Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har på senaste tiden gjort bedömningar rörande artskyddets inverkan på skogsbruket. Myndigheternas besked riskerar att ytterligare försvåra för skogsägare i efterlevandet av lagstiftningen och minska intresset för att skapa skogar med rik biologisk mångfald. Skogsindustrierna vill därför att dessa frågor tas med i regeringens kommande skogsutredning.
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket kom häromveckan med en gemensam bedömning av de rättsliga konsekvenserna av en uppmärksammad dom i Högsta domstolen rörande skogsbruk. Domen handlar om rätten till ersättning till skogsägare när myndigheterna begränsar möjligheterna till skogsbruk med hänvisning till artskyddsregler. Trots att domen i fråga gav skogsägaren rätt till ersättning konstaterar de två myndigheterna att det inte finns någon generell rätt till ersättning i sådana lägen.
– Det ska inte innebära en ekonomisk risk att skapa skogar med förutsättningar för biologisk mångfald, därför är det viktigt att man förtydligar ersättningsrätten, säger Magnus Berg, näringspolitisk chef vid Skogsindustrierna.
Riskerar att bli kontraproduktivt
Nyligen redovisade samma myndigheter två olika regeringsuppdrag kring artskydd. Det ena handlar om nya riktlinjer för hur artskyddsbestämmelserna ska tillämpas och det andra handlar om förebyggande strategier för att artskyddsförbuden inte ska aktualiseras. I båda dessa delar innebär myndigheternas rapportering en ytterligare förflyttning av ansvaret till skogsägarna på ett sätt som riskerar att bli kontraproduktivt för naturvårdsarbetet i skogen.
– Skogsindustrierna anser att de nya riktlinjerna för artskyddet, tillsammans med frågan om ersättning, förstärker bilden av att en ny skogsutredning behövs, säger Linda Eriksson, ansvarig för nationella skogsfrågor på Skogsindustrierna.
Skogsindustrierna menar att Sverige ska ha höga ambitioner för naturvård och artskydd och att detta ska genomföras rättssäkert och effektivt. Kostnaden för dessa gemensamma intressen kan inte enbart bäras av enskilda skogsägare utan bör delas av hela samhället.
Ersättning bör utgå
Det svenska skogsbruket tar redan idag hänsyn till såväl arter som naturvärden och avstår på frivillig basis brukande både inom de frivilliga avsättningarna, som uppgår till nära 1,4 miljoner hektar, och genom den generella hänsynen vid avverkning, där man lämnar cirka 10 procent av arealen.
Om brukandet av större arealer ska begränsas ytterligare bör det vara en självklar princip att ersättning utgår till markägaren och att formella reservat eller andra flexibla skyddsformer används, menar Skogsindustrierna.
