Vinod Sai Pothireddy: Produktionsingenjör på Smurfit Westrock

Foto: Smurfit Westrock Piteå Vinod Sai Pothireddy

Vad gör du som produktionsingenjör?

– Som produktionsingenjör jobbar jag nära den dagliga driften. Varje morgon går jag förbi operatörerna och frågar hur produktionen har gått, om det har dykt upp något problem och vad som i så fall behöver göras. Efter det har vi vårt morgonmöte där vi går igenom hur gårdagens produktion har gått och om något behöver följas upp.

– Resten av tiden arbetar jag med olika förbättringsprojekt. Min avdelning jobbar mycket med energibesparingar och processoptimering, som är ett av våra kärnområden.

Om vi följde dig en vanlig arbetsdag, vad skulle vi få se?

– Du skulle se mig röra mig mellan olika delar av fabriken. Jag är mycket ute i processen: pratar med operatörer, följer upp avvikelser och försöker förstå varför något har hänt. Men du skulle också se mig vid datorn, där jag analyserar data, följer upp projekt och tittar på förbättringsmöjligheter.

– Det är den här blandningen jag tycker om - att både ha händerna i den dagliga produktionen och samtidigt jobba långsiktigt.

Vad har du studerat och hur hjälper det dig i jobbet?

– Jag gjorde min kandidatexamen i Electrical, Electronics and Communications Engineering i Indien. Sen jobbade jag ett par år innan jag kände att jag ville lära mig mer om miljö och hållbarhet. Det ledde mig till Sverige och masterprogrammet Industrial Ecology på Chalmers, som handlade mycket om energi, utsläpp och hållbarhetsfrågor.  Den kunskapen använder jag dagligen i arbetet med energifrågor och optimering.

När trivs du som bäst i jobbet?

– När vi löser problem tillsammans. Produktion innebär alltid nya utmaningar, och jag uppskattar när vi i teamet kan gå igenom vad som hänt och komma fram till en lösning som alla är överens om. Det är då jag känner mig som mest engagerad.

Hur har du utvecklats sedan du började?

– När jag började 2023 var allt nytt. Jag hade aldrig jobbat inom industrin tidigare, jag visste inte hur man gjorde papper och min svenska var inte särskilt bra. Det var lätt att känna sig osäker ibland.

– Men med tiden har jag förstått processen och hittat min roll i den. Jag vet vad som krävs, vad som är viktigt och hur jag kan bidra. Svenskan har också blivit mycket lättare tack vare kollegor som varit väldigt stöttande.

Hur hamnade du på Smurfit Westrock?

– Jag växte upp i Hyderabad i Indien. Efter mitt kandidatarbete ville jag studera vidare och lära mig mer om miljöfrågor, och jag sökte mig till platser långt hemifrån, bland annat Sverige. Det var så jag hamnade på Chalmers.

– Efter min master letade jag efter jobb inom förpackningsindustrin, eftersom jag skrev mitt examensarbete om plastförpackningar. Jag hittade traineeprogrammet på Smurfit Westrock på LinkedIn, skickade in min ansökan och blev kallad till intervju. Det var första gången jag var i Piteå, och jag trivdes direkt med lugnet och att allt ligger så nära.

Vad var viktigast för dig i valet av arbetsgivare?

– Arbetsmiljön. När jag kom hit var min svenska ganska begränsad, men alla var väldigt hjälpsamma och tålmodiga. Det gjorde att jag vågade fortsätta lära mig och kände mig trygg från början. För mig betyder det mycket att arbeta på en plats där människor är respektfulla och vill varandra väl.

Vilket råd skulle du ge till studenter?

– Jag tycker att det viktigaste är att vara nyfiken och utforska olika områden. Försök få en helhetsbild och testa dig fram tills du hittar det som känns rätt för dig. Det var så jag själv gjorde – jag började inom elektronik, arbetade en tid inom IT och hittade sedan mitt intresse för miljö och hållbarhet när jag läste min master.

– Den masterutbildningen ledde mig i sin tur vidare till pappersindustrin, där jag får användning för mycket av det jag lärde mig: allt från energi och utsläpp till hur man arbetar långsiktigt med förbättringar. Så mitt råd är att våga prova olika vägar, men också att följa det som faktiskt engagerar dig. Det leder ofta till rätt plats i slutändan.