Regeringen föreslår att anläggningar som mellan 2019–2023 hade mer än 95 procent koldioxidutsläpp från biomassa ska återföras till ETS. Detta slår väldigt olika ekonomiskt för olika anläggningar.
Trots att de fossila utsläppen är små från dessa anläggningar (mindre än 5%) får olika utformning av styrmedel kännbara konsekvenser för företagen.
Anläggningar som i första hand har sina fossila koldioxidutsläpp från processer som inte omfattas av koldioxidskatt kan få ökade kostnader på upp till 10 miljoner kronor per år om de flyttas tillbaka till ETS. Andra anläggningar som i första hand har sina fossila koldioxidutsläpp från processer som omfattas av koldioxidskatt kan istället få minskade kostnader på upp till 10 miljoner kronor per år om de återförs i ETS. Flera anläggningar har redan hunnit anpassa sina processer och bränsleval under 2026 baserat på att de blir uteslutna ur ETS. De anläggningarna som missgynnas av att retroaktivt återföras till ETS bör kompenseras så att de inte får ökade kostnader av att retroaktiv återföras till ETS.
Den stora ekonomiska påverkan är dock att cirka 75 procent av svensk pappers- och massaproduktion står helt utan skydd mot koldioxidläckage och har fått en avsevärd konkurrensnackdel jämfört med anläggningar som inte ställt om mot fossilfrihet. Sveriges regering bör arbeta för att öppna upp ETS innan 2030 för att korrigera detta. Till dess att svensk pappers- och massaindustri omfattas av skydd mot koldioxidläckage i form av fri tilldelning av utsläppsrätter bör dessa anläggningar kompenseras på annat sätt av den svenska staten. Kompensation för indirekta kostnader motsvarande värdet av den uteblivna fria tilldelningen, för närvarande ca 11-14 öre/kWh använd el, skulle kunna införas retroaktivt från och med 1 januari 2026.
