Skogsbruk

75 procent av den svenska skogen brukas. Det betyder att skogen används för att framställa virke. Varje år planteras 400 miljoner plantor i Sverige och cirka 1 procent av skogen avverkas.

Den svenska skogsvårdslagen från 1903 var först i världen med krav på återbeskogning. Idag betyder det att man planterar 2-3 nya plantor för varje träd som avverkas. Skogsägaren har frihet att utveckla sin skog efter sina egna mål, men också ett stort ansvar för att se till att det kommer ny skog och för att bevara och utveckla miljövärden. I dagens skogsvårdslag är målen mellan produktion och miljö jämställda. Det betyder att det är lika viktigt att skogens miljövärden bevaras och utvecklas, som att skogen ger hög och värdefull virkesproduktion.

Vid sidan av skogsvårdslagen styr även vissa bestämmelser i miljöbalken hur skogsbruk får bedrivas.

Ett hållbart skogsbruk

"Med uthålligt skogsbruk menas förvaltning och nyttjande av skog och skogsmark på ett sådant sätt, och i en sådan takt att dess biologiska mångfald, produktivitet, föryngringskapacitet, vitalitet och förmåga att både nu och i framtiden fylla viktiga ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå bevaras, utan att andra ekosystem skadas."

Den här definitionen av hållbart skogsbruk står bland annat FN:s jordbruks- och livsmedelsorgan FAO och det paneuropeiska skogssamarbetet Forest Europe bakom. Definitionen tar sin utgångspunkt i Agenda 2030 som även är utgångspunkten för skogsbruk för en hållbar utveckling i Sverige.

Trakthyggesbruk

Många av de svenska trädslagens växtsätt är historiskt anpassade till kraftiga störningar i samband med återkommande stormar och bränder. Trakthyggen efterliknar den här typen av störningar, och är den vanligaste formen av skogsbruk i Sverige.

Tanken med trakthyggesbruk är att man ska ha en jämn tillväxt av skog i olika åldrar över hela skogslandskapet. Det innebär att man tar bort skog på ett ställe (en trakt) i taget och sätter nya plantor efter avverkning. På så sätt finns det alltid växande skog i olika åldrar när man tittar över större landskapsavsnitt.

Hyggesfritt skogsbruk

Det finns också andra sätt att bruka skogen. Intresset för det som brukar kallas för hyggesfritt skogsbruk, till exempel blädning, dimensionshuggning och plockhuggning, ökar. Då är ofta avverkningen inriktad på till exempel träd i en viss storlek.

Hyggesfritt skogsbruk kan fungera bra om särskild hänsyn behöver tas, som inte kan uppfyllas med trakthyggesbruk. Det kan till exempel handla om att förstärka upplevelsevärden i tätortsnära områden, bevara och gynna hänglavsskogar som är viktiga för renskötseln eller för att gynna marklevande svampar.

Här har vi samlat de vanligaste frågorna om svenskt skogsbruk och hyggen

40,7 miljoner hektar – så stor är den svenska landytan. 70 procent av den utgörs idag av skogsmark, varav omkring 75 procent brukas långsiktigt. Skog är därmed en av Sveriges viktigaste förnybara råvaror. Det tar mellan 60-120 år innan ett träd har vuxit sig stort och kan skördas. Vid avverkning lämnas i genomsnitt 11 procent av arealen kvar som så kallad generell hänsyn.

25 procent av svensk skogsmark är av olika skäl undantagen från skogsbruk. Det kan till exempel vara av miljöhänsyn eller för att marken är improduktiv. 9 procent av svensk skogsmark är formellt skyddad i exempelvis naturreservat.
Svenska skogar lämpar sig väl för trakthyggesbruk. Många av de svenska trädslagens växtsätt är anpassade till kraftiga störningar i samband med återkommande stormar och bränder. Trakthyggen efterliknar den här typen av störningar och gör också att skogen växer bättre. Det ger mer virke som vi kan använda till förnybara produkter och som är bra för landets ekonomi.

Trakthyggesbruket är en viktig förklaring till att den svenska skogens virkesförråd har mer än fördubblats under de senaste 100 åren. Tanken med metoden är att man ska ha en jämn tillväxt av skog i olika åldrar över hela skogslandskapet. Det innebär att man tar bort skog på ett ställe i taget, men att det alltid finns gott om växande skog i olika åldrar om man tittar över större landskapsavsnitt.

En annan positiv följd av trakthyggesbruket, både sett ur miljöperspektiv och för skogsekonomin, är att det möjliggör uttag av GROT (grenar och toppar) för produktion av bioenergi.

Läs mer om hur hela trädet tas tillvara vid en avverkning.
Trakthyggesbruk introducerades under 1800-talets första hälft i Sverige, men fick sitt stora genombrott på 1950-talet. Metoden är under ständig utveckling och förfining.

