Riksdagsseminarium: 10 år med Sveriges älgförvaltningssystem

Hur kan det svenska älgförvaltningssystemet förändras för bättre måluppfyllelse, klimat- och samhällsnytta? Det var temat när LRF Skogsägarna och Skogsindustrierna presenterade sin utvärdering av älgförvaltningen under ett seminarium i riksdagen.

Dagens älgförvaltningssystem infördes 2012, med målsättningen att minska både betesskadorna på ungskogen och trafikolyckorna med älg. Under seminariet presenterade den samlade skogsnäringen sin utvärdering för intresserade ledamöter.

Även om klövviltsförvaltningen styr åt rätt håll, har den inte nått ända fram. Älgstammen har minskat och betesskadorna har följaktligen också minskat. På nationell nivå är betesskadorna på rätt väg, men skadenivåerna skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Målen nås i stor utsträckning inte, med stora kostnader för samhället, skogsnäringen och enskilda skogsägare som följd. Högt betestryck innebär också stora utmaningar för den biologiska mångfalden, då främst arter som rönn, asp, sälg och ek betas så hårt att de har svårt att växa upp till fullstora träd

– Jakten spelar en stor roll i många människors liv, inte minst på landsbygden. Jakten stärker sociala relationer, ger möjligheter till friluftsliv och klimatsmart mat. Samtidigt pekar vår utvärdering tydligt på att viltbetesskadorna överlag är på ohållbara nivåer och att det är angeläget att fortsätta kraftsamla för att få ner skadorna till rimligare nivåer, säger Johan Frisk, ansvarig för viltfrågor på Södra.

Ansvaret för att nå målen med älgförvaltningen är delat mellan skogsägare, jägare och myndigheter.

– Länsstyrelserna har ett särskilt viktigt ansvar för att styra älgförvaltningen mot acceptabla skadenivåer och övriga samhällsmål. Samtidigt har vi inom skogsnäringen ett ansvar för att ståndortsanpassa skogsbruket och föryngra med tall. Gemensamt har skogsbruket och jägarna ett ansvar för att förvalta älgen tillsammans med andra klövviltarter, det gäller särskilt i södra Sverige, säger Johan Frisk.

Tillväxtförluster till följd av betesskador försämrar skogens kolinlagrande förmåga, vilket är negativt för klimatet. Om vi skulle nå våra och myndigheternas mål avseende betesskador skulle skogen binda in ytterligare 12 miljoner ton koldioxid årligen. Det motsvarar utsläppen från Sveriges alla personbilar under ett år. Viltbetesskadorna har därmed en avsevärd betydelse för möjligheterna att nå målet om noll nettoutsläpp av växthusgaser år 2045.

– Styrningen mot minskade betesskador behöver förtydligas genom att viltförvaltningen på ett bättre sätt anpassas till ett betestryck som jord- och skogsbruket kan hantera. Efter tio år med den nya älgförvaltningen är det tydligt att den behöver en översyn. En offentlig utredning bör se över jaktlagstiftningen, i syfte att minska betestrycket från klövvilt, med hänsyn till skogsbruket, miljö- och klimatmålen, säger Roland Saitzkoff, ansvarig för viltförvaltning på SCA.

Rapporten, Tio år med Sveriges älgförvaltningssystem – en utvärdering, är framtagen i samverkan mellan representanter för Billerud, Holmen Skog, LRF, Mellanskog, Norra Skog, Stora Enso, SCA, Sveaskog och Södra.

Följande presstalespersoner kan nås för en kommentar av rapporten:

Billerud

Per Funkqvist
Per.Funkquist@billerud.com

Holmen

Sören Petersson
soren.petersson@holmen.com

LRF

Anna Åman Sigbjörnsson
anna.aman@lrf.se

Mellanskog

Per-Anders Hansson
hanssonperanders@gmail.com

Norra Skog

Torgny Hardselius

torgny.hardselius@lrf.se

SCA

Robert Östholm
robert.ostholm@sca.com

Stora Enso

Michael Larsson
michael.larsson@storaenso.com

Sveaskog

Rickard Sandström
rickard.sandstrom@sveaskog.se
press@sveaskog.se

Södra

Johan Frisk
johan.frisk@sodra.com