Svensk skogsindustri har i vår Framtidsagenda åtagit oss att öka vår klimatnytta med 30 procent till 2040. Vi kan, och vill, vara en motor i den gröna omställningen. Men det kräver en EU-politik som ser skogen som lösningen, inte som kompensation för andra utsläpp. Det skriver Viveka Beckeman, vd för Skogsindustrierna i Di Debatt.
När EU nu ska uppdatera sin klimatlag med ett etappmål för 2040 så står unionen vid ett vägskäl. Behovet av att snabbt fasa ut fossila bränslen är akut. Skogen är en avgörande del av lösningen, både som växande kolsänka och källa till förnybar råvara. Det kräver en politik som ser hela skogens klimatnytta. Mycket står på spel.
En effektiv och balanserad klimatpolitik på EU-nivå är avgörande för att inte bromsa omställningen. Men det är också viktigt för att den svenska skogen inte ska förbli ett kompensationskonto för fortsatta fossila utsläpp.
Det är nu tio år sedan Parisavtalet slöts 2015. Då trodde vi ännu på en stabil världsordning och ett gemensamt globalt klimatarbete. I dag är verkligheten en annan.
Rysslands krig mot Ukraina har gjort energi- och råvaruförsörjning till en fråga om europeisk säkerhet. USA har under Donald Trump vänt ryggen åt internationella klimatmål. Samtidigt visar mätningar att den globala uppvärmningen redan ligger i den övre delen av FN:s klimatpanel IPCC:s prognoser.
EU står därför inför en dubbel prövning. Att stärka sin egen industriella och energimässiga motståndskraft och samtidigt lösa klimatomställningen. Som svar har kommissionen föreslagit att unionens utsläpp ska minska med 90 procent till 2040 jämfört med 1990. Den uppdaterade klimatlagen, som nu förhandlas i Bryssel, är mer än ett delmål. Den sätter kursen för Europas klimatpolitik under flera decennier framåt.
EU:s klimatlagstiftning vilar på två ben. Minskade utsläpp och ökat upptag av koldioxid i naturen. Den senare delen regleras av LULUCF-ramverket (Land Use, Land Use Change and Forestry). Ambitionen är god, men konstruktionen brister. Yttre faktorer och naturliga störningar som exempelvis torka, bränder och insektsangrepp har stor inverkan på sänkans kortsiktiga utveckling. I praktiken gör dagens regelverk att skogen reduceras till en passiv kolsänka som bara ska väga upp andra utsläpp, i stället för att erkännas som en aktiv klimatlösning och källa till förnybar råvara.
Skogens största klimatbidrag uppstår när den brukas aktivt och dess produkter ersätter fossila alternativ. Trä lagrar kol i byggnader, pappersförpackningar ersätter plast och biobränslen fasar ut olja och kol. Denna substitutionseffekt redovisas inte i EU:s klimatmål. Lagstiftningen fokuserar nästan enbart på hur mycket koldioxid som binds i mark och skog och riskerar därmed att bromsa den industri som gör störst skillnad.
Skogsnäringen är en viktig kraft. Både för att minska utsläppen och för att bygga ett starkare EU med motståndskraft för att klara störningar i globala varuflöden. Om Europa ska bryta sitt fossilberoende måste omställningen till biobaserade produkter bli ett tydligt mål, som komplement till dagens energi- och utsläppsmål. Det kräver gemensamma mätmetoder och politiska styrmedel som driver på centrala branscher som byggsektorn.
Medlemsländerna och andra aktörer har gett sina inspel till det förslag för nya klimatmål som EU-kommissionen tidigare presenterat. Nu är det avgörande att EU:s nya klimatlag blir ett verktyg för omställning, inte ett hinder. För att lyckas måste EU:s politik för skog och bioekonomi justeras på dessa punkter:
- Gör om LULUCF så att målen för kolupptag blir långsiktiga och vägledande, inte kortsiktiga och tvingande.
- Inför konkreta substitutionskrav för olika branscher och produkter. Exempelvis mer ambitiösa klimatkrav för nya byggnader. EU och medlemsstater bör prioritera och redovisa substitution av det fossila.
- Stärk den europeiska bioekonomin genom att premiera hållbart odlade skogs- och jordbruksråvaror och ge stabila villkor för investeringar i bio-CCS, en teknik som fångar in koldioxid från biobränslen och lagrar den permanent.
Klimatåtgärder och konkurrenskraft är inte motsatser utan förutsätter varandra. Skogen står redan för över tio procent av Sveriges export och nära en femtedel av Finlands. Den ger hundratusentals arbetstillfällen och kan leverera en viktig del i lösningen för att frigöra Europa från fossila beroenden.
Svensk skogsindustri har i vår Framtidsagenda åtagit oss att öka vår klimatnytta med 30 procent till 2040. Vi kan, och vill, vara en motor i den gröna omställningen. Men det kräver en EU-politik som ser skogen som lösningen, inte som kompensation för andra utsläpp. De beslut som tas i Bryssel i år avgör inte bara om vi når 2040-målet, utan också vilken värld vi lämnar till våra barn och barnbarn.
Klicka här för att läsa debattartikeln på Dagens Industris debattsida.
