Skogsindustrierna anser att en nationell förteckning är ett viktigt komplement till det gemensamma regelverket inom EU vad gäller invasiva främmande arter. En samordning vad gäller bekämpning är helt nödvändig.
För exempelvis blomsterlupin och kanadensiskt gullris är det tydligt att förslaget inte i tillräcklig omfattning hanterar behovet av att insatser samordnas. De växer och sprids ofta längs med vägar och vägar är ofta samfällda. En samfälld väg kan involvera 10-tals fastighetsägare av olika storlek och växterna är sällan jämnt spridda längs med vägen. Vi anser därför att Länsstyrelsen bör ha ett tydligare utpekat ansvar på samma sätt som för vatten. De har bättre förutsättningar för att genomföra hanteringsåtgärder som kan få effekt och för att begränsa ytterligare spridning, vilket de flesta privata fastighetsägare inte har.
Skogsindustrierna anser inte att det är rimligt att privata enskilda markägare eller nyttjanderättshavare kan föreläggas att vidta åtgärder som de själva får bekosta när det gäller 7 a § punkt 8 [utöver vad avser själva trädgården]. Andra alternativ måste således övervägas. En rimlig lösning vore att implementera förbuden i likhet med hur dessa har hanterats i Finland eller i vart fall att begränsa punkten 8 till att endast avse bebyggd tomtmark.
