Livet i en bruksort

Foto: Linn Malmén

Värmland är de djupa skogarna, de blånande bergen och de många sjöarna. Det är den bördiga åkermarken, de nyansrika kulturmiljöerna och de tongivande bruken. Bruken och bruksorterna var med om att bygga upp det moderna svenska industrisamhället och skogsbolagen beskrivs genom historien som både arbets­givare och lokala samhällsbyggare. Vi har hälsat på i det blomstrande samhället Värmskog i Grums kommun och förstår snabbt att bruksortens tid är nu.

När SVT:s Uppdrag Granskning våren 2015 ämnade skildra avfolkningen av landsbygderna riktades kameran mot Grums. Mot bakgrunden av dimhöljda parkeringsplatser, snömoddiga vägar och pappers­brukets skorstenar mot duskig himmel målades en dyster bild upp. Droger, självmord, arbetslöshet och hopplöshet. Och en kort avslutande reflektion av reportern som säger att "När jag lämnar Grums tänker jag att de svenska gamla bruksorternas tid kanske är förbi. Att de större städerna är en övermäktig fiende". Inga frågor om urbaniseringens mekanismer. Inga orsaker till varför. Grums fick i det här inslaget ensamt symbolisera landet utanför – glappet mellan centrum och periferi.

Att se bekanta miljöer och dialekter användas i tv som skildringar av stagnation och misär – det är en besynnerlig sak att vara med om. Det är en berättelse, men det är någon annans berättelse. Den är skriven utifrån av någon som tagit sig rätten till tolkningsföreträde. Inte utan att det sätter spår.

– Det har varit som en återkommande historia, det här med stad och land. Och jag kommer ihåg det fortfarande, fastän det väl är snart 20 år sedan, när dåvarande kommunalrådet stod här i Värmskog på ett möte och sa att Grums kommun backar med 100–200 invånare per år och det finns inget annat sätt att hantera det på än att dra i handbromsen. Det gjorde mig vansinnig att höra – och jag tror minsann att det har triggat mig sen dess, säger Dag Hallén.

Han är en av Grums kommuns drygt 9 000 invånare. Till yrket strateg för bioekonomi på Region Värmland. Pappa, make, entreprenör, och, inte minst, Värmskoging.Värmskog, ett litet samhälle beläget intill sjön Värmeln, drygt två mil nordväst om Grums tätort, pekas i kommunens landsbygdsutvecklingsprogram, tillsammans med Borgvik och Liljedal, ut som områden med tydliga kulturmiljövärden. Platser där det också sker en positiv utveckling.

– Jag tror inte på att odla de här motsättningarna mellan centralorten och landsbygderna. Däremot är det viktigt att se hela bilden – att Grums är så mycket mer – och det tycker jag att man har lyckats bättre med på senare tid. Det finns en dialog och en positiv anda att föra vidare till nästa generation.

Foto: Linn Malmén
På Gruvön, vid södra infarten till Grums, har det bedrivits skogsbruksverksamhet i mer än ett sekel.

I Grums kommun är det avgjort vanligaste yrket inom den privata sektorn process­operatör inom trä- och pappers­industri. Skogs- och pappers­industrin är navet i arbetsmarknaden och en del av Grums identitet. I generationer har såg­verken och pappersfabriken utgjort basen för såväl sysselsättning som socialt liv.

På Gruvön, vid södra infarten till Grums, där både BillerudKorsnäs och Stora Ensos produktionsanläggningar är lokaliserade, har det bedrivits verksamhet under mer än ett sekels tid. Det första sågverket byggdes av patron Gustav Hallgren på 1890-talet och köptes därpå 1918 av dåvarande Billeruds AB.

– Själva platsen är idealisk – jag vill säga att logistiken är fantastisk. Vi har Vänern som ger oss möjligheten att leverera virke på båt, vi har järnvägen som går ända in på området och vi har E18 precis bakom ryggen. Dessutom har vi råvaran alldeles runt knuten. En timmerstock som kommer till oss har i genomsnitt inte åkt mer än sju mil. Det är värmländskt och närproducerat, säger Joakim Sveder, platschef på Stora Enso Gruvöns sågverk.