I och med omläggningen av skogspolitiken i början av 1990-talet har fokus hamnat mer på miljö och biologisk mångfald. Dagens trakthyggesskogsbruk kombinerar därför ekonomiskt rationell virkesproduktion med bevarande och utvecklande av biologisk mångfald och andra naturvärden. Till exempel är dagens hyggen mindre än de var på 50-talet. Regler för hur man ska ta hänsyn till miljö och kulturlämningar har också tillkommit.
Trakthyggesbruk innebär att skogsskötseln följer ett cykliskt förlopp med olika faser, precis som i jordbruket. Cykeln börjar med att skogsägaren planterar för att sedan röja och gallra. Parallellt övervakas skogen för att i tid upptäcka och förebygga hot som skadeinsekter, stormar och bränder. När det är dags att skörda avverkas merparten av alla träd i beståndet vid ett och samma tillfälle. Vissa träd och trädgrupper, oftast runt fem–tio procent av arealen, sparas för att bevara livsmiljöer för växter och djur och motverka kalhyggeskänslan. Efter avverkning planteras nya träd och cykeln fortsätter.
Medelstorleken på de sammanhängande hyggena är 4,5 hektar, och medianstorleken 2,5 hektar.

Medianstorleken för ett hygge i norra Norrland är 4,3 hektar medan i Götaland är medianstorleken på ett hygge 1,9 hektar. Ju längre söderut i landet man kommer, desto mindre är hyggena.

Källa: Skogsstyrelsen
Det kan se stökigt ut på ett hygge, men det har sina skäl. Höga stubbar är till exempel ett sätt för skogsbruket att öka mängden död ved i skogarna, som bland annat är viktigt för många insekter. Träd lämnas kvar vid kantzoner mot sjöar och vattendrag och för naturvårdshänsyn. Enskilda praktfulla träd och trädgrupper och ibland fröträd som används för föryngring kan också bli kvar. Är du i en certifierad skog är den här synen vanlig – då lämnas minst tio extra träd per hektar på hygget och det finns regler för hur stor yta som får vara kal. Träd eller ved lämnas kvar på marken för att långsamt brytas ner och samtidigt utgöra hem åt insekter, lavar, mossor, tickor och så vidare.

Läs mer om hur svensk skogsindustri ser på och arbetar med biologisk mångfald
Effekten på klimatet är samma oavsett om man avverkar träd som är utspridda i skogen eller träd som står samlade på ett ställe. Alla sorters avverkningar ger samma effekt på upptaget av koldioxid.

Växande träd tar upp koldioxid genom fotosyntesen. I den växande skogen tar träden och andra växter upp mer koldioxid än vad de avger och vad som släpps ut vid nedbrytning av växtdelar som faller ner till marken. När träd avverkas upphör deras upptag av koldioxid men koldioxidutsläppen från markvegetation, och nedbrytning av växter och växtdelar, fortsätter. Det leder till en från klimatsynpunkt försämrad kolbalans under några år. Oavsett om man tar upp hyggen eller använder hyggesfria metoder händer samma sak.

Det finns inga empiriskt baserade studier från svenska skogar som visar att kolbalansen för ett skogslandskap som brukas hyggesfritt skulle vara gynnsammare för klimatet än för en skog där trakthyggesbruk tillämpas. Däremot vet vi att hyggesbruk ger högre tillväxt i skogen och därmed en bättre kolbalans jämfört med hyggesfritt.
Det pågår alltid läckage av koldioxid i skogen genom nedbrytning av döda träd, träddelar och andra växter. Efter en avverkning på ett hygge stannar fotosyntesen i princip av eftersom så stor del av träden är borta, samtidigt som nedbrytning av kvarvarande träddelar fortgår. Detta leder till att utflödet av koldioxid under ett antal år blir större än upptaget – på just den berörda ytan. Men kolbalansen i skogen måste ses i ett landskapsperspektiv. Genom att ha en hög tillväxt i hela skogslandskapet och inte avverka mer än det växer, kompenserar den omgivande växande skogen för den kolförlust som uppstår på det enskilda hygget. Inom tio år är kolbalansen i den nya skogen återställd (SLU). Skogen på just den ytan bidrar återigen som kolsänka. Den svenska skogen växer med i genomsnitt 120 miljoner kubikmeter varje år, vilket motsvarar en koldioxidbindning om drygt 140 miljoner ton per år.

Läs mer om kolsänka, kolinbindning och mycket mer.
Både i Sverige och EU står vi inför viktiga politiska beslut som påverkar skogsbruket. Här finns många olika intressen, många fler än skogsindustrins och skogsägarnas. Det märker vi bland annat på en intensifierad debatt från bland annat miljöorganisationer och att breda medier rapporterar om det. Debatten handlar också om skogens roll för klimatet och skogen som miljö för rekreation och upplevelser.

Det är viktigt att det som sägs av alla aktörer och deras källor granskas och att olika uppfattningar ges utrymme i debatten på samma villkor eftersom det finns olika tankar kring hur skogen ska göra mest nytta på olika plan.