Skogsindustrierna menar att Sverige ska ha höga ambitioner för naturvård och artskydd och att de regler som utformas för att säkerställa detta måste vara rättssäkra och effektiva. Kostnaden för dessa gemensamma intressen kan inte enbart bäras av enskilda skogsägare utan bör delas av hela samhället. Det blir kontraproduktivt för naturvårdsarbetet om det innebär en ekonomisk risk att skapa skogar med goda förutsättningar för biologisk mångfald.
Skogsindustrierna anser att:
- De nationella fridlysningsreglerna som finns i Sverige bör inte inskränka skogsbruket mer än nödvändigt.
- Ersättningsrätten behöver förtydligas när pågående markanvändning avsevärt kommer försvåras.
- Ersättning bör hanteras genom redan etablerade former av områdesskydd eller frivilliga avtal. Skogsindustrierna ser även ett behov av att utveckla mer flexibla skyddsformer.
- Ersättning bör tas ur samma budget som skydd av natur för att tydliggöra vikten av rätt prioritering.
- Skogsstyrelsen bör vara ansvarig myndighet hela vägen och fatta beslut om eventuell dispens i samband med hantering av avverkningsanmälan.
Artskyddsförordningen
Artskyddsförordningen är svensk lagstiftning som antogs av regeringen 2007. Den grundar sig dels på svenska fridlysningsregler och dels implementering av två EU-direktiv, art-och habitatdirektivet (ibland benämnt livsmiljödirektivet) och fågeldirektivet.
Artskyddsutredningen
I augusti 2024 beslutade regeringen att tillsätta en utredning som ska utreda, ta fram och bereda förslag till dels ändrade bestämmelser om nationell fridlysning, dels bestämmelser om en rätt till ersättning för begränsningar i markanvändningen (rådighetsinskränkningar) till följd av bestämmelser om fridlysning.
Utredningen är en så kallad bokstavsutredning, vilket innebär att utredningen genomförs av tjänstemän internt inom regeringskansliet, i det här fallet Klimat- och näringslivsdepartementet.
