Så tycker Skogsindustrierna om EU:s LULUCF-förordning

LULUCF-förordningen innebär att kolsänkan i markanvändningssektorn (Land Use, Land Use Change and Forestry LULUCF) inom EU ska öka med 15 procent, till 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2030. Målet är fördelat mellan medlemsstaterna, där Sverige förväntas leverera unionens största kolsänka genom att öka kolinbindningen i skog och mark med 4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2030 jämfört med en historisk referensperiod.

Sverige ser inte ut att nå åtagandet till 2030, och avståndet till målet är avsevärt längre än i förra års klimatrapport. En stor anledning till förändringen är att Sverige gjort vissa förändringar i metoden för hur kolupptaget i skogen beräknas. Kombinerat med att tillväxten i skogen sedan tidigare har minskat innebär det att Sverige har gått ifrån att behöva öka det årliga upptaget med 4 miljoner ton koldioxidekvivalenter till att behöva öka upptaget med 19 miljoner ton. Den minskade tillväxten beror på en rad faktorer men torka med efterföljande insektsangrepp anses vara den viktigaste.

Liknande trend i stora delar av EU – och för EU som helhet 

Trenden med en minskad sänka inom LULUCF-sektorn är densamma i stora delar av Europa. Europeiska Miljöbyråns (EEA) sammanställning visar att koldioxidupptaget minskar i majoriteten av EU-länderna, inklusive ett flertal skogsrika länder, och för EU som helhet. Med befintliga åtgärder beräknas den genomsnittliga årliga sänkan i markanvändningssektorn inom EU bli 206 miljoner ton koldioxidekvivalenter under perioden 2022-2050, långt under målet på 310 miljoner ton år 2030.

Ett nytt förhållningssätt till LULUCF

Skogsindustrierna anser att det blir allt tydligare att EU:s kortsiktiga mål för LULUCF-sektorn inte fungerar som tänkt. Kolsänkans storlek under ett enskilt år påverkas av en rad faktorer som vi inte kan styra. Tillsammans med skillnader och återkommande förändringar i hur vi mäter kolsänkan, både i Sverige och i andra medlemsländer, ger detta ett mycket osäkert beslutsunderlag som är närmast omöjligt för politiken att förhålla sig till.

Klimatpolitikens fokus måste vara att fasa ut användningen av det fossila. LULUCF leder till ett snävt fokus på skogen som kolsänka. Då missar man nästan helt skogsnäringens största klimatnytta, som uppstår när produkter av skogsråvara används för att ersätta och tränga ut fossila alternativ. Skogsindustrierna anser att skogsprodukters breda substitutionsnytta måste synliggöras och räknas mot EU-gemensamma klimatmål.

Skogen kommer fortsatt att kunna bidra med en omfattande kolsänka i växande skog, förutsatt att den brukas aktivt. Det är dock en mycket långsiktig verksamhet, där perspektivet snarare är ett sekel än några få år eller decennier. Sverige och EU behöver långsiktiga LULUCF-mål som erbjuder flexibilitet över tid. På så sätt kan vi vidta rätt åtgärder som genererar den största möjliga klimatnytta under lång tid, och inte tvingas till ryckiga och kortsiktiga beslut.

Aktivt skogsbruk krävs för en stabil långsiktig sänka

Att öka tillväxten kommer att vara avgörande för att öka skogens samlade klimatnytta i form av både koldioxidupptag och möjligheten att ersätta fossila produkter.

I debatten lyfts ofta att Sverige måste minska avverkningen av skog för att nå det kortsiktiga målet. Skogsindustrierna menar att det är en björntjänst för klimatet och samhället i stort.

I de skogliga konsekvensanalyser, SKA22, som Skogsstyrelsen presenterat ingår scenarioanalyser av hur bl.a. tillväxt, avverkning och kolförrådet kan förväntas utvecklas de närmaste 100 åren givet olika förutsättningar.

Scenarioanalyserna illustrerar hur en kortsiktig ökning av sänkan genom minskad avverkning leder till en långsiktigt lägre sänka. Analysen beaktar heller inte att lägre avverkning i Sverige kommer leda till högre avverkning någon annanstans och/eller användning av fossila produkter istället för förnybara. Man har heller inte på ett relevant sätt kunnat fånga den ökade risken för olika former av skador på skog som brukas mindre aktivt och som håller allt större virkesförråd.

En slutsats som kan dras är därför att ett fortsatt fokus på investeringar i aktivt skogsbruk och integrerade värdekedjor är en viktig komponent i klimatomställningen, samt att ensidiga förslag på kortsiktigt ökad inlagring av kol i träd är fel väg att gå.

Minskad avverkning kan också få allvarliga bredare samhällsekonomiska konsekvenser i form av nedläggningar av industri och förlorade arbetstillfällen.

För Skogsindustrierna är grön tillväxt framtiden. Genom ett tillväxtmål och aktiva skogsbruksåtgärder kan både kolsänkan öka och råvarutillgång för fossilfria produkter för en hållbar klimatomställning möjliggöras. Vi bedömer att en kombination av åtgärder kan bidra till en god tillväxtökning i skogen, bland annat:

• Kvävegödsling av skog – kan både ge en relativt stor och snabb ökning av sänkan och genomföras med god miljöhänsyn.
• Minskade viltbetesskador – enligt en beräkning skulle kolsänkan på sikt kunna öka med 12 miljoner ton per år om viltbetesskadorna sänktes till de nivåer som lagts fast som nationella mål för viltförvaltningen. 
• Återställning av vissa våtmarker – kan på sikt ge betydande minskningar av växthusgasutsläpp och i många fall också bidra till ökad biologisk mångfald.
• Skogsplantering på oanvänd åkermark och åtgärder för att minska utsläppen från betesmarker, åkermarker och bebyggda marker. 

Ett tillväxtmål för skogen ska självklart utformas med omsorg för skogens alla värden, inte minst biologisk mångfald. I skogsindustrins framtidsagenda 2040 fastlägger vi löften med höga ambitioner både vad gäller ökad klimatnytta och skogar rikare på biologisk mångfald.

Bäst för klimatet och Sverige är att låta ett aktivt skogsbruk, med omsorg om biologisk mångfald, bidra både till ökad kolinbindning och avkastning i form av jobb och välfärd.