Biologisk mångfald

Skogen ska brukas så att alla arter i skogen kan fortleva, och förutsättningarna för en rik biologisk mångfald i skogen har förbättrats under de senaste 20–30 åren. Men det finns mer att göra. Här berättar vi mer om hur skogsindustrin arbetar med biologisk mångfald, vem som har ansvaret för den biologiska mångfalden och vad rödlistan innebär.

Skog och biologisk mångfald

  • Konventionen om biologisk mångfald definierar biologisk mångfald som: ”Variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem.” Biologisk mångfald handlar alltså inte bara om mängden arter utan också variationen inom art och mellan olika miljöer.

    Den biologiska mångfalden är ett resultat av miljontals år av evolution och anpassning till skiftande miljöer, en anpassning som ständigt pågår. En bibehållen mångfald är en förutsättning för att naturen ska fortsätta att leverera de ekosystemtjänster som vi människor behöver.

  • Det bästa vore ju om det gick att bedöma den biologiska mångfalden genom att räkna alla arterna i skogarna. Men det är förstås en omöjlig uppgift. Istället tittar forskare på de strukturer och miljöer som olika arter kräver, och hur de utvecklas. Då är det tydligt att förutsättningarna för biologisk mångfald i skogen har förbättrats de senaste 30 åren. Till exempel har mängden död ved och andelen gammal skog ökat med 80 procent på mark där det bedrivs skogsbruk. Mängden grova lövträd har också tredubblats och hyggena är mindre än de var för 30 år sedan.

  • Den biologiska mångfalden är en förutsättning för livskraftiga och välmående skogar som står väl rustade för klimatförändringar och extrema väderförhållanden. Den svenska skogsindustrins utgångspunkt är att skogen ska brukas på ett sätt som leder till att både tillväxten och den biologiska mångfalden ökar.

    För att värna och utveckla den biologiska mångfalden arbetar skogsindustrin aktivt genom forskning och samarbeten med olika aktörer, både i de egna skogarna och genom rådgivning till privata skogsägare.

    Läs mer om skogsindustrins framtidslöfte för biologisk mångfald.

  • Både skogen och förutsättningarna för den biologiska mångfalden skiljer sig åt i olika delar av landet. Därför ser också skogsskötseln olika ut i norr och söder.

    I södra Sverige är skogsfastigheterna mindre än i norr och här finns fler arter av lövträd. Här växer träden i genomsnitt dubbelt så fort som de gör i norra Sverige. I norr är skogarna större, med färre trädslag, och det är oftast glesare mellan träden.

    Mest certifierad skogsmarksareal finns i Norrbottens län – 2,3 miljoner hektar. Medianstorleken för ett hygge är 4,3 hektar i norra Norrland. Ju längre söderut i landet du kommer, desto mindre är hyggena. I Götaland är medianstorleken på ett hygge 1,9 hektar. På grund av transportavstånden är det betydligt vanligare att grenar och toppar (grot) tas från hyggen för energiändamål i Götaland och Svealand, än i de norra delarna av Sverige. I nordligaste Norrland sker det på cirka 7 procent av arealen – i Götaland 64 procent. I norr transporteras virket längre sträckor, och där är det större andel skogsbolag och stat som äger skogen. I södra Sverige är det fler privatpersoner som äger skog.

  • Ansvaret för den biologiska mångfalden i skogen är delat mellan staten och skogsnäringen. Staten bevarar skogar genom naturreservat, biotopskyddsområden, naturvårdsavtal och nationalparker. Skogsbruket tar ansvar för biologisk mångfald genom miljöhänsyn vid skogsbruksåtgärder samt genom att göra frivilliga avsättningar för naturvård och sociala värden.

    Lagstiftning har också påverkat förutsättningarna för den biologiska mångfalden i skogen. I dagens skogsvårdslag finns två jämställda mål – produktion och miljö. Det betyder att det är lika viktigt att skogens miljövärden bevaras och utvecklas, som att skogen ger hög och värdefull virkesproduktion.

    Efter att den nya skogsvårdslagen trädde i kraft på 90-talet, har utvecklingen varit stadigt positiv för flera av de indikatorer som används för att mäta utvecklingen för biologisk mångfald. Sedan 1993 har mängden död ved, grova lövträd, gammal skog och lövträd ökat.

  • Av Sveriges totalt 28 miljoner hektar skogsmark är ungefär 25 procent på olika sätt undantagna från skogsbruk. Av den totala skogsmarken är 9 procent formellt skyddad i naturreservat och 5 procent som frivilliga avsättningar. På den så kallade improduktiva skogsmarken, där skog växer på mager mark, bedrivs inget skogsbruk. Den improduktiva skogsmarken omfattar cirka 11 procent av Sveriges totala skogsmark. I samband med avverkning lämnar skogsägare 8–10 procent av arealen som miljöhänsyn vid slutavverkning.