Stora Enso Gruvön sysselsätter i dagsläget 170 personer och är numer kommunens näst största arbetsgivare efter BillerudKorsnäs Gruvöns pappersbruk som ger arbete åt cirka 900 personer. Och de senaste årens miljardinvesteringar ger hopp om framtiden.

BillerudKorsnäs nya kartongmaskin KM7 vid Gruvöns bruk invigdes 2019 och är företagets hittills största framtidssatsning. Investeringen som beräknats till 7,6 miljarder svenska kronor gjordes i syfte att möta en ökad efterfrågan på hållbara förpackningslösningar och innebär en produktionskapacitet på 550 000 ton per år. Den 350 meter långa och 17 000 ton tunga kartongmaskinen är i dag en av de största i världen och den modernaste i sitt slag.

– Värmland är på många sätt unikt. Vi bor i en region som är rik på skog – och vi har lärt oss att ta vara på den. Vi har infrastrukturen och kunskapen om virket och råvaran och innovationskraften finns här. Ingen skulle ju investera om de inte trodde att de kunde tillskansa sig kompetens. I Värmland finns kompetensen, säger Sandra Sundbäck, nytillträdd vd för klusterorganisationen Paper Province.

Nyinvesteringar och kapitalsatsningar medför också en efterfrågan på fler kunskapsområden. Stora Ensos fabrik för produktion av korslimmat trä (KLT) invigdes våren 2019 och har hittills resulterat i över 70 nya jobb vid Gruvöns sågverk.

– Nästan alla nyanställda kommer härifrån, från Grums kommun, och är utbildade på plats. Eftersom korslimmat trä är ett relativt nytt material på den svenska marknaden, och det inte finns några produktionsanläggningar i närheten, så har vi ju inte haft möjligheten att rekrytera redan upplärd personal. Det finns liksom inga utbildade KL-operatörer att värva från någon annan, säger Joakim Sveder.

Korslimmat trä är en massiv träskiva av hyvlade brädor som limmats ihop med vartannat skikt korslagt. Det är formstabilt, har hög bärighet och kan ersätta fossil­baserade material i merparten av ett bygge.

Korslimmat trä är i sin konstruktion lika enkel som genialisk. Det är formstabilt, har en hög bärighet och kan ersätta fossilbaserade material i merparten av ett bygge. Intresset är stort. Och därtill går den egna kommunen i bräschen. Höstterminen 2020 stod den nya Södra skolan i Grums klar – byggd i KLT av träd från trakten.

– I Värmland byggs just nu bland annat en förskola i Karlstad och bostadshus på Hammarö. Vi märker att det är många arkitekter och beställare som är väldigt nyfikna på materialet och leveranserna inom Sverige ökar. Flaskhalsen just nu skulle jag säga är konstruktionssidan. I dagsläget finns det bara ett fåtal företag som kan det här. Men det är klart att vi hoppas på att fler i närområdet ska börja bygga i trä, säger Joakim Sveder.

Att Googles nya huvudkontor i London är byggt av KL-träelement som delvis producerats i Grums, av värmländsk skog, är måhända en fjäder i hatten. En kul anekdot. Alternativt en fingervisning om att bruksortens tid är långt ifrån förbi. För bättre uttryckt är det väl så att varje generation finner sina egna perspektiv – och liksom all historisk framställning är också den biografiska bilden ett möte mellan åldrar, uppfattningar och normer om vad som är hållbara livsstilar i centraliseringens tidevarv.

– Det är möjligt att det finns få saker att samlas kring – allt som finns i en större stad finns inte här – men ur det föds också ett enormt engagemang. Det finns ingen annan att lägga över förväntningarna på. Det är upp till oss. Och det är en jävla förbannelse, men det är också den största gåvan vi har. Ur engagemanget föds en glädje som vi delar över generationsgränserna, säger Lisa Gärdt, ledamot i Värmskogs bygdegårds­förening.

Grums kommun valde närproducerat. Inför höstterminen 2020 stod den nya Södra skolan i Grums klar, byggd i korslimmat trä producerat av Stora Enso Gruvöns sågverk.

