När resursstarka länder flyttar fram sina positioner på världsmarknaden får Sverige inte stå stilla. På samma sätt som svensk sysselsättning, välfärd och beredskap är beroende av konkurrenskraftig export, är exportindustrin beroende av långsiktig näringspolitik som främjar tillväxt. Det skriver Viveka Beckeman, Skogsindustriernas vd på Di Debatt.
Världshandeln är under press. Turbulensen kring USA:s anspråk på Grönland är det senaste exemplet. Parallellt med eskalerande handelskonflikter och geopolitisk oro flyttar dessutom andra resursstarka länder fram sina positioner på den internationella marknaden. För en exportberoende industrination som Sverige är detta realiteter som måste hanteras. Annars riskerar vi tappa mark gentemot konkurrenter i den globala omställningen från fossilt till förnybart. Det ställer krav på näringspolitik som är förenlig med konkurrenskraft, tillväxt och regional utveckling – och också med beredskap.
En självklar del är att slå vakt om de unika konkurrensfördelar Sverige har.
Den gröna skogsindustrin är en blågul exportmotor. Den sysselsätter omkring 140.000 personer och står för upp till 12 procent av svensk industris jobb, export och förädlingsvärde. Men branschen är i dag pressad och riskerar tappa i konkurrenskraft. Kostnadsläget för råvaror, transporter och energi har ökat rejält de senaste åren. En starkt bidragande orsak är olika politiska beslut och myndighetsbestämda avgifter.
Rapport visar priset för kortsiktig politik
I rapporten ”Till vilket pris? När kortsiktig politik hotar konkurrenskraft och tillväxt” har Skogsindustrierna summerat kostnaderna till följd av några få beslut som rör transporter, energi och råvarutillgång. Tillsammans uppgår dessa ökade kostnader till minst 2 miljarder – bara för år 2026. Om inget görs kommer effekterna hålla i sig och sannolikt bli mer omfattande under kommande år.
På det transportpolitiska området har ansvariga myndigheter de senaste åren gjort kraftiga höjningar av banavgifterna för tunga godstransporter. Avgifterna har ökat med 600 procent sedan 2010. Trots politiska mål och tydliga behov av fossilfria transporter närmar sig svensk basindustri ohållbara kostnadsnivåer för att transportera gods med tåg. Detta är skadligt för både konkurrenskraft och klimatomställning.
Inom det energipolitiska området har nya regler för EU:s utsläppshandelssystem ETS trätt i kraft. Från med och årsskiftet förlorar de företag som gått allra längst i omställningen sin fria tilldelning av utsläppsrätter. Förändringen leder till att branschen får uteblivna intäkter och i stället behöver betala koldioxidskatt. Svenska massa- och pappersbruk som gått före i omställningen får därmed en ekonomisk smäll på 1,85 miljarder kronor per år, medan mer fossilintensiva konkurrenter i andra delar av EU gynnas. Förutom att det straffar de som gått före riskerar det att göra att ledningar och styrelser inte vågar fatta beslut om klimatinvesteringar i framtiden.
Därutöver finns det flera pågående miljöpolitiska processer som kan leda till att stora arealer skogsmark tas ur produktion. En sådan är den nationella implementeringen av EU:s naturrestaureringslag. Beroende på hur strikt Sverige väljer att tolka förordningen finns det en risk för att statskassan och samhällsekonomin belastas med hundratals miljarder i direkta och indirekta kostnader. Det skulle dessutom hota över 11.000 arbetstillfällen.
Rapporten visar att det behövs tydliga och handfasta politiska beslut för att reducera kostnader som motverkar både industrins konkurrenskraft och klimatomställningen.
Några av förslagen i rapporten:
- Trafikverket bör nyttja de legala möjligheter som faktiskt finns och sänka banavgifterna omgående. Myndigheten bör även eliminera de hinder som deras egna it-system och metoder utgör för att verket ska kunna ta ut lägre avgifter.
- 2026 och 2027 bör de verksamheter som drabbas kompenseras för uteblivna utsläppsrätter genom halverad koldioxidskatt och sänkta elpriser. Investeringar i omställning behöver främjas och företag som går före premieras, inte straffas med nya avgifter.
- Naturrestaureringslagen behöver implementeras på en rimlig miniminivå med hänsyn till både samhällsekonomi och miljö. Sverige kan och bör utnyttja de flexibiliteter som finns inom EU-lagstiftning för att behålla rådighet av en av landets främsta tillgångar – skogen.
Skogen och dess produkter kombinerar klimatnytta, exportintäkter och landsbygdsutveckling. Skogsindustrin är en kraft som kan och vill göra skillnad i byggandet av ett starkare och grönare Sverige. Men på samma sätt som svensk sysselsättning, välfärd och beredskap är beroende av en konkurrenskraftig export, är exportindustrin beroende av långsiktig näringspolitik som främjar tillväxt.
Klicka här för att läsa debattartikeln på Dagens industris debattsida.
