Ett av de första stora avtalen som fattades på klimattoppmötet COP26 var deklarationen om att samarbeta för att stoppa avskogning. 105 länder, som tillsammans har 85 procent av världens skogsinnehav har skrivit på – däribland länder som Brasilien, Indonesien och Kina – samt Sverige.
Avskogning innebär att skog avverkas utan att det planteras nya träd på samma plats. Ibland används ytan till att bygga bostadshus eller vägar. Men oftast är det efterfrågan på livsmedel som soja, kött och palmolja som gör att man väljer att omvandla marken till jordbruksmark. Det är främst länder i Sydasien, Afrika, Syd- och Centralamerika som avskogning är ett problem.
– Det sker i väldigt liten omfattning i Sverige. Det är möjligtvis när det ska byggas hus eller infrastruktur på platsen som kan räknas som avskogning här, säger Johan Bergh, professor i skogsskötsel på Linnéuniversitetet och fortsätter:
– Globalt sätt kan överenskommelsen få stor betydelse i de områden där avskogning förekommer. Beslutet är positivt ur flera perspektiv, som klimatnyttan, för bevarande av biologisk mångfald och vattenförsörjningen.
På Skogsindustrierna välkomnas överenskommelsen på COP26.
– Det är ett bra och viktigt beslut att stoppa avskogningen som är ett stort problem i delar av världen. I nästa steg är det avgörande att man kan komma till rätta med orsakerna bakom avskogningen, och att man hittar lösningar som fungerar lokalt, säger Emma Berglund, sakkunnig i internationella skogsfrågor på Skogsindustrierna.
– Här är det redan en självklar princip för ett ansvarsfullt skogsbruk att man alltid ska plantera ny skog efter avverkning. I Sverige har volymen skog fördubblats de senaste hundra åren, säger Emma Berglund.
Johan Bergh är inne på samma linje.
– Enligt riksskogstaxeringens statistik har det under perioden 2005 till 2018 dessutom skett en marginell ökning av den produktiva skogsmarksarealen i Sverige.