Numera är det folket som bygger landsbygderna. I Värmskog förvaltar bygdegårds­föreningen lokalerna där Värmskogs friskola och förskola huserar. Sedan starten 2008 har de fått bygga ut i två omgångar. Elevunderlaget ökar – och invånarna sluter upp.

– Det Dag och de som är äldre har gjort, det är att de har gett oss förutsättningarna och ett jävlaranamma. Det har blivit ett förhållningssätt. En kultur att fortsätta utveckla, säger Lisa Gärdt.

Servicepunkten i Värmskog, delvis finansierad av bidrag från Landsbygdsprogrammet och Leader Närheten tillsammans med Grums kommun, stod klar sommaren 2020 och inrymmer bland annat ett företagshotell, konferenslokaler, bygderum med möjligheter till uppkoppling, en folkölspub med lokala produkter – och inte minst en filial till den lokala lanthandeln.

– Vi vill ta tillvara på de möjligheter som redan finns i och med tillströmningen av människor som kommer till Värmskogs café för att äta de berömda räkmackorna. Med utgångspunkt i skolans behov och en utökad service som även gagnar bygden, säger Lisa Gärdt.

Värmskogs café, som också ligger i anslutning till skolan och den nybyggda Service­punkten, lockar mer än 100 000 besökare varje sommar. Ett par av dem var Erika och Karl Martinsson. En augusti­dag 2018 åkte de till caféet vid sjön Lilla Värmeln för att äta räksmörgås. Ett par timmar senare lämnade de Värmskog med verklighetsförankrade drömmar om att bli fastboende.

– Ingen av oss hade varit här tidigare men då, när vi satt där och åt räkmackorna, upptäckte vi att det låg ett hus ute på Hemnet som vi blev nyfikna på. Och när vi fick möjligheten att åka och titta på det så kändes det bara helt rätt. Vi hade pratat om att flytta ut på landet, till en gård med jaktmark, fast att det blev just den här, det var en ren slump. Men fyra månader senare så flyttade vi, berättar Karl.

Foto: Linn Malmén
Lisa Gärdt och Dag Hallén framför den nybyggda Servicepunkten i Värmskog. ”Vi vill ta tillvara på de möjligheter som redan finns i och med tillströmningen av människor som kommer till Värmskogs café. Med utgångspunkt i skolans behov och en service som gagnar bygden”, berättar Lisa.

I dag har de både grisar, höns, får och ett par kvigor på gården som ligger högt belägen med utsikt över en tjärn. Familjen driver skogsbruk i liten skala och odlar för husbehov. Barnen Axel och Gustav går på förskolan i Värmskog och inom en snar framtid flyttar även Karls föräldrar till trakten.

– De säljer gården i Dalsland och flyttar till ett ställe en bit härifrån. De föll för platsen, precis som vi, och det upplever jag att de flesta som kommer hit gör. Det här är en levande landsbygd, säger Erika.

I dag är det i synnerhet de mindre samhällena utanför centralorten som förefaller utvecklas i god riktning. Värmskog, Liljedal och Borgvik är samtliga småorter med en brukshistoria. Borgvik, som anses vara Värmlands bäst bevarade bruksmiljö från äldre tid, är också ett gott exempel på hur regionens naturtillgångar, bestående av järnmalm, skog och vattenkraft, har utnyttjats under olika tidsperioder. Samhället har i dag en enhetlig inriktning mot konst, form och kultur – och här finns också Värmlands största privatägda konsthall. Sliperiet konsthall och gastronomi, inrymt i Borgviks gamla träsliperi och massafabrik, drivs av Sven-Ingvars frontfigur Oscar Magnusson och är numer en kulturell angelägenhet långt bortom länets gränser.

– Det är som att vi bor mitt i ingenting och ändå mitt i allt, konstaterar Lisa Gärdt. På en plats som för många är periferi men för andra är centrum.

Mot bakgrunden av blomrika betesmarker, lokalproducerade råvaror och pappersbrukets skorstenar mot duskig himmel, i en kommun som 2019 prisades för bästa tillväxt i Värmlands län, skriver invånarna sin egen historia. Växande barnkullar, inflyttning, ideellt engagemang och framtidstro. Det är en berättelse – och det är deras egen berättelse.