Skogsindustrierna anser att en trygg ägande- och brukanderätt är helt avgörande för att skogsägare ska kunna göra de investeringar som är till nytta för samhällsekonomin, klimatet och miljön och som möjliggör en växande bioekonomi.
Idag ser vi hur detta undergrävs när skogsägarens möjligheter att bruka sin mark inskränks och långsiktiga spelregler sätts ur spel. Skogsindustrierna anser därför att det är mycket beklagligt att kommittén inte lyckats komma fram med förslag som kan komma till rätta med den rättsutveckling som skogsbruket nu står inför.
Egendomsskyddet och näringsfriheten är relativa rättigheter som kan inskränkas under vissa förutsättningar. Men det saknas tydlig reglering kring under vilka förutsättningar en begränsning i egendomsskyddet och näringsfriheten ska vara tillåten.
Under de senaste åren har det skett en förändring i praxis, särskilt vad gäller rätten till ersättning för inskränkningar i pågående markanvändning. Skälen för att göra intrång i enskildas egendom uppges allt oftare vara att uppnå en önskad miljökvalitet för till exempel arter eller livsmiljöer. Denna förändring har också lett till en förändring i praxis vad gäller rätt till ersättning vid inskränkningar av egendomsskyddet. Högsta domstolen har konstaterat att det finns rätt till ersättning, men det finns ingen tydlighet kring vad som är rimliga nivåer eller vilka inskränkningar som inte ger rätt till ersättning. Efterföljande domslut i underinstanser har vidare visat att den ersättningsrätt som framkom genom Högsta domstolens dom är ytterst begränsad och inte har effekten att enskilda markägare som hindras i sitt brukande får rätt till ersättning.
