”Med rätt insatser går det ofta att både bruka och ta hänsyn”

– Artskyddet i miljöbalken har blivit större de senaste åren och kräver strukturerad kunskap som gör att vi kan möta alla skogsägares enskilda behov. Det är det som skiljer oss från de skogsbolag som äger egen skog, att vi behöver förhålla oss till varje enskild skogsägare, förklarar Bengt Danielsson.  

Samuel Månson är biolog på Moelven och har tidigare arbetat med artinventering på Riksskogstaxeringen. På Moelven fungerar han som det operativa stödet ute i fält. När virkesköpare eller privata skogsägare stöter på svårbedömda områden eller anar att det finns hotade arter i en skog som behöver extra insatser, bokar de ett fältmöte med honom.

– Vi träffas ute i skogen och går igenom området i fråga och gör en bedömning. Det handlar om att balansera olika mål och ta hänsyn där det behövs. Med rätt hänsyn går det ofta att bedriva skogsbruk på delar av ytan.  

Gallring, död ved och artificiell intelligens

Moelven äger ingen egen skog men förvaltar stora arealer i Svealand och Västra Götaland. För dem innebär naturvårdsarbete konkreta och fysiska åtgärder, som anpassas efter platsen. Det kan till exempel innebära att röja bort granar som växer i ett värdefullt lövbestånd, eftersom granarna kan kväva lövträden. Det kan också handla om att lämna döda träd i skogen eller att kata tallar.  

– Om vi vet att den hotade skalbaggen raggbock finns i närheten, kan vi medvetet skala av barken på en tall. Då dör trädet långsamt och skapar precis den typ av solbelysta, döda stammar av hög kvalitet som skalbaggen behöver för att överleva, förklarar Samuel Månson.

Förutom den biologiska hänsynen lägger Moelven stort fokus på att minimera körskador i terrängen. Det är annars lätt hänt att skogsmaskinerna som behövs vid avverkning skadar trädens rötter. Här tar de hjälp av modern AI-teknik genom dataprogrammet Timbertrail.

– Programmet analyserar topografi och markfuktighet och väljer ut den absolut bästa vägen in i skogen för maskinerna, berättar Bengt Danielsson. Det är ett krav hos oss att det ska användas. Ny teknik ger oss helt nya möjligheter att planera vår hänsyn.

När skogen byter skepnad

Moelvens verksamhetsområde sträcker sig över flera län, från Bohuslän upp till norra Dalarna. Det innebär att de arbetar mitt i en biologisk brytningspunkt: Limes norrlandicus, eller den biologiska Norrlandsgränsen, som löper strax norr om Vänern.

– Det är två helt skilda naturtyper som kräver olika åtgärder. Söderut har vi mycket ädellövskog. Längre norrut, i Dalarna, möter vi kargare tallskogar. De kan se väldigt enkla och triviala ut för ett otränat öga, men kan ändå ha en hög ålder och hysa unika naturvärden, säger Samuel.

Geografin speglar sig även i certifieringarna. Exempelvis klassas ett träd som ett naturvärdesträd vid 150 års ålder i södra Sverige, medan det krävs 180 år norr om den biologiska gränsen.

Skogen växer långsamt – det tar tid att se framstegen

Både Bengt Danielsson och Samuel Månson upplever att skogsdebatten i dag ofta är polariserad och svartvit, och att de enorma framsteg som skogsbruket gjort de senaste årtiondena inte uppmärksammas.

– De skogar som avverkas i dag sköttes under en tid före 1990-talet, då det skedde en stor förändring i skogsbruket med större hänsyn till miljön. Men det skogsbruk vi bedriver nu är något helt annat. Vi har mer lövskog, mer död ved och mer äldre skog i dag än för trettio år sedan, poängterar Bengt Danielsson.

Skogens långa omloppstider gör att resultatet av dagens noggranna planering och biologiska hänsyn kommer att synas fullt ut först för kommande generationer. 

– Det vi gör i dag kommer garanterat att skapa mer hållbara och bättre förutsättningar för framtidens skogar, avslutar Samuel Månson.