Klimatpolitiken måste fokusera på att få bort användning av det fossila, och inte utgå ifrån att skogen ska kompensera för andra sektorers utsläpp. I ljuset av Klimatpolitiska rådets rapport anser Skogsindustrierna att politiker på både nationell och EU-nivå bör anamma ett nytt förhållningssätt till LULUCF-sektorns bidrag till de klimatpolitiska målsättningarna.
– Det blir allt tydligare att EU:s kortsiktiga mål för LULUCF-sektorn inte fungerar som tänkt. Kolsänkans storlek under ett enskilt år påverkas av en rad faktorer som vi inte kan styra. Tillsammans med skillnader och återkommande förändringar i hur vi mäter kolsänkan, både i Sverige och i andra medlemsländer, ger detta ett mycket osäkert beslutsunderlag som är närmast omöjligt för politiken att förhålla sig till, säger Viveka Beckeman, vd på Skogsindustrierna.
Klimatpolitiska rådet publicerade idag sin årliga rapport om regeringens klimatpolitik. Rapporten konstaterar bland annat att Sverige inte ser ut att nå det av EU fastslagna LULUCF-åtagandet till 2030, och att avståndet till målet är avsevärt längre än i föregående års rapport. En stor anledning till förändringen är att Sverige gjort vissa förändringar i metoden för hur kolupptaget i skogen beräknas. Kombinerat med att tillväxten i skogen sedan tidigare har minskat innebär det att Sverige har gått ifrån att behöva öka det årliga upptaget med 4 miljoner ton koldioxid till att behöva öka upptaget med 19 miljoner ton. Den minskade tillväxten beror på en rad faktorer men torka med efterföljande insektsangrepp anses vara den viktigaste.
– Att öka tillväxten kommer att vara avgörande för att öka skogens samlade klimatnytta i form av både koldioxidupptag och möjligheten att ersätta fossila produkter. Miljömålsberedningen har nyligen föreslagit åtgärder vi ser kan bidra till detta, till exempel satsningar på ökad gödsling och rådgivningsinsatser till skogsägare.
Liknande trend i stora delar av EU – och för EU som helhet
Trenden med en minskad sänka inom LULUCF-sektorn är densamma i stora delar av Europa. Europeiska Miljöbyråns (EEA) sammanställning visar att koldioxidupptaget minskar i majoriteten av EU-länderna, inklusive ett flertal skogsrika länder, och för EU som helhet. Med befintliga åtgärder beräknas den genomsnittliga årliga sänkan i markanvändningssektorn inom EU bli 206 miljoner ton koldioxidekvivalenter under perioden 2022-2050, långt under målet på 310 miljoner ton år 2030.
– Skogen kommer fortsatt att kunna bidra med en omfattande kolsänka i växande skog, förutsatt att den brukas aktivt. Det är dock en mycket långsiktig verksamhet, där perspektivet snarare är ett sekel än några få år eller decennier. Vi behöver mål och en politik som tar hänsyn till detta. Sverige och EU behöver långsiktiga LULUCF-mål som erbjuder flexibilitet över tid. På så sätt kan vi vidta rätt åtgärder som genererar den största möjliga klimatnytta under lång tid, och inte tvingas till ryckiga och kortsiktiga beslut, säger Viveka Beckeman.
Viktigt att räkna in skogens samlade klimatbidrag
– Klimatpolitikens fokus måste vara att fasa ut användningen av det fossila. Här missar EU nästan helt skogsnäringens största klimatnytta, som uppstår när produkter av skogsråvara används för att ersätta och tränga ut fossila alternativ. Sverige behöver verka för att skogsprodukters breda substitutionsnytta synliggörs och räknas mot EU-gemensamma klimatmål, säger Viveka Beckeman.
Status för LULUCF-sektorn
- EU ser för närvarande inte ut att nå upp till LULUCF-åtagandet 2030. Med befintliga åtgärder beräknas det totala nettoupptaget uppgå till -239 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2030. Genom ytterligare åtgärder bedöms nivån -260 miljoner ton kunna nås. Det innebär att EU:s mål för 2030 underskrids med 50-70 miljoner ton.
- De flesta medlemsstater har en tydlig negativ trend för sänkan, enligt Europeiska Miljöbyråns siffror från 2024 samt vissa nationella analyser från 2025. Det gäller bland annat Frankrike, Tyskland, Polen, Finland, Estland, Lettland, Rumänien, Tjeckien, Kroatien, Ungern, Slovakien, Italien och Spanien.
- Klimatförändringarna påverkar redan kolsänkan i Sverige och många andra medlemsländer
- Under de senaste decennierna har de främsta orsakerna till minskad tillväxt varit storm (2005), torka (2018) och barkborrar
- Sådana händelser kommer in mycket långsamt i LULUCF-statistiken på grund av metodiken, och de faktiska effekterna kan kvarstå under många år
- Hög tillväxt skapar förutsättningar för en hög kolsänka. En tillbakablick ger tydliga bevis på detta: År 1990 var bruttoavverkningen 65,9 miljoner skogskubikmeter, samtidigt som kolsänkan i skog var på samma nivå som 2015, då avverkningen var 89,8 miljoner skogskubikmeter, dvs. betydligt högre.
- I debatten hörs emellanåt argumentet att en minskad kolsänka i skogen beror på rekordavverkningar. Avverkningsnivåerna har sedan millennieskiftet legat på en stabil nivå även om de varierar något från år till år, till följd av efterfrågan. Skogsbruket har under lång tid gjort stora investeringar i skogsvård för att långsiktigt kunna öka avverkningarna och möta efterfrågan på förnybara, fossilfria material. Ambitionen kommer dock behöva höjas ytterligare. Från 2019 till och med 2023 avverkades i snitt 92,9 miljoner skogskubikmeter. Mellan 2000 och 2023 låg den genomsnittliga avverkningen på 88,6 miljoner skogskubikmeter. Åren 2005 respektive 2007 var avverkningen historiskt hög på grund av stormarna Gudrun respektive Per.
