Förslagen för att säkra tydliga lagar och regler för när skog kan brukas – och när den bör skyddas finns redan på bordet i flertalet utredningar.
Här listar vi några förslag som kan, och bör, genomföras nu för ökad rättssäkerhet och tillgång på inhemsk, fossilfri råvara.
Redovisa all skyddad skogsmark till EU
Idag redovisar Sverige främst formellt skyddad skog till EU. Stora arealer frivilliga avsättningar, hänsynsytor och andra skyddsformer syns därför inte i statistiken. Konsekvenserna är att Sveriges naturvårdspolitik i jämförelse med andra EU-länder framstår som mindre ambitiös, trots att skyddet i realiteten är större. Det kan leda till att Sverige behöver skydda större arealer än nödvändigt för att nå internationella åtaganden för skydd av skog inom EU.
Därför behöver Miljömålsberedningens förslag att utveckla redovisningen av skyddad skog genomföras. All mark med specifika regler för hur skogen får användas bör inkluderas, exempelvis frivilliga avsättningar, skogliga impediment – skogsmark som växer så långsamt att den inte anses som produktiv –, områden med särskild hänsyn och fjällnära skog.
Fastställ juridiska definitioner för skogstyper som gammal skog och urskog
Idag tolkas skogstyperna “gammal skog”, “urskog”, “skogsplantage” och “naturligt föryngrad skog“ på olika sätt i regelverk och i olika sammanhang av olika aktörer. Därför behövs det i svensk lagstiftning och regelverk juridiskt hållbara och enhetliga definitioner för att skapa både rättssäkerhet och tydlighet. Något som är av stor vikt när flertalet lagar och direktiv ska implementeras i Sverige, som exempelvis EU:s Förnybarhetsdirektiv och Naturrestaureringslagen.
Nationell fridlysning ska resultera i rätt skydd på rätt plats
I många fall finns mer effektiva alternativ för att skydda eller bevara en art än att begränsa pågående markanvändning och skogsbruk. Formellt skydd, frivilliga avsättningar, generell hänsyn och riktade åtgärdsprogram kan ge högre träffsäkerhet och vara mer lämpliga för att nå målet att bidra till att skydda eller bevara en art.
Förslagen i Artskyddsutredningen om att ändra de nationella fridlysningsbestämmelserna så att arter får det skydd de behöver, måste därför genomföras samtidigt som näringar inom jord- och skogsbruk kan fortsätta sin verksamhet utan onödiga hinder. I de fall artskyddet ändå innebär ett förbud mot brukande behövs rätt till ersättning. Ge även Skogsstyrelsen huvudansvaret för artskyddsfrågor som föreslaget i Skogsutredningens slutbetänkande.
Inför nytt år som referens i implementeringen av Naturrestaureringslagen
Restaurering av natur och stärkta förutsättningar för biologisk mångfald i skogen kan inte ses som en isolerad fråga. Skogen och den inhemska, fossilfria skogsråvaran är avgörande både för klimatomställningen och välfärden. Därför är det viktigt att lagstiftning genomförs balanserat. Idag utgår Sverige från förindustriell tid som referens för bedömning av naturtyper, medan många EU-länder utgår från 1992. Resultat blir att Sverige riskerar högre krav för att restaurera större markarealer än nödvändigt och skogsbruket begränsas på fel grunder. Sverige bör därför fastställa 1995 som referensår vid implementeringen av Naturrestaureringslagen.
Gör en översyn av miljökvalitetsmålet Levande skogar
Miljökvalitetsmålet Levande skogar utvärderas i stor utsträckning utifrån dess så kallade preciseringar. Flera av dessa preciseringar är teoretiskt omöjliga att nå baserat på det som myndigheterna faktiskt följer upp. Stora och viktiga frivilliga miljöinsatser uppmärksammas heller inte, vilket gör att systemet behöver utvecklas för att bli mer motiverande. Det krävs väl avvägda mål, etappmål och preciseringar som kan mätas på ett objektivt sätt. Det är även otydligt hur miljömålet ska balanseras mot andra mål för exempelvis hållbar utveckling och klimat. Därför bör förslagen i Skogsutredningens slutbetänkande genomföras för att Miljömålssystemet ska bli mer effektivt.
Justera översättningen i Artskyddsförordningen och inrätta nationell förteckning för skydd av fåglar
Idag finns en övertolkning av EU:s fågeldirektiv i Sverige. Efter att den svenska översättningen av EU:s Fågeldirektiv nu har ändrats behövs motsvarande justeringar i den svenska Artskyddsförordningen. Det behövs även en reform för skyddet av fåglar i enlighet med förslagen i Skogsutredningens slutbetänkande. Exempelvis bör en nationell förteckning upprättas för de fåglar som inte har en tillfredsställande nivå inklusive vilken hänsyn eller åtgärd som krävs.
