Biologisk mångfald

Skog och biologisk mångfald

• Vad är biologisk mångfald?

  Konventionen om biologisk mångfald definierar biologisk mångfald som: ”Variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem.” Biologisk mångfald handlar alltså inte bara om mängden arter utan också variationen inom art och mellan olika miljöer.

  Den biologiska mångfalden är ett resultat av miljontals år av evolution och anpassning till skiftande miljöer, en anpassning som ständigt pågår. En bibehållen mångfald är en förutsättning för att naturen ska fortsätta att leverera de ekosystemtjänster som vi människor behöver.

• Hur ser förutsättningarna ut för biologisk mångfald i svensk skog?

  Det bästa vore ju om det gick att bedöma den biologiska mångfalden genom att räkna alla arterna i skogarna. Men det är förstås en omöjlig uppgift. Istället tittar forskare på de strukturer och miljöer som olika arter kräver, och hur de utvecklas. Då är det tydligt att förutsättningarna för biologisk mångfald i skogen har förbättrats de senaste 30 åren, då en ny skogsvårdslag trädde i kraft. Till exempel har mängden hård, död ved och andelen gammal skog ökat, likaså mängden lövträd.

• Hur ser skogsnäringen på biologisk mångfald i skogen?

  Den biologiska mångfalden är en förutsättning för livskraftiga och välmående skogar som står väl rustade för klimatförändringar och extrema väderförhållanden. Den svenska skogsindustrins utgångspunkt är att skogen ska brukas på ett sätt som leder till att både tillväxten och den biologiska mångfalden ökar.

  För att värna och utveckla den biologiska mångfalden arbetar skogsindustrin aktivt genom forskning och samarbeten med olika aktörer, både i de egna skogarna och genom rådgivning till privata skogsägare.

  Läs mer om skogsindustrins framtidslöfte för biologisk mångfald.

• Hur ser skogen och dess förutsättningar ut i olika delar av Sverige?

  Både skogen och förutsättningarna för den biologiska mångfalden skiljer sig åt i olika delar av landet. Därför ser också skogsskötseln olika ut i norr och söder.

  I södra Sverige är skogsfastigheterna mindre än i norr och här finns fler arter av lövträd. Här växer träden i genomsnitt dubbelt så fort som de gör i norra Sverige. I norr är skogarna större, med färre trädslag, och det är oftast glesare mellan träden.

  Mest certifierad skogsmarksareal finns i Norrbottens län – 2,3 miljoner hektar. Medianstorleken för ett hygge är 4,3 hektar i norra Norrland. Ju längre söderut i landet du kommer, desto mindre är hyggena. I Götaland är medianstorleken på ett hygge 1,9 hektar. På grund av transportavstånden är det betydligt vanligare att grenar och toppar (grot) tas från hyggen för energiändamål i Götaland och Svealand, än i de norra delarna av Sverige. I nordligaste Norrland sker det på cirka 7 procent av arealen – i Götaland 64 procent. I norr transporteras virket längre sträckor, och där är det större andel skogsbolag och stat som äger skogen. I södra Sverige är det fler privatpersoner som äger skog.

• Hur mäter man biologisk mångfald?

  Det finns flera system för att kartlägga arter och livsmiljöer, bland annat Riksskogstaxeringen, Artportalen, NILS och Svensk fågeltaxering. Men det saknas fortfarande verktyg med tillräcklig precision för att systematiskt och trovärdigt mäta biologisk mångfald i det brukade skogslandskapet. En totalinventering av alla arter i ett skogsområde är mycket tidsödande och inte möjligt i större skala. Det är också svårt att skatta hur många individer det finns av en art. Ofta är det även svårt att jämföra biologisk mångfald mellan länder. Hur man ska rapportera status till EU tolkas till exempel olika av olika medlemsländer.

  Även om det är svårt att mäta den biologiska mångfalden, är det relativt lätt att mäta de strukturer och miljöer som olika arter behöver för att trivas, exempelvis i form av gamla träd och lövdominerade skogar.

• Vem har ansvaret för den biologiska mångfalden i skogen?

  Ansvaret för den biologiska mångfalden i skogen är delat mellan staten och skogsnäringen. Staten bevarar skogar genom naturreservat, biotopskyddsområden, naturvårdsavtal och nationalparker. Skogsbruket tar ansvar för biologisk mångfald genom miljöhänsyn vid skogsbruksåtgärder samt genom att göra frivilliga avsättningar för naturvård och sociala värden.

  Lagstiftning har också påverkat förutsättningarna för den biologiska mångfalden i skogen. I dagens skogsvårdslag finns två jämställda mål – produktion och miljö. Det betyder att det är lika viktigt att skogens miljövärden bevaras och utvecklas, som att skogen ger hög och värdefull virkesproduktion.

  Läs mer om lagar och regler i skogen.

• Hur stor del av svenska skogen är skyddad?

  Av Sveriges totalt 28 miljoner hektar skogsmark är ungefär 25 procent på olika sätt undantagna från skogsbruk. Av den totala skogsmarken är 9 procent formellt skyddad i naturreservat och 5 procent som frivilliga avsättningar. På den så kallade improduktiva skogsmarken, där skog växer på mager mark, bedrivs inget skogsbruk. Den improduktiva skogsmarken omfattar cirka 11 procent av Sveriges totala skogsmark. I samband med avverkning lämnar skogsägare 8–11 procent av arealen som miljöhänsyn vid slutavverkning.

  Se karta över avsatt och skyddad skog här.

• Vad innebär det att en skog är certifierad?

  Att certifiera sin skog är ett frivilligt åtagande från skogsägarens sida. Det innebär i korthet att ägaren lovar att undanta en viss areal för naturvård och att följa de övriga reglerna för hur skogen ska brukas. Reglerna bidrar tillsammans till ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk.

  I Sverige finns två certifieringssystem: FSC (Forest Stewardship Council) och PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification). I Sverige är cirka 67 procent av skogen certifierad.

• Vad gör skogsnäringen för att bevara biologisk mångfald?

  Skogsägare avsätter områden för naturvård och tar hänsyn vid varje åtgärd i skogen. Hittills har Sveriges skogsägare tillsammans avsatt 1,3 miljoner hektar av sin skog för naturvård. I samband med avverkning lämnar skogsägare 8–10 procent av arealen som miljöhänsyn vid slutavverkning. Då sparas särskilt gamla och värdefulla träd, träddungar och kantzoner.

  Många skogsägare genomför också omfattande naturvårdsinsatser i form av till exempel naturvårdsbränningar och återskapande av våtmarker och livsmiljöer som gynnar hotade arter.

  Dagens miljöhänsyn har praktiserats och utvecklats under cirka 30 år i Sverige och bidrar starkt till att både mildra negativa hyggeseffekter samt till att skapa nya naturvärden för biologisk mångfald. Utöver att fungera som livsmiljöer för hyggeskänsliga arter berikar den lämnade miljöhänsynen på flera sätt den uppväxande skogen. De skogar som idag föryngras kommer att hysa betydligt fler naturvärden jämfört med de skogar som föryngrades innan införandet av 1993 års skogsvårdslag.

• Hur påverkar svenskt skogsbruk den biologiska mångfalden?

  All form av mänsklig aktivitet i naturen påverkar den biologiska mångfalden, en påverkan som har pågått i tusentals år. Skogsbruk har på många håll gett en annan typ av skogar än de som fanns innan skogsbruk började bedrivas i större skala. På vissa håll är skogarna tätare och mörkare, på andra håll glesare på grund av röjning och gallring. Det här innebär att olika arter trivs olika bra i de olika skogarna.

  Det finns olika sätt att bruka skogen. Trakthyggesbruket är det vanligaste sättet men det finns också hyggesfria metoder som blädning, luckor och överhållen skärm. Läs mer om varje brukningsmetod här.

  Oavsett vilket skötselsystem skogsbrukaren väljer så är det hänsyn i olika former som kommer att avgöra hur bra förutsättningar som kan skapas för biologisk mångfald.

  Trakthyggesbruk
  I den svenska skogen, där trakhyggesbruket är den absolut dominerande brukningsmetoden, går utvecklingen när det gäller viktiga strukturer som gynnar den biologiska mångfalden åt rätt håll. Tillståndet för den biologiska mångfalden i de svenska skogarna är stabil.

  Grova träd och död ved – träd och stockar som lämnats kvar för att brytas ned – ökar. Hyggena har blivit mindre. Skogarna blir allt mer varierade med fler lövträd, och andelen gamla skogar ökar. De har dock blivit mer ”tudelade” – mängden skogar i åldrarna 60-100 har minskat medan vi fått mer av både ung och gammal skog. Generellt har de svenska skogarna också blivit tätare och mörkare.

  Blädningsbruk
  I den blädade skogen är marken alltid är täckt med träd. Det medför att mer skuggiga, fuktiga och stabila miljöer bevaras, som gynnar de arter som trivs där. Marksvampar, tickor, mossor, lavar och marklevande smådjur är några exempel. Mikroklimatet blir stabilt med mindre svängningar i temperatur och fuktighet. Arter som gynnas av öppna ytor, som naturligt uppstår efter olika störningar som exempelvis brand, trivs sämre i den här typen av skogar. Det lämpar sig bra där särskild hänsyn behöver tas och i skogar som är särskilt viktiga för renars vinterbete.

  I den täta blädningsskogen trivs dock inte tall, björk och sälg. Det betyder mindre bete för älg, rådjur och hjort. Avverkning kan ske med omkring 10 till 20 års mellanrum.

  Luckor och Överhållen skärm
  Luckhuggning skapar områden med en tydlig variation i ålder och struktur. Små och spridda luckor ger bäst effekt för arter som är känsliga för ljus och uttorkning. Om luckorna blir för stora, fungerar de på samma sätt som ett vanligt hygge. När det gäller skärmträd, kan de äldre träden som lämnas kvar mildra effekterna av en slutavverkning. Men på längre sikt leder inte metoden till att skogen blir mer varierad.

  Avverkningarna i den hyggesfria skogen sker ofta. Det betyder att skogsmaskinerna regelbundet behöver återvända till samma område. Varje gång finns risk för att maskinerna tillför skador på andra träds stammar eller rötter, som kan leda till svampangrepp.

  Att avverka träd från luften med hjälp av drönare är en teknik som är under utveckling, och som kanske kan provas i framtiden – men som inte används idag.

• Går det att kombinera trakthyggesbruk och biologisk mångfald?

  Ja, absolut. Skogsindustrins utgångspunkt är att skogen ska brukas på ett sätt som gör att både tillväxten i skogen och den biologiska mångfalden ökar. Den biologiska mångfalden är en förutsättning för livskraftiga och välmående skogar som står väl rustade för klimatförändringar och mer extrema väderförhållanden.

  Vid en avverkning flyttar många djur på sig. Vissa lämnar platsen, andra lockas till hygget och de flesta av dessa arter kan återetableras när skogen blir äldre.

  I denna video förklarar vi trakthyggesbruk och hur skogen skulle påverkas om vi slutade bruka den.

• Hur påverkas djur och växter som lever i skogen av en avverkning?

  Vid en avverkning flyttar många djur på sig. Vissa lämnar platsen, andra lockas till hygget. Djur som gynnas av avverkning är exempelvis växtätare som älg och rådjur, eftersom de får god tillgång på mat på hygget, medan djur som gillar skugga och är anpassade till äldre skog inte trivs med förändringen. De flesta av dessa arter kan återetableras när skogen blir äldre. Genom att vi har skogar i alla åldrar kan de flesta arter hitta bra livsmiljöer. Särskilt känsliga arter skyddas genom hänsyn och avsättningar. 

  Vissa växter och svampar kan däremot ha svårt att sprida sina fröer och sporer om den omgivande miljön förändras. För att gynna dessa arter lämnas därför delar av skog orörd.

  Svenska skogar och de arter som lever där är anpassade till att klara omvälvande förändringar som skogsbränder eller stormar ger. Därmed klarar de också den påverkan som en avverkning ger. Sedan 1950-talet är det är färre än fem arter som anses ha dött ut i Sverige till följd av skogsbruk.

• Är hyggesfria metoder bättre för den biologiska mångfalden?

  Oavsett vilket skötselsystem man väljer så är det hänsyn i olika former som kommer att avgöra hur bra förutsättningar man skapar för biologisk mångfald.

  Tas bara de stora träden bort, och det mesta av skogen lämnas kvar, blir det mycket skugga även efter avverkning. Det gynnar djur och växter som trivs i fuktiga och mörka förhållanden. Skapas däremot stora öppna ytor och lämnar få träd kvar, som vid trakthyggesbruk, gynnas de arter som behöver ljus och värme för att utvecklas. Det innebär att ju fler olika metoder som används, desto bättre förutsättningar för biologisk mångfald.

  På lång sikt kan ett byte av skogsskötselsystem resultera i att vissa arter gynnas mer än vad de gör i dag, medan andra, som är beroende av till exempel öppna ytor och bränder, i stället skulle missgynnas. 

  Eftersom inget enskilt skogsskötselsystem samtidigt kan gynna alla arter är det en bättre strategi att bedriva ett variationsrikt skogsbruk. 

• Brukar olika skogsägare skogen på olika sätt?

  Ja. Sveriges skogar har en av de mest blandade ägarstrukturerna i världen med privatpersoner, företag och offentlig sektor som exempel. Det är upp till varje skogsägare att bestämma hur denne vill bruka sin skog utifrån den lagstiftning som finns och det finns relativt stor frihet för hur man kan bruka sin skog. I dagens skogsvårdslag finns två mål och dessa mål är jämställda – målen för produktion respektive miljö. Det betyder att politiken satt lika stort värde vid att skogens miljövärden bevaras och utvecklas, som att skogen ger hög och värdefull virkesproduktion.

• Hur bedrivs naturvårdsarbetet av skogsföretagen?

  De flesta skogsägare, inklusive skogsföretagen, avsätter områden för naturvård och tar hänsyn vid varje åtgärd i skogen. Mellan 8 till 10 procent av arealen lämnas som miljöhänsyn vid slutavverkning. Då sparas särskilt gamla och värdefulla träd, träddungar och kantzoner.

  Ungefär en fjärdedel av svenska skogen ägs av privata skogsbolag. Av arealen frivilliga avsättningar står enskilda markägare för 42 procent och övriga markägare (till exempel aktiebolag, offentliga markägare och Svenska Kyrkan) för 58 procent. Det innebär att större skogsägare avsätter mer areal.

  På skogsföretagen arbetar ofta biologer, ekologer och naturvårdare för att öka de naturvårdande insatser i skogarna. Naturvårdsbränningar och återskapande av våtmarker och livsmiljöer som gynnar hotade arter är exempel på sådana insatser.

  I den här videon berättar Holmen hur man kan jobba med trakthyggesbruk och naturhänsyn parallellt.

  I den här videon berättar SCA om deras positiva mångfaldsbesked efter en naturvårdsbränning.

• Är skog som är planterad mer artfattig än självsådda skogar?

  Nej, skog som är planterad är inte artfattigare än en självsådd skog. Men de senare kan hysa fler ovanliga, mer sällsynta arter. Likaså är ofta äldre skogar, oavsett om de är planterade eller inte, mer artrika än unga skogar.

• Har vi färre arter i de svenska skogarna idag än för 100 år sedan?

  Artdatabanken och Riksskogstaxeringen vid SLU är källorna till mycket av Sveriges officiella statistik. Här finns ingenting som tyder på att skogarna blivit artfattigare de senaste hundra åren. Dessutom har många av de miljöer som är viktiga för biologisk mångfald ökat. Vi får mer gammal skog, grova träd, lövträd och död ved.

  Det är också så att vissa skogar är mer artrika än andra. Områden med gran på gammal åkermark är till exempel ofta fattiga på arter, medan till exempel ett hygge kan hysa fler arter. Där når mycket ljus ner till marken, vilket är viktigt för många insekter och kärlväxter.

• Vad är rödlistan?

  Den svenska rödlistan sammanställs av SLU Artdatabanken vart femte år och är en bedömning och sammanställning över olika arters populationsminskning. Den kan ses som en måttstock på arternas tillstånd i Sverige. På rödlistan finns arter med populationer som minskar och arter med populationer som är mycket små.

  Om du är intresserad av att läsa mer om rödlistan – klicka här.

• Vad betyder det när en art listas på rödlistan?

  Rödlistan innebär inte i sig en prioritering av vilka arter som ska beaktas inom naturvården utan ska ses som en hjälp för att göra dessa prioriteringar. För att hamna på listan krävs det att arten har en liten population eller att den minskar i antal just nu, i en nära framtid eller under de senaste 10–20 åren. Därför finns även vanliga arter, som kråka och björktrast, med.

  Läs mer om rödlistan och hur Skogsindustrierna ser på den.