Skogsägare som aktivt skapar naturvärden måste uppmuntras, inte riskera att förlora möjligheten att bruka sin mark. Det anser Marie Wickberg, hållbarhetschef på Mellanskog, som efterlyser en skogspolitik där naturvårdsinsatser både uppskattas och lönar sig.
Den svenska skogsbruksmodellen, där målet för produktion är lika viktigt som att den biologiska mångfalden värnas, har gett varje skogsägare frihet att fatta beslut utifrån sina egna mål.
– Det har kanske lett till ett lite mindre rationellt skogsbruk, men också till mer robusta skogar, större miljöhänsyn och en fin utveckling av det som vi brukar anse vara viktigt för den biologiska mångfalden, säger Marie Wickberg.
Ett skogsbruk utan jämställda mål, har hon däremot svårt att se fördelarna med.
– Jag skulle gissa att man då skulle bedriva ett intensivskogsbruk på vissa arealer utan några naturvärden, och koncentrera all industri dit. På andra områden skulle man inte bedriva skogsbruk alls, och där skulle industrin tvingas lägga ner. För att kompensera de som äger skogen och för förlorade arbetstillfällen skulle det behövas någon typ av bidragsystem från EU. I stället för dagens självständiga, ekonomiskt lönsamma skogsbruk där skogen har ett värde, skulle man hamna i en bidragssnurra som skulle få jättestora konsekvenser för hela landsbygden, säger hon.
Naturvård får inte bli en ekonomisk risk
Men dagens regler kan göra det svårt för den som både vill arbeta med naturvård och fortsätta bedriva skogsbruk. Om åtgärderna är för lyckosamma ökar risken för att brukandet av den egna skogen begränsas, oftast helt utan ersättning.
– Ju fler miljöåtgärder jag gör som enskild skogsägare, desto större är risken att skogen tas ifrån mig. Det är otroligt kontraproduktivt. Det ska löna sig att skapa miljövärden och målet måste vara att ha höga natur- och miljövärden i hela den svenska skogen, säger Marie Wickberg.
Bland sina medlemmar möter hon både besvikelse och oro hos skogsägare som upplever att de, om de vill säkerställa att skogen kan brukas även av nästa generation och för att minska risken för framtida inskränkningar, egentligen skulle behöva sköta skogen på ett sätt som motverkar naturvårdens syfte.
– En familj som är medlemmar hos oss har gjort åtgärder för att gynna fjärilar på en del av sin mark. Men eftersom de var så framgångsrika, och fjärilarna trivdes, fick familjen förbud mot att bedriva ett mer traditionellt skogsbruk även på angränsande mark. Då kan det lätt kännas som att det man har gjort inte räknas. Jag skulle önska att det var omvänt, att man fick en medalj för de insatser man gör, att samhället uppskattade det och att betalade för det, säger Marie Wickberg.
Kunskapskraven måste vara rimliga
Många skogsägare är enligt Marie Wickberg nyfikna och vill lära sig mer om hur man bäst bedriver skogsbruk. Skogsägarföreningarna har därför en viktig roll genom att erbjuda kunskap och utbildningar. Samtidigt ser hon en risk när kraven på den enskilda skogsägaren blir alltför höga.
– Dagens lagstiftning ställer extremt detaljerade kunskapskrav, och det kan vara svårt att ha koll på exakt vilka arter som finns i varje del av skogen om man inte är expert. Det kan kosta mycket pengar att köpa in den kunskapen, säger hon.
För Marie Wickberg handlar framtidens skogsbruk om att utveckla både de ekonomiska och praktiska förutsättningarna. Den svenska skogsbruksmodellen ska fortsätta vara basen.
– Som någon uttryckte det: skogen är inte ett fotografi, den är en film. Ett värde kan försvinna på en plats, och det uppstår ett annat värde någon annanstans. Det viktiga är att vi hela tiden skapar bättre skogar till nästa generation, säger Marie Wickberg och fortsätter:
– I den bästa av världar skulle vi ha höga naturvärden i hela skogslandskapet, samtidigt som ett aktivt skogsbruk är möjligt. Det måste ju vara målet.
Läs mer om den svenska skogsbruksmodellen och varför den är värd att värna här
