Underhåll av infrastrukturen är en grundsten i Sveriges export och beredskap, och måste prioriteras framför nya investeringar till dess att hela underhållsskulden är åtgärdad. Det skriver Viveka Beckeman, vd och Elin Swedlund, ansvarig för transportfrågor på Skogsindustrierna.
Under våren ska regeringen besluta om nästa nationella plan för transportinfrastrukturen. Regeringen har hittills lagt stor vikt vid att åtgärda den stora underhållsskulden i det svenska transportsystemet. Det är mycket välkommet. Den linjen måste hållas under överskådlig tid framöver. Planen måste också ta hänsyn till svensk konkurrenskraft och industrins förutsättningar.
Katastrofalt avbrott i logistikkedjan
Underhållsskulden har gjort det svenska transportsystemet sårbart. Det blev särskilt uppenbart i samband med de kraftiga skyfallen i Västernorrland under hösten 2025. Händelserna blev ett stresstest för hela Sveriges logistiksystem. De visade vad som händer när enskilda trummor, banvallar och broar inte håller.
Ett hundratal vägar och två järnvägssträckor rasade, företag isolerades, lastbilar kom inte fram och tåg blev stående i veckor. Kritiska järnvägssträckor som transporterar gods från industrin ut i världen stoppades och möjligheterna att leda om trafiken var minimala.
Ett enskilt avbrott i logistikkedjan fick stora följdeffekter, för bioekonomin och vår exportindustri. Denna gång var det en extrem väderhändelse. Nästa gång kan det handla om angrepp, olycka eller sabotage.
Infrastrukturen måste hålla i kris
Utan fungerande vägar, järnvägar, hamnar och farleder stannar flödena – vilket slår mot Sveriges konkurrenskraft, ekonomi och beredskap. Det har Sverige inte råd med. Vi bygger varken välfärd eller motståndskraft genom att förlita oss på import. Industrin måste kunna producera, exportera och bidra till samhället även i tider av kris.
Planen innehåller många delar som bidrar till detta. Stora satsningar på underhåll, stärkt isbrytarkapacitet, vägars bärighet och kapacitetshöjande åtgärder bidrar både till stärkt beredskap och bättre förutsättningar för industrin. Men det saknas fortfarande kritiska delar. Vi har följande förslag, för denna och kommande planer:
- Fortsätt på underhållslinjen
Underhåll av infrastrukturen är en grundsten i Sveriges export och beredskap, och måste prioriteras framför nya investeringar till dess att hela underhållsskulden är åtgärdad. Det måste gälla under lång tid framöver, oavsett vilken regering som beslutar om den nationella planen. Det inkluderar även underhåll och förstärkning av isbrytarkapaciteten. - Stärk konkurrenskraften och industrins samhällsnytta
Planen måste ha ett uttalat mål att främja industrins förutsättningar och dess värde för tillväxt, välfärd och beredskap. De samhällsekonomiska principer som är vägledande vid prioriteringen i den nationella planen måste beakta detta i högre grad. Vidare måste kostnader och avgifter för godstransporter begränsas, inte minst ban- och farledsavgifter. - Förbättra industrins transporter
Kritiska transportsträckor för svensk export får inte prioriteras ned. Ett exempel är bantyp fyra och fem – järnvägssträckor som är avgörande för att få ut råvaran från skogen till omvärlden. Som det ser ut kommer dessa sträckor att få sämre funktionalitet. Det slår direkt mot den svenska bioekonomin. Den nationella planen behöver även skapa förutsättningar för att industrin kan lasta mer och tyngre gods på varje transportslag, och därmed öka transporteffektiviteten.
Med en stark industri står Sverige starkt. Ett tillförlitligt, kostnadseffektivt och välunderhållet transportsystem är avgörande för en konkurrenskraftig industri och ett motståndskraftigt land.
Klicka här för att läsa debattartikeln på Altingdets debattsida.
