Riddaren av frihandel

Anna Stellinger, chef för internationella och EU-frågor på Svenskt Näringsliv.

Foto: Oskar Omne

Utan fri handel stannar Sverige. En av de som ska se till att det inte blir så är Anna Stellinger, chef för internationella och EU-frågor på Svenskt Näringsliv. ”Det spelar ingen roll hur bäst i klassen vi svenskar blir. Får vi inte bort de handels­hinder som börjar torna upp sig så har vi inte en chans.”

Hon har gått på samma skola som Emmanuel Macron, varit generaldirektör för Kommerskollegium, debatterat i Le Figaro, blivit utnämnd till riddare i Frankrike och varit Sveriges yngsta myndighetschef. Men nu har Anna Stellinger några dagars ledighet och befinner sig på lantstället i skärgården. En stuga vid havet utan rinnande vatten – men med tid att lägga nät och hänga med familjen.

– Jag älskar enkelheten här. Jag har varit med om tillräckligt mycket i livet för att uppskatta det. En kväll i stugan efter en bra middag. Småprat och ett glas vin. Det är allt som behövs, säger hon.

I familjen ingår maken Rickard och två barn, 13 och 9 år gamla. Hon säger att de alla tycker om att prata och diskutera, men att de också uppskattar tystnaden, som till exempel där på bryggan. I familjen där Anna växte upp, däremot, var det sällan tyst. Det debatterades livligt och den som ville få en syl i vädret var tvungen att se till att ta sin plats.

– Jag är yngst av tre syskon så kanske var det tuffast för mig. Men det visade ju sig vara bra träning för framtiden, säger Anna.

Familjen bodde i skånska Bjärred, utanför Lund. Anna läste samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet och gick sedan vidare med en kandidatexamen i franska och en magisterexamen i statsvetenskap på Lunds universitet.
Men däremellan hade hon och en vän tågluffat genom Europa. De bestämde sig för att den plats de allra helst ville stanna på, dit skulle de återvända och stanna ett år. Valet föll på Paris.

– Jag har alltid varit intresserad av hur man kan se saker och ting på olika sätt. Fascinerats av olika perspektiv. Och Sverige och Frankrike är olika på många vis, i allt från hur vi ser på staten och familjen till hur politik praktiseras och hur man ser sin roll i EU. Kanske var det därför jag fastnade för just Paris, säger Anna.

De följande åren blev det många vändor mellan Frankrike och Sverige men det blev till slut Paris hon valde att bosätta sig i. Efter att ha avslutat sina utbildningar på Lunds universitet sökte Anna till elit­universitetet Institut d'études politiques de Paris, ofta kallad Sciences Po. Skolan har bland annat haft Frankrikes tre senaste presidenter bland sina elever och stora delar av landets administrativa, ekonomiska och politiska elit har gått här. Nuvarande presidenten Emanuel Macron var student samtidigt som Anna.

– Det var en otroligt intressant erfarenhet att gå på Sciences Po. Utbildningsväsendet skiljer sig väldigt mycket mellan Sverige och Frankrike och på den här skolan kanske ännu mer än andra, säger hon.

Anna beskriver hur man i den svenska universitetsvärlden premierar studenternas egna tankar och analyser – att ett originellt resonemangen väger tungt. I Frankrike däremot är retorik och presentationsteknik avgörande; utan rätt form kommer ingen att lyssna på dina resonemang, hur originella de än är.

– Jag tycker att jag fick det bästa av två världar. Hemifrån vikten av den fria tanken och i Frankrike ett sätt att presentera den som gör det lättare för människor att ta den till sig, säger hon.

När hon var färdig med studierna följde några års yrkesarbete i landet, på Sveriges ambassad under det svenska EU-ordförandeskapet och ett antal franska opolitiska tankesmedjor, med fokus på sysselsättning och ekonomiska reformer. Vilket måste ha varit som att utan ursäkt kliva rakt in i Frankrikes absoluta hjärta för samhälls­debatt – utan att ens vara fransk.

– Det var otroligt lärorikt, ja. Och tufft emellanåt. Jag var knappt trettio, kvinna och utlänning. Fick lära mig att debattera i franska medier, tala i senaten och blev dessutom chef efter ett par år. Men det blev min ledarskapsskola, att få dessa ytterst kompetenta, oftast äldre män, att arbeta i team och se till att alla kommer till sin rätt. Man fick jobba hårt för att förtjäna deras förtroende, kan jag säga.

Foto: Oskar Omne

2009 blev Anna erbjuden ett jobb i Sverige, som chef för SIEPS [Svenska institutet för Europapolitiska studier]. Hon trivdes fortfarande bra i Frankrike men hade hunnit gifta sig med Rickard och de hade hunnit få sitt första barn, så familjen bestämde sig för att tacka ja till erbjudandet och flytta hem till Sverige. Med det blev Anna Sveriges yngsta myndighetschef.

Fem år senare var det dags att söka sig vidare igen och 2014 blev Anna chef för Kommerskollegium, som är den myndighet i Sverige som fokuserar på att förbättra och förenkla internationell handel.

– Det var ett fantastiskt uppdrag. Kommerskollegium är ju den myndighet som hanterar handelspolitiken och EU:s inre marknad, vilket är något som jag brunnit för i hela mitt vuxna liv. Fri handel är så otroligt viktigt för hela Sverige, exporten står ju för halva vår BNP och sysselsätter 1,3 miljoner människor. Men det där vet ju inte minst ni inom skogsindustrin, säger hon.

