En regeländring i EU:s utsläppshandel riskerar att leda till att de massa- och pappersbruk som gått längst i klimatomställningen går miste om miljardbelopp, samtidigt som fossiltunga aktörer gynnas. Regeringen måste agera för att stoppa snedvridningen innan ekonomin, landsbygden och klimatomställningen tar skada av detta. Det skriver Viveka Beckeman, vd och Johan Bruce, ansvarig för el- och energifrågor, Skogsindustrierna i DI Debatt.
Svensk skogsindustri befinner sig i ett pressat läge med ökande kostnader, osäkra exportmarknader och svårbedömda investeringsbeslut. EU har nyligen enats om nya klimatmål till 2040. Syftet är att snabbare fasa ut de fossila utsläppen och samtidigt värna industrins konkurrenskraft. Sverige har länge kombinerat ambitiös klimatpolitik med en stark basindustri, och skogsindustrin är ett framgångsexempel.
De som gått före riskerar att straffas
Svensk massa- och pappersindustri är i dag till omkring 96 procent fossilfri. Bruken levererar dessutom förnybara material som är centrala i omställningen. Men nu riskerar just de företag som har gått före och tidigt tagit ansvar och kostnader för att minska utsläppen att straffas ekonomiskt.
Systemet med EU ETS, bygger på att utsläpp får ett pris. Företag får viss fri tilldelning av utsläppsrätter och måste vid behov köpa resten. För klimateffektiva anläggningar har försäljning av utsläppsrätter de inte behöver blivit en viktig intäkt som finansierat ytterligare klimatinvesteringar. Men från 2026 införs en ny regel: anläggningar vars utsläpp till mer än 95 procent är biogena utesluts ur EU ETS. Syftet med 95-procentsregeln är att minska extraintäkter för de mest klimateffektiva anläggningarna. Men klimatnyttan uteblir.
Systemet belönar höga utsläpp i stället för fossilfrihet
Utsläppsrätterna tas inte bort ur systemet, utan går i stället till aktörer med högre utsläpp. Signalen blir att det är smartare att ligga kvar på 94 procent än att nå 100 procent fossilfritt. För svensk massa- och pappersindustri innebär det att mer än hälften av bruken, som tillsammans står för 75 procent av produktionen, förlorar sin fria tilldelning av utsläppsrätter.
Det är en hård smäll. Enbart värdet av dessa fria utsläppsrätter beräknas till cirka 1,5 miljarder kronor per år, baserat på dagens prisnivå. Samtidigt fortsätter konkurrenter i andra länder, med högre fossila utsläpp, att få gratis tilldelning. När de svenska bruken utesluts ur ETS kommer de att omfattas av full svensk koldioxidskatt på kvarvarande fossila utsläpp. Något som kan kosta branschen upp till 230 miljoner, per år.
Resultatet är att de som investerat mest i att minska utsläppen riskerar högre kostnader än de som släpar efter. Det är ungefär som om villaägaren med bergvärme skulle beskattas högre än grannen med oljepanna.
Läget hade varit ett annat om det nya utsläppshandelssystemet ETS2, som ska omfatta verksamheter utanför dagens system, hade startat direkt. Nu ser införandet ut att skjutas upp till 2028. Fram till dess står de uteslutna bruken därför utanför handeln, får högre kostnader genom svensk koldioxidskatt och mister en viktig intäktskälla.
För en bransch som redan brottas med vikande konjunktur är det här ett hårt slag. EU ETS är ett centralt verktyg för att nå unionens klimatmål, och Sverige har allt att vinna på ett starkt och förutsägbart system. Men när en detalj i regelverket slår orimligt hårt mot de mest klimateffektiva anläggningarna måste medlemsländerna använda de nationella styrmedel som redan finns. Skogsindustrierna föreslår därför tre tidsbegränsade och träffsäkra åtgärder:
- Tillfälligt halverad koldioxidskatt 2026–2027 för företag som utesluts ur EU ETS på grund av 95-procentsregeln.
- ETS 2 som huvudsakligt styrmedel, undvik dubbla nationella pålagor från 2028 för energiintensiv industri.
- Kompensation för indirekta kostnader, motsvarande omkring 10 öre/kWh för berörda anläggningar. Finland, Norge och Tyskland kompenserar i dag elintensiv industri för de indirekta kostnader som utsläppshandeln medför. Sverige har samma möjlighet, men har hittills avstått.
Det ska löna sig att ställa om. Regeringen kan fortfarande korrigera snedvridningen och säkerställa att svensk basindustri även framöver är motor i både klimatomställningen och svensk ekonomi. Finansminister Elisabeth Svantesson måste nu visa att Sverige menar allvar med att förena klimatpolitik med industripolitik.
Klicka här för att läsa debattartikeln på Dagens Industris debattsida.
