsyn har praktiserats under cirka 20 år i Sverige och bidrar starkt till att både mildra negativa hyggeseffekter samt till att skapa nya naturvärden för biologisk mångfald. Utöver att fungera som livsmiljöer för hyggeskänsliga arter berikar den lämnade miljöhänsynen på flera sätt den uppväxande skogen. De skogar som idag föryngras kommer att hysa betydligt fler naturvärden jämfört med de skogar som föryngrades tidigare. 

Hur påverkas den biologiska mångfalden av det svenska skogsbruket? 

All form av mänsklig aktivitet i naturen påverkar den biologiska mångfalden, en påverkan som har pågått i tusentals år. Skogsbruk har på många håll gett en annan typ av skogar än de som fanns innan skogsbruk började bedrivas i störres skala. På vissa håll är skogarna tätare och mörkare, på andra håll glesare på grund av röjning och gallring. Det här innebär att olika arter trivs olika bra i de olika skogarna. Sammantaget med den skog som undantas från skogsbruk och med den naturhänsyn som tas vid avverkningar, anser skogsnäringen att vi ger goda livsvillkor för de arter som är normalt förekommande i vår svenska boreala skog. Blickar vi bakåt kan vi konstatera att svenska skogar idag innehåller mer hård död ved och fler grova lövträd än vi hade för 100 år sedan. Sedan 90-talet har vi även fått mer ädellövskog, mer lövträdsdominerad skog och mer gammal skog.  

Är skog som är planterad mer artfattig än självsådda skogar?  

Skog som är planterad är inte artfattigare än en självsådd skog. Men de senare kan hysa fler ovanliga, mer sällsynta arter. Likaså är ofta äldre skogar, oavsett om de är planterade eller inte, mer artrika än unga skogar.  

Hur påverkas djur och växter som lever i skogen av en avverkning? 

Vid en avverkning flyttar många djur på sig. Vissa lämnar platsen, andra dras till hygget. Djur som gynnas av avverkning är exempelvis växtätare som älg och rådjur, eftersom de får god tillgång på mat på hygget, medan djur som gillar skugga och är anpassade till äldre skog inte trivs med förändringen. De flesta av dessa arter kan återetableras när skogen blir äldre. Genom att vi har skogar i alla åldrar kan de flesta arter hitta bra livsmiljöer. Särskilt känsliga arter skyddas genom hänsyn och avsättningar. 

Våra skogar och de arter som lever i den är anpassade till att klara omvälvande förändringar som skogsbränder eller stormar ger. Därmed klarar de också den påverkan som en avverkning ger. Färre än fem djurarter i Sverige anses ha dött ut till följd av avverkning sedan 1950-talet 

Vissa växter och svampar kan däremot ha det svårare. Vissa menar att för dessa arters kontinuitet måste de kunna vara på samma plats därför att fröerna/sporerna inte sprids tillräckligt långt. Sådana arter påverkas förstås när den omgivande miljön förändras. För att gynna arter med dålig spridningsförmåga lämnas skog orörd.