”Det finns en stark förändringskraft”

Två röster om den gröna omställningen

Foto: Elisabeth Ohlson / Andreas Johansson

Mänskligheten står inför många utmaningar och vi måste snabbt vända utvecklingen. Men vad ska vi egentligen fokusera på i den gröna omställningen? Och – bör vi ens kalla det för en omställning?

Johan Kuylenstierna skakar på huvudet.

– Grön omställning kan ibland leda lite fel! Det handlar inte om en ”omställning”, eller att vi ska ”miljöanpassa” oss. Det som vi står inför är en utveckling av vårt samhälle, där vi globalt ska fortsätta att stärka vår välfärd – med tio miljarder människor på en planet med begränsade resurser, säger han.

Johan Kuylenstierna har varit vd för Stockholm Environment Institute, ordförande för Klimatpolitiska rådet, jobbat för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation och är numera generaldirektör för det statliga forskningsrådet Formas. Han är utbildad geovetare med inriktning på klimatologi. Klimatfrågan har följt honom under närmare trettio år. 

En viktig fråga framöver handlar om vårt förhållningssätt till hur vi använder naturresurser, menar han.

– Men även att vi behöver knyta ihop agendan för en resurseffektiv utveckling med mer socioekonomiska perspektiv – till exempel rättvisefrågor och ungas framtidstro.

Johan Kuylenstierna ser tecken på att utvecklingen är på väg åt rätt håll:

– För tio år sedan såg vi i stort samma utmaningar som idag, men det var svårare att tillämpa lösningar. Förnybar energi var dyrt, företagen var inte med på tåget, intresset inom den bredare politiken var lågt. Men idag finns en stark förändringskraft. Det skapas nya jobb, företag och innovationer som gör det möjligt att lösa klimatfrågan. Det är en positiv resa, säger han, och poängterar samtidigt att politikens roll ändras allt mer från styrande till möjliggörande.

Näringsliv, kommuner och regioner ligger steget före. 

Heidi Andersson är kanske mest känd som ”Armbryterskan från Ensamheten”. Hon är dock inte bara elvafaldig världsmästare i armbrytning, utan också skogsägare, hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet och känd för sitt miljöengagemang. Tillsammans med maken Björn Ferry bor hon i Storuman och familjen strävar efter att bli helt fossilfria till 2025. Då ska de helt ha slutat använda olja, kol och fossilgas.

– Det krävs lagstiftning och internationella överenskommelser, till exempel en global koldioxidavgift eller koldioxidtullar, mer forskning och fler förnybara energikällor för att vända utvecklingen, säger hon, och delar Johan Kuylenstiernas syn på resursförbrukningen:

– Att vi går över till en cirkulär ekonomi är avgörande!

En mer fossilfri framtid kommer innebära flera fördelar. Heidi Andersson tror att det blir både nya arbetstillfällen och renare luft:

– Men framför allt betyder att vi kan göra oss kvitt beroendet av fossila tillgångar från skurknationer som Ryssland, och genom att nyttja olika energilösningar och lagring av energi kan vi bygga en bättre krisberedskap. 

Om vi blickar framåt, hur tror du att vi kommer att leva 2040?

– Spännande fråga! säger Heidi Andersson och fortsätter:

– Då är förnybara energikällor som sol- och vindkraft våra huvudsakliga energi­källor, men Sverige är också världsledande inom forskning och utveckling av cirkulära kärnkraftverk. Vi har världens mest hållbara uranbrytning inom vårt lands gränser. Elbilar dominerar, självkörande fordon bidrar till effektivare transporter och vår yngsta son, som är 19 år då, ser ingen poäng med att ta körkort. Mina gamla föräldrar tar hjälp av den självkörande podden som kör mellan byarna. Digitaliseringen fortsätter påverka alla aspekter av våra liv. AI är mer integrerade i vårt vardagliga liv och i skogen gallrar vi med fossilfria drönare. 

Johan Kuylenstierna, å sin sida, poängterar att det sker stora förändringar hela tiden:

– Självklart kommer mycket att se helt annorlunda ut i framtiden, precis som det gör idag jämfört med för tjugo-trettio år sedan. Tänk bara vad utvecklingen av internet och smartphone har betytt! Vi ser detta som självklara saker idag så det gäller att inte överdramatisera förändringar. Några saker hoppas han dock på: 

– 2040 är vi i slutfasen av att fasa ut våra fossila energisystem samtidigt som vi långsiktigt har löst energifrågan. Vi kommer att ha nya värderingsmönster när det gäller konsumtion och vara extremt mycket mer resurseffektiva. Det skapar helt nya förutsättningar som vi idag inte kan förutspå – och det kommer att bli mycket intressant att följa den utvecklingen!

Denna text är även publicerad i en bilaga till Dagens Industri 29 juni 2023.