Hela basen för Daniel Helldéns och Amanda Linds argumentation är att vi ska minska avverkningen. Det håller vi inte med om. Vill vi tillverka fler fossilfria produkter och öka skogsindustrins bidrag till svensk tillväxt behöver vi snarare mer råvara, skriver Viveka Beckeman, vd Skogsindustrierna.
Att påstå att minskad avverkning inte leder till färre jobb är verklighetsfrånvänt. Enligt våra beräkningar skulle till exempel en minskning med fem miljoner kubikmeter leda till att vi förlorade ett förädlingsvärde på 8 miljarder kronor och 7200 jobb i skogsnäringen. Därutöver skulle det få konsekvenser för det lokala näringslivet. Det skulle slå hårt mot mindre samhällen på landsbygden.
Volymen avverkad skog har kunnat öka tack vare en god skogsskötsel
Idag avverkar vi i genomsnitt 1 procent av skogen varje år. Volymen avverkad skog har kunnat öka tack vare en god skogsskötsel som gett oss fler och större träd. Hela basen för Daniel Helldéns och Amanda Linds argumentation är att vi ska minska avverkningen. Det håller vi inte med om. Vill vi tillverka fler fossilfria produkter och öka skogsindustrins bidrag till svensk tillväxt behöver vi snarare mer råvara. Samtidigt arbetar företagen ständigt med att öka förädlingsvärdet, att hela tiden få ut mer produkter av samma råvara.
Vi behöver både blicka framåt och bakåt. Så länge det har funnits människor i Sverige har vi levt med och av skogen. De skogar vi har i dag är ett resultat av det skogsbruk de som gått före oss har bedrivit.
Under lång tid användes skogen mest som bränsle för att driva järn- och glasbruk. Sen växte efterfrågan på virke och papper. Sågverken och massa- och pappersbruken växte fram. Industrialiseringen påverkade hur vi hanterade skogen. De grövsta träden höggs ner och det skedde ingen återplantering. Det resulterade i en låg tillväxt och att nya, självsådda plantor fick svårt att etablera sig. Skogarna höll på att sina. Därför blev trakthyggesbruket helt dominerande på 1950-talet, metoden förbättrade föryngringen och fick fart på tillväxten i skogen.
Att lämna efter sig en bättre skog än den vi tog över är en bärande tanke inom svenskt skogsbruk. Givet våra förutsättningar är trakthyggesbruket den metod som ger mest tillväxt. När den utvecklades var hyggena stora och kala. Det innebar stora ingrepp i naturen och påverkade den biologiska mångfalden. Det vet vi idag men det visste man inte för 70 år sedan. Utifrån dessa lärdomar kombinerar vi idag trakthyggesbruket med omfattande naturvård och hänsyn. Idag har vi 1,4 miljoner hektar i frivilliga avsättningar, vi sparar en tiondel av skogen vid slutavverkning i form av kantzoner och trädgrupper och vidtar många andra åtgärder. De skogar som börjat växa sedan 1990-talet har god tillväxt och en rik biologisk mångfald. Skogsbruket är inte mer intensivt än tidigare.
Ett aktivt skogsbruk är det bästa för klimatet
Forskningen är entydig i att ett aktivt skogsbruk är det bästa för klimatet över tid även om den snabbaste och kortvarigaste kolsänkas uppnås om vi drastiskt drar ner på avverkningen. Gör vi det fortsätter vi kompensera för fortsatta fossila utsläpp och lämnar åt kommande generationer att lösa klimatproblemet. Vi gör oss dessutom fattigare på vägen.
Vi odlar skogar med hög tillväxt och rik biologisk mångfald som ger jobb och tillväxt i hela landet. Vi odlar skog för framtiden.
Klicka här för att läsa debattartikeln på Dagens Industris debattsida.
