Att påstå att besluten fattas ”långt bort” är orimlig och osynliggör de individer som varje dag gör skillnad, skriver Magnus Berg, näringspolitisk chef Skogsindustrierna, i en replik på NWTs debattsida.
Beskrivningen som Håkan Bergqvist gör av svenskt skogsbruk (NWT 3/3) som ohållbart, fjärrstyrt och utan lokal förankring stämmer helt enkelt inte och behöver bemötas.
Skogsbrukets lokala verklighet och ansvar
I Värmland är skogsindustrin inte abstrakt. Den består av människor. Värmländska skogsägare som planerar och vårdar sina marker, medarbetare på sågverk och bruk, transportörer, entreprenörer och en lång rad verksamheter vars livskraft hänger samman med en konkurrenskraftig skogsindustri.
Här tas beslut av människor och inom ramarna för svensk lagstiftning och myndigheternas tillsyn. Att påstå att besluten fattas ”långt bort” är orimlig och osynliggör de individer som varje dag gör skillnad.
Den svenska modellen för skogsbruk bygger på att kombinera naturhänsyn med produktion av förnybar råvara som förädlas till fossilfria produkter. En industriproduktion som är basen för lokalsamhällen runt om i landet. I praktiken betyder det att brukandet planeras i dialog, att hänsyn till natur- och kulturmiljö är obligatorisk, att återväxt säkerställs och att hänsynsytor och kantzoner lämnas där det behövs.
Olika metoder används på olika platser – det finns inga universallösningar – och vi utvecklar löpande arbetssätt baserat på ny kunskap och lokala förutsättningar. Skogsindustrin har dessutom höjt sina egna ambitioner på hållbarhetsområdet.
En konstruktiv debatt kräver helhetssyn
Debatten om den svenska skogen tjänar på en helhetssyn på skogens värden och hur dessa kan utvecklas ytterligare. Att kritisera vad man hävdar är halvsanningar och byta ut dem mot sina egna är inte någon bra grogrund för en seriös dialog. Att det finns en rad positiva trender i skogarna med bland annat ökad andel gammal skog och död ved innebär inte att arbetet med att stärka den biologiska mångfalden är färdigt eller oviktigt. Det är däremot ett uttryck för att verkligheten är komplex.
Olika metoder, indikatorer och måluppföljning för skogen måste kunna diskuteras öppet. Det är ett faktum att Sverige har en rapportering av tillståndet i skogen som avviker från andra jämförbara länder.
Att granska och förbättra underlag är inte att ”angripa” – det är en förutsättning för ett meningsfullt samtal och för att politiker och andra ska kunna fatta kunskapsbaserade beslut. Lika viktigt är att målkonflikter måste hanteras genom dialog, planering och anpassningar – inte genom att misstänkliggöra motparter.
Att göra en av landsbygdens viktigaste näringar till en syndabock genom kraftiga överdrifter hjälper ingen. Det bidrar inte till den konstruktiva debatt som behövs för att samtidigt kunna utveckla både naturhänsyn och stärka konkurrenskraften.
Ute bland skogsägare, hos sågverk och på pappersbruk finns engagemanget för att fortsätta kombinera höga krav i lag och certifiering med praktisk hänsyn i skogen och att stärka det lokala värdeskapandet i Värmland. Det är tillsammans vi kan säkra skogens roll för biologisk mångfald, klimatomställning och jobb – allt samtidigt.
Klicka här för att läsa repliken på Nya Wermlands-Tidningens debattsida.
