Implementering av LULUCF pågår

Även om LULUCF-förordningen landade rätt i EU har det visat sig viktigt att vara aktiv i implementeringen av förordningen i medlemsstaterna.

Osäker och turbulent process

När regeringen i januari 2019 skulle rapportera in de nationella beräkningarna för hur den svenska skogen ska bidra till EU:s klimatmål överraskade man skogsnäringen med att vilja gå emot tidigare beslut i riksdagen och rapportera in reducerade avverkningsnivåer. Frågan avgjordes av Miljö- och jordbruksutskottet där det blev en majoritet för att gå på den ursprungliga linjen, vilket EU-förordningen ger möjlighet till. Alternativet som framfördes av regeringen var att reducera nivån till 92 procent av den hållbara avverkningen, vilket motsvarar den andel som avverkades i genomsnitt under perioden 2000-2009.

Eftersom vi redan idag avverkar lika stor volym som den referensnivå som skulle gälla efter 2020 så innebär det att en ökad avverkning skulle rapporteras som utsläpp. Det skulle kräva kostsamma åtgärder för Sverige att kompensera för dessa rapporterade utsläpp.

Risken att en framtida regering istället väljer att begränsa skogsnäringen är uppenbar. Det skulle vara kontraproduktivt eftersom den bästa lösningen ur klimatsynvinkel är att nyttja så hög andel av den långsiktigt hållbara avverkningen som möjligt.

SLU:s underlag stödjer ökat uttag

Det underlag till Sveriges rapport som SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, har tagit fram visar att Sverige kan öka uttaget från skogen. SLU har utgått från svensk skogslagstiftning och praxis att beräkna högsta möjliga hållbar avverkningsnivå. Såväl tillväxt som avverkning ökar framåt. Därmed uppfylls LULUCF-förordningens krav på att virkesförrådet ökar och inte försvagas. Den tillväxttakt som skogsindustrin haft sedan 1960-talet med en ökning med i genomsnitt en miljon skogskubikmeter per år skulle kunna fortsätta fram till 2030 utan att det resulterar i rapporterade utsläpp. Det öppnar för en växande bioekonomi i Sverige och för att svensk export kan bidra till sänkta utsläpp i andra länder. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket ställer sig bakom SLU:s beräkningar. Naturvårdsverket gör det med brasklappen att de hellre sett att Sverige reducerat nivån.

Nästa steg

När Sverige har lämnat in LULUCF-rapporten till EU-kommissionen ska en expertgrupp med representanter från medlemsländerna ska granska den och alla andra länders rapporter. Om gruppen finner att det finns avvikelser mellan rapporterna och förordningen skickas rapporten tillbaka till det berörda medlemslandet som får möjlighet att komplettera den. När processen är klar fastställs planerna av EU.

Bakgrund

För att skogen ska bidra fullt ut till att mildra klimatförändringen behöver den brukas. Växande skog binder koldioxid och produkter av trä lagrar koldioxid under hela sin livslängd. Den stora klimatnyttan kommer när skogsprodukter och bioenergi från skogen ersätter fossil energi och material som kräver mycket energi när de produceras. En växande bioekonomi är en förutsättning för omställningen till ett fossilfritt samhälle.

EU har ingen beslutanderätt när det gäller skogspolitik. I Sverige görs återkommenade scenarioberäkningar över högsta möjliga hållbara avverkning som sedan blir ett rättesnöre för politik och skogsindustri. I praktiken innebär beslutet i Miljö- och jordbruksutskottet att avverkningen kan öka med ca 8 miljoner kubikmeter per år från dagens nivå, utan att det rapporteras som utsläpp. Det motsvarar en tillväxt i den svenska bioekonomin med:

  • Produktionen i ett stort massabruk och 15 medelstora sågverk per år
  • 5000 ytterligare jobb i skogsbruk och skogsindustri
  • Klimatkompensation för 1,3 miljoner svenskar per år