    Ta del av statistik från SCB här.

  • Att certifiera sin skog är ett frivilligt åtagande från skogsägarens sida. Det innebär i korthet att ägaren lovar att undanta en viss areal för naturvård och att följa de övriga reglerna för hur skogen ska brukas. Reglerna bidrar tillsammans till ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart skogsbruk.

    I Sverige finns två certifieringssystem: FSC (Forest Stewardship Council) och PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification). I Sverige är cirka 67 procent av skogen certifierad.

  • All form av mänsklig aktivitet i naturen påverkar den biologiska mångfalden, en påverkan som har pågått i tusentals år. Skogsbruk har på många håll gett en annan typ av skogar än de som fanns innan skogsbruk började bedrivas i större skala. På vissa håll är skogarna tätare och mörkare, på andra håll glesare på grund av röjning och gallring. Det här innebär att olika arter trivs olika bra i de olika skogarna. 

    Sammantaget med den skog som undantas från skogsbruk och med den naturhänsyn som tas vid avverkningar, bidrar skogsnäringen till att  ge goda livsvillkor för de arter som är normalt förekommande i vår svenska boreala skog.

    Det går att konstatera att svenska skogar idag innehåller mer hård död ved och fler grova lövträd än vi hade för 100 år sedan. Dessutom är den sammanlagda volymen av träd i skogen är dubbelt så stor som för 100 år sedan. Sedan 1990-talet har vi även fått mer ädellövskog, mer lövträdsdominerad skog och mer gammal skog. Allt detta skapar förutsättningar för en rik biologisk mångfald.

  • Skogsägare avsätter områden för naturvård och tar hänsyn vid varje åtgärd i skogen. Hittills har Sveriges skogsägare tillsammans avsatt 1,3 miljoner hektar av sin skog för naturvård. I samband med avverkning lämnar skogsägare 8–10 procent av arealen som miljöhänsyn vid slutavverkning. Då sparas särskilt gamla och värdefulla träd, träddungar och kantzoner.

    Många skogsägare genomför också omfattande naturvårdsinsatser i form av till exempel naturvårdsbränningar och återskapande av våtmarker och livsmiljöer som gynnar hotade arter.

    Dagens miljöhänsyn har praktiserats och utvecklats under cirka 30 år i Sverige och bidrar starkt till att både mildra negativa hyggeseffekter samt till att skapa nya naturvärden för biologisk mångfald. Utöver att fungera som livsmiljöer för hyggeskänsliga arter berikar den lämnade miljöhänsynen på flera sätt den uppväxande skogen. De skogar som idag föryngras kommer att hysa betydligt fler naturvärden jämfört med de skogar som föryngrades innan införandet av 1993 års skogsvårdslag.

  • Det finns olika sätt att bruka skogen. Trakthyggesbruket är det dominerande sättet att bruka skog på i Norden. Det får skogen att växa mer och ger högre virkesproduktion jämfört med andra metoder. Trakthyggesbruk innebär få och korta transporter till och från skogen, vilket leder till få körskador. Svenska trädslag är ofta anpassade till kraftiga störningar, såsom stormar och bränder, och trakthyggesbruk efterliknar dessa naturliga processer.

    De så kallade hyggesfria metoderna kan vara lämpligt i områden där särskild hänsyn behöver tas, exempelvis för att bevara upplevelsevärden i tätortsnära skogar eller för att gynna specifika ekosystem. 

    Oavsett vilket skötselsystem skogsbrukaren väljer så är det hänsyn i olika former som kommer att avgöra hur bra förutsättningar som kan skapas för biologisk mångfald.

  • Ja, absolut. Skogsindustrins utgångspunkt är att skogen ska brukas på ett sätt som gör att både tillväxten i skogen och den biologiska mångfalden ökar. Den biologiska mångfalden är en förutsättning för livskraftiga och välmående skogar som står väl rustade för klimatförändringar och mer extrema väderförhållanden.

    Vid en avverkning flyttar många djur på sig. Vissa lämnar platsen, andra lockas till hygget och de flesta av dessa arter kan återetableras när skogen blir äldre.

    I denna video förklarar vi trakthyggesbruk och hur skogen skulle påverkas om vi slutade bruka den.

  • Vid en avverkning flyttar många djur på sig. Vissa lämnar platsen, andra lockas till hygget. Djur som gynnas av avverkning är exempelvis växtätare som älg och rådjur, eftersom de får god tillgång på mat på hygget, medan djur som gillar skugga och är anpassade till äldre skog inte trivs med förändringen. De flesta av dessa arter kan återetableras när skogen blir äldre. Genom att vi har skogar i alla åldrar kan de flesta arter hitta bra livsmiljöer. Särskilt känsliga arter skyddas genom hänsyn och avsättningar. 