– Den här tiden var otroligt händelserik, med allt från Brexits framväxt till valet av Trump som president och dess effekter på den internationella handelspolitiken. Men som myndighet behövde vi dessutom börja fokusera på hur handel bidrar till att klara målen för Agenda 2030 och hållbarhet generellt, vilket också var en utveckling som hade betydelse för skogsindustrin. Skogen och dess råvaror spelar en oerhört viktig roll för Sveriges position som ledande inom hållbarhetsfrågor, säger hon.

Parallellt med sina arbeten på SIEPS och Kommerskollegium höll Anna även kontakten med den universitetsvärld hon tycker så mycket om. Hon började som ledamot i styrelsen för Lunds universitet 2013 och var mellan 2017 och 2020 vice ordförande. Under den tiden utvecklades, kanske inte helt otippat, universitetet i en internationell riktning, med bland annat internationella forskningsanläggningar som Max IV-laboratoriet och ESS [European Spallation Source].

Efter sammanlagt nästan 11 år som myndig­hetschef fick Anna så en förfrågan om den tjänst hon har i dag, som var en helt ny roll inom Svenskt Näringsliv. Hon tillträdde den 1 november 2019 och hann vara knappt tre månader på sin nya arbetsplats innan världen fullkomligt vändes upp och ner.

– Vi hade redan innan pandemin en komplicerad situation för den handeln med omvärlden. En handelskonflikt mellan USA och Kina som redan fått faktiska effekter för svenska företag. Följetongen med Brexit som skapar en väldigt osäker situation. Protektionistiska tendenser runtom i världen, mer komplexa än tidigare, säger Anna.

Pandemin adderade ytterligare en rad hinder för rörligheten över gränserna. Dels de rent praktiska, som syftade till att stoppa smittspridningen. "Vissa av dem var berättigade, andra var sådana som man 'passade på' att införa", som Anna beskriver det. Men det uppkom också sådana av mer teoretisk art, som en debatt om huruvida globaliseringen har gjort oss för sårbara och om inte mer tillverkning borde läggas innanför varje lands gränser. Att var och en borde sköta sig själv lite mer, helt enkelt.

– Det är en ryggmärgsreflex i en sådan här situation. Att stänga gränser och se om sitt hus. Men vi måste försöka se att det finns inga vinnare i ett läge där vi stänger ner mer än vi måste, säger Anna.

För Anna och hennes team innebar "tiden i torktumlaren", som Anna beskriver den, en stor omställning i arbetet. Från att långsiktigt arbeta för att underlätta för svenska företag att handla inom EU och internationellt, så var det nu ett högst akut läge. Politikerna, både på svensk och europeisk nivå, förstod givetvis allvaret och var beredda att agera – men i den turbulenta situationen var det svårt att urskilja vad som konkret behövdes göras.

Anna och hennes medarbetare arbetade därför under våren snabbt fram förslag på konkreta åtgärder. Dessa skickades sedan både till den svenska regeringen och EU-kommissionen i Bryssel.

– Det fanns ett stort sug efter just förslag på konkreta åtgärder. Att handeln inom och utanför EU behövs vet vi, men vilka faktiska åtgärder behövdes här och nu för att företagen skulle överleva? Och vi har fått ett otroligt stort gehör för våra förslag både här hemma och på EU-nivå. Ser vi till vår storlek så har vi till och med fått ett oproportionerligt stort gensvar i EU. Det visar att det finns en vilja att ta till sig bra förslag, oavsett vem de kommer ifrån, säger Anna.

Åtgärder som varit viktiga för skogs­industrin, och som funnits med bland förslagen, är godstransportfrågan och möjligheten att få hit arbetskraft. De så kallade "green lanes" som förenklar gränspassager för godstransporter kom ganska snabbt på plats, medan andra hinder för både varor och personer kvarstår. Också diskussionen kring hållbarhet och vikten av en ny, grön omstart är viktig för branschen.

– Fokus på klimatfrågorna är större än någonsin, skulle jag säga. Det arbetet har inte alls stannat av under pandemin. Kommissionen har fortsatt höga ambitioner och detsamma gäller för den svenska regeringen. Sen kan man väl lite förenklat säga att politiken ibland inte riktigt hängt med. För många företag har det länge varit en självklarhet att klimat och handel kan gå hand i hand.

– Den svenska skogen spelar en otroligt viktig del i omställningen till en cirkulär ekonomi. Det vet vi och det vet kommissionen. Men det som saknas är fortfarande en större kunskap om vad skogen kan bidra med och kanske framför allt att få flera av de andra europeiska länderna att förstå att det går att bruka skogen på ett hållbart sätt. Det finns många grupper i EU som ser bevarande som det stora målet för skogen. Men det är jag övertygad om går att ändra på med rätt kunskap. Om våren har visat oss någon­ting, är det att bra analys och konkreta förslag kan leda till förändring, säger Anna.

Vad kommer att vara viktigast för dig under de kommande månaderna?

– Att hålla i och fortsätta arbeta hårt. Det finns alldeles för många hinder kvar, både inom EU och i vår handel globalt, och framtiden är fortfarande osäker för många företag och branscher. Det är ett arbete som jag kommer att driva med full kraft här på Svenskt Näringsliv men också i min roll som ny ledamot i Business Sweden.

– För Sverige som land gäller väl i princip samma sak, att hålla i och jobba hårt. Vi har haft ett historiskt BNP-tapp och det krävs mycket arbete för att få igång ekonomin