Nanocellulosa har de senaste åren i rask takt tagit sig ut från materialforskarnas laboratorium och börjat användas i verkliga innovationer. Ett fåtal av dem finns på marknaden men materialet spås en lysande framtid, eftersom det är lätt, extremt starkt, kan leda elektricitet och är utvunnet ur skogsråvara.
Nanocellulosa, eller mikrofibrillär cellulosa (MFC) som det också kallas, ingår i en stor mängd vetenskapliga studier och pilotprojekt just nu. Inte minst eftersom det är ett material som kan minska vårt behov av fossila råvaror.
I början av 1980-började tekniken utvecklas för att framställa nanocellulosa. De tidiga försöken med att producera det för kommersiellt bruk nådde inte hela vägen fram, eftersom tillverkningsprocessen då fortfarande var alldeles för energikrävande. Men tekniken har gått framåt, inte minst tack vare det svenska forskningsinstitutet RISE, som under 2010-talet utvecklade nya förbehandlingsmetoder som minskade energiåtgången med närmare 98 procent.
De senaste åren har produktutvecklingen och forskningen fått rejäl vind i seglen. Råvaran behöver inte längre vara hela träd – det räcker med grenar och kvistar, och även pappersmassa och restprodukter från papperstillverkning, som fiberslam, kan omvandlas till nanocellulosa.
Nanocellulosa kan bland annat användas som förstärkningsmedel i papper, konsistensgivare i livsmedel, för sårläkning (läs mer om Linn Berglunds projekt) eller för att göra papper som leder energi. Redan nu finns det på marknaden, bland annat i bläck i pennor, i blöjor och kosmetika. 3D-printad nanocellulosa används också för att skriva ut mänskliga organ i laboratorier (läs mer om Cellink). Men materialet har långt fler potentiella användningsområden.
Vetenskapsmagasinet New Scientist skrev redan 2019 att det är högst troligt att nanocellulosa inom en överskådlig framtid kommer att ersätta metall och plast i exempelvis bildelar och göra oorganiska plaster föråldrade. Ett riktigt pionjärprojekt som visar på just dessa kvaliteter visades upp för världen i slutet av 2019.
Den japanska sportbilen NCV, Nano Cellulose Vehicle, är byggd nästan helt och hållet av nanocellulosafibrer och framtagen som ett samarbete mellan 22 olika japanska lärosäten och forskningsinstitut.
Forskare vid RISE och KTH arbetar just nu med ett projekt för att spinna trådar av nanocellulosa. Resultatet är en fiber styvare och starkare än spindeltråd, naturens allra starkaste material.