    Vissa växter och svampar kan däremot ha svårt att sprida sina fröer och sporer om den omgivande miljön förändras. För att gynna dessa arter lämnas därför delar av skog orörd.

    Svenska skogar och de arter som lever där är anpassade till att klara omvälvande förändringar som skogsbränder eller stormar ger. Därmed klarar de också den påverkan som en avverkning ger. Sedan 1950-talet är det är färre än fem arter som anses ha dött ut i Sverige till följd av skogsbruk.

  • Oavsett vilket skötselsystem man väljer så är det hänsyn i olika former som kommer att avgöra hur bra förutsättningar man skapar för biologisk mångfald.

    Tas bara de stora träden bort, och det mesta av skogen lämnas kvar, blir det mycket skugga även efter avverkning. Det gynnar djur och växter som trivs i fuktiga och mörka förhållanden. Skapas däremot stora öppna ytor och lämnar få träd kvar, som vid trakthyggesbruk, gynnas de arter som behöver ljus och värme för att utvecklas. Det innebär att ju fler olika metoder som används, desto bättre förutsättningar för biologisk mångfald.

    På lång sikt kan ett byte av skogsskötselsystem resultera i att vissa arter gynnas mer än vad de gör i dag, medan andra, som är beroende av till exempel öppna ytor och bränder, i stället skulle missgynnas. 

    Eftersom inget enskilt skogsskötselsystem samtidigt kan gynna alla arter är det en bättre strategi att bedriva ett variationsrikt skogsbruk. 

  • Ja. Sveriges skogar har en av de mest blandade ägarstrukturerna i världen med privatpersoner, företag och offentlig sektor som exempel. Det är upp till varje skogsägare att bestämma hur denne vill bruka sin skog utifrån den lagstiftning som finns och det finns relativt stor frihet för hur man kan bruka sin skog. I dagens skogsvårdslag finns två mål och dessa mål är jämställda – målen för produktion respektive miljö. Det betyder att politiken satt lika stort värde vid att skogens miljövärden bevaras och utvecklas, som att skogen ger hög och värdefull virkesproduktion.

  • De flesta skogsägare, inklusive skogsföretagen, avsätter områden för naturvård och tar hänsyn vid varje åtgärd i skogen. Mellan 8 till 10 procent av arealen lämnas som miljöhänsyn vid slutavverkning. Då sparas särskilt gamla och värdefulla träd, träddungar och kantzoner.

    Ungefär en fjärdedel av svenska skogen ägs av privata skogsbolag. Av arealen frivilliga avsättningar står enskilda markägare för 42 procent och övriga markägare (till exempel aktiebolag, offentliga markägare och Svenska Kyrkan) för 58 procent. Det innebär att större skogsägare avsätter mer areal.

    På skogsföretagen arbetar ofta biologer, ekologer och naturvårdare för att öka de naturvårdande insatser i skogarna. Naturvårdsbränningar och återskapande av våtmarker och livsmiljöer som gynnar hotade arter är exempel på sådana insatser.

    I den här videon berättar Holmen hur man kan jobba med trakthyggesbruk och naturhänsyn parallellt.

    I den här videon berättar SCA om deras positiva mångfaldsbesked efter en naturvårdsbränning.

  • Nej, skog som är planterad är inte artfattigare än en självsådd skog. Men de senare kan hysa fler ovanliga, mer sällsynta arter. Likaså är ofta äldre skogar, oavsett om de är planterade eller inte, mer artrika än unga skogar.

  • Artdatabanken och Riksskogstaxeringen vid SLU är källorna till mycket av Sveriges officiella statistik. Här finns ingenting som tyder på att skogarna blivit artfattigare de senaste hundra åren. Dessutom har många av de miljöer som är viktiga för biologisk mångfald ökat. Vi får mer gammal skog, grova träd, lövträd och död ved.

    Det är också så att vissa skogar är mer artrika än andra. Områden med gran på gammal åkermark är till exempel ofta fattiga på arter, medan till exempel ett hygge kan hysa fler arter. Där når mycket ljus ner till marken, vilket är viktigt för många insekter och kärlväxter.

  • Den svenska rödlistan sammanställs av SLU Artdatabanken vart femte år och är en bedömning och sammanställning över olika arters populationsminskning. Den kan ses som en måttstock på arternas tillstånd i Sverige. På rödlistan finns arter med populationer som minskar och arter med populationer som är mycket små.

    Om du är intresserad av att läsa mer om rödlistan – klicka här.

  • Rödlistan innebär inte i sig en prioritering av vilka arter som ska beaktas inom naturvården utan ska ses som en hjälp för att göra dessa prioriteringar. För att hamna på listan krävs det att arten har en liten population eller att den minskar i antal just nu, i en nära framtid eller under de senaste 10–20 åren. Därför finns även vanliga arter, som kråka och björktrast, med.

    Läs mer om rödlistan och hur Skogsindustrierna ser på den.