Karin Perers och Santhe Dahl prisades på Framtidsmötet

Två av årets mottagare av Guldkvisten är kanske några av branschens mest erfarna. Santhe Dahl har varit verksam i Sveriges största sågverkskoncern Vida i drygt 40 år, varav 20 år som majoritetsägare samt koncernchef. Numera är han styrelseordförande och sitter dessutom i styrelsen för Vidas huvudägare, det kanadensiska företaget Canfor.

I maj lämnar Karin Perers rollen som ordförande i Mellanskogs styrelse efter totalt 20 år. Hon har även en bakgrund inom Svenska Kyrkan och har arbetat brett inom kultur.

Nu kan de båda blicka tillbaka på skogsnäringens utveckling, och det är en hel del som har förändrats under åren:

– När jag var ung, kunde man alltid få jobb på sågen, om man inte lyckades någon annanstans. Det var ett jobb som var dåligt betalt, och hade inte så hög status. Men det har verkligen ändrat sig, idag är vi en attraktiv arbetsgivare, säger Santhe Dahl och fortsätter:

– På 1980-talet var intresset för trä var lågt. Det var plast och stål som gällde. Men runt 1993 hände någonting – då började vi sälja mot Asien och framför allt Japan. Plötsligt ställdes helt nya krav på kvaliteten av virket. Jag hade aldrig sett så många olika sätt att mäta en planka på som japanerna gjorde, de var oerhört noggranna. Det gjorde att vi skärpte oss, och började använda nya tekniker för att till exempel torka virket rätt, och jag tror att det fick stor betydelse för utvecklingen. Nu är vi en framtidsbransch och alla pratar om fördelarna med den fossilfria råvaran.

Karin Perers lyfter fram hur intresset för att bygga i trä har ökat:

– Jag tror att vi är på väg mot ett paradigmskifte för vilka material man väljer för stora byggnader som flerfamiljshus, gallerior och parkeringshus.

Hon lyfter också fram att skogsbruket har förändrats under dessa år, och hur viktigt det är att bruka skogen på rätt sätt:

– Skogsvårdslagen från 1993, som jämställer målen för produktion och miljö, har varit väldigt viktig för utvecklingen!

Efter många intensiva år i styrelserummen kan det låta lockande att börja varva ner. Men det verkar inte vara något som intresserar vare sig Karin Perers eller Santhe Dahl:

– Jag äger fortfarande en del av Vida, och kommer fortsätta att bevaka så att ungdomarna gör rätt. Jag jobbar kvar i branschen, sköter min skog och har lite andra projekt på gång också. Borde kropp och huvud behöver gymnastik, säger Santhe Dahl med ett leende.

– Jag kommer fortsätta mitt ordförandeskap inom Svenska Kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkomötet. Dessutom fortsätter jag mitt kulturarbete och mitt skrivande, säger Karin Perers, och lägger till:

– Jag är fjortonde generationen som driver vår släktgård, och nu är min son delaktig i ägandet. Den äldsta skogskartan i byn från 1749, och alltså 275 år. Om man skulle lägga på 275 år framåt, hamnar man på år 2299. Vi kan inte veta hur människor lever då, men vi kan ana att de, precis som vi, behöver förnybara råvaror från varsamt brukade skogar. Det tycker jag om att tänka på.