Den svenska skogsbruksmodellen vilar på att målen för miljö och produktion väger lika tungt. Enligt Karin Nolén, näringspolitisk strateg på skogsägarföreningen Norra Skog, har det bidragit till både ökade naturvärden och god virkesproduktion. Men nu efterlyser hon bättre långsiktighet och större erkännande från politiken.
När Karin Nolén ser tillbaka på de 30 år som gått sedan skogsbrukets produktions- och miljömål jämställdes i skogsbrukslagen är bilden tydlig.
– Jag känner stolthet över den svenska modellen där vi jobbar med alla skogens värden på all mark, säger hon.
Det politiska ställningstagandet, att skogen ska leverera både ekonomiska värden och naturvärden, har skapat en långsiktig inriktning som är viktig, tycker hon – liksom att lagen bevisar att det går att kombinera olika mål.
– Vi ser ju att det har hänt saker. Flera av de parametrarna som man har för att mäta naturvärden i skogen ökar, samtidigt som skogsnäringen har producerat virke och bidragit med ekonomisk nytta.
Frihet under ansvar skapar variation
En annan viktig del av den svenska skogsbruksmodellen är att markägaren har stor möjlighet att anpassa skogsbruket efter egna förutsättningar.
– Sett över hela landskapet skapar det en viktig variation. Skogsvårdslagen är inte så detaljstyrd, så det finns möjlighet för varje enskild skogsägare att utifrån den skog, klimat och jordmån som man har, och sina egna mål, göra det som funkar bäst, säger Karin Nolén.
Samtidigt oroas hon över att saknas incitament för att göra ännu mer åtgärder som gynnar olika djur och växter.
– Det finns en osäkerhet i vad som händer med min mark om jag jobbar aktivt för att öka naturvärdena. Kan jag helt förlora rätten att bruka den för all framtid om naturvärdena blir för höga? Det skulle behövas mer flexibilitet, funderar hon.
Långsiktighet kräver förtroende
Karin Nolén menar – att trots en fin utveckling – kan dagens EU-rapportering skapa en känsla hos svenska skogsägare att de aldrig riktigt når upp till förväntningarna.
Det heter bland annat att Sverige, jämfört med andra länder i unionen, skyddar för lite skog. Men medlemsländerna rapporterar skydd av natur på olika sätt. När länder använder olika definitioner och referensår kan jämförelser bli svåra att förstå. Flera länder inkluderar bland annat stora områden med landskapsskydd, där jordbruk och skogsbruk är tillåtet. Men Sverige redovisar bara den formellt skyddade skogen, där inget skogsbruk bedrivs. Däremot rapporteras inte den stora areal av till exempel frivilliga avsättningar, impediment och strandskyddsområden som också är undantagna från det gängse skogsbruket.
– Sverige har valt en avgränsning som i jämförelse med andra EU-länder gör att våra resultat riskerar att framstå som sämre än de är. Det kan skapa en känsla av att de insatser som skogsägare gör för att värna och utveckla naturvärden inte räknas. Skogsägarna behöver redan hantera allt från val av trädslag och skötselmetoder till klimatförändringar, stormar och insektsangrepp. När omfattande lagstiftning adderas till det, skapar det förstås oro och osäkerhet.
För Karin Nolén är förtroendet mellan skogsägare och samhälle en avgörande fråga, och därför krävs långsiktiga spelregler.
– När en skogsägare planterar ny skog görs en investering för framtida generationer. Det kräver tillit till att skogen även framöver, om kanske hundra år, ska kunna brukas och bidra med virkesproduktion, naturvärden och andra samhällsnyttor.
Läs mer om den svenska skogsbruksmodellen och varför den är värd att värna här.
