DEBATT: Staten måste ta ett större ansvar för Sveriges längsta vägnät

Sveriges längsta vägnät är också det mest förbisedda. Ett färskt exempel är hur skyfallen spolade bort delar av det enskilda vägnätet i Sotenäs kommun; även Gävleborg, Västernorrland och andra län har drabbats de senaste åren.

De enskilda vägarna omfattar 75 procent av det svenska vägnätet. Det är vägar som bär upp skogsbruket, jordbrukets produktion och transporter till boende och verksamheter för miljontals människor. De är avgörande för samhällets robusthet och beredskap. Trots det saknas i dag ett samlat statligt ansvar för att utveckla, stödja och samordna det enskilda vägnätet.

Den ordningen håller inte längre.

Nio av tio lantbrukare bedriver sin verksamhet längs en enskild väg och 90 procent av skogsbrukets råvarutransporter startar på en enskild väg. Samtidigt ökar kraven på vägarna när transporterna blir tyngre, klimatförändringarna mer påtagliga och samhällets krav på säkerhet, trygghet och motståndskraft växer.

Brist på kunskap försvårar underhållet

I dag har Trafikverket ett visst ansvar för de 18 procent av de enskilda vägar som får statligt bidrag. För huvuddelen av det enskilda vägnätet finns dock ingen myndighet med uppdrag att hålla ihop frågorna, samla kunskap, följa utvecklingen eller driva långsiktiga förbättringar. Resultatet blir att viktiga frågor faller mellan stolarna och att effektiviseringsvinster går förlorade.

Konsekvenserna märks redan. Kompetensen kring byggande och underhåll av enskilda vägar riskerar att försvinna genom generationsskiften, med undermåliga vägar som följd. Gemensamma normer och riktlinjer används inte konsekvent. Kunskapen om vägarnas tillstånd är begränsad eftersom det saknas nationell uppföljning och statistik. Många väghållare har också svårt att navigera mellan olika myndigheter och regelverk.

Staten måste ta en samordnande roll 

Vi efterfrågar inte att staten ska ta över ansvaret för de enskilda vägarna. Ansvaret för väghållningen ska ligga hos vägsamfälligheter, markägare och andra väghållare. Det som behövs är en funktion som samordnar, stödjer och utvecklar.

En nationell samordnare bör få ansvar för att samla och sprida kunskap, tillhandahålla rådgivning, utveckla och förvalta normer och riktlinjer, följa upp vägarnas status samt förenkla kontakterna mellan väghållare och myndigheter. Samordnaren bör också bidra till att klimatanpassa vägnätet, stärka beredskapen och säkerställa att statliga stöd används så effektivt som möjligt.

Frågan angår hela landet

Behovet är inte bara näringspolitiskt utan också samhällspolitiskt. Ett robust enskilt vägnät är en förutsättning för livsmedelsproduktion, skogsindustrins konkurrenskraft, fungerande landsbygder och ett starkare totalförsvar. När samhället investerar miljarder i nationell infrastruktur får vi inte glömma det vägnät där många transporter faktiskt börjar eller slutar.

Regeringen bör ta nästa steg och utse en nationell samordnare för enskilda vägar. Sveriges längsta vägnät förtjänar samma långsiktighet och strategiska uppmärksamhet som övrig transportinfrastruktur.

Klicka här för att läsa debattartikeln på Altingets debattsida.