Det är olyckligt när skogsindustrins motiv ifrågasätts med anklagelser om att vilja ”tysta myndigheter”, skriver Viveka Beckeman, vd på Skogsindustrierna, i en replik på DN Debatt.
Repliken (DN Debatt 3/12) från företrädare för ett antal miljöorganisationer illustrerar tyvärr exakt det problem jag pekade på i min artikel: en debatt där misstänkliggöranden ersätter saklighet och där den som inte delar vissa aktivistgruppers verklighetsbild snabbt utmålas som odemokratisk. Det gynnar ingen, allra minst skogen.
Svenska skogar har brukats i århundraden. De stora planteringar som gjordes på 1950-, 60- och 70-talen, efter en lång tid av sönderhuggna skogar där man plockade de äldsta träden, är en viktig förklaring till att Sverige i dag har ett större virkesförråd än på över hundra år. Det historiska perspektivet måste få plats i bilden av svenskt skogsbruk.
Det går inte att nu ändra hur skogarna brukades för över 50 år sedan. De skogar som skapas i dag kommer, med dagens hänsyn, att se annorlunda ut när de är lika gamla som 50-talsskogarna är nu.
Det är olyckligt när skogsindustrins motiv ifrågasätts med anklagelser om att vilja ”tysta myndigheter”. Så är det inte. Myndigheternas oberoende är grundläggande. Jag efterlyser transparens och jämförbarhet, att Naturvårdsverkets rapportering utgår från samma principer som i övriga Europa.
Många europeiska länder använder breda definitioner av vad som räknas som skyddad skog, medan Sverige rapporterar betydligt striktare. Följden blir att vi i statistiken framstår som sämst, när vi hör till de länder som avsatt störst andel produktiv skogsmark i strikta skyddsformer.
Utmaningar saknas dock inte. Behovet av fortsatt naturvårdsarbete är odiskutabelt. Men statistik visar att utvecklingen för flera centrala indikatorer kopplade till biologisk mångfald under lång tid gått åt rätt håll. Bilden av ett system i fritt fall är inte förenlig med det faktiska kunskapsläget.
Skogen bär många nyttor samtidigt. Biologisk mångfald, friluftsliv, klimatomställning, jobb, råvaruförsörjning och exportintäkter. Det innebär att intressen måste jämkas, och avvägningar är nödvändiga. De som arbetar i skogen måste också känna trygghet på sin arbetsplats.
Vi behöver se helheten. I ett osäkert geopolitiskt läge är skogen en av Sveriges viktigaste strategiska resurser, för självförsörjning, för biobaserade material som ersätter fossila alternativ och för vår ekonomiska motståndskraft. Skogsindustrin är en av landets största exportnäringar, ett nav i regional utveckling och bidrar med betydande intäkter till välfärden. Det går inte att bortse från.
Sverige behöver en skogspolitik som håller över tid. Det kräver beslutsunderlag som speglar både utmaningar och framsteg, och en debatt där perspektiv kan utbytas utan att någon gör anspråk på att ensam äga sanningen.
Jag står fast vid att ett aktivt, ansvarsfullt brukande av skogen är en del av lösningen, inte problemet. Vi kommer fortsatt att välkomna dialog, men också att säga ifrån när verkligheten förenklas till den grad att klimatnytta, konkurrenskraft och tilltron till demokratiska processer riskeras.
Klicka här för att läsa repliken på Dagens Nyheters debattsida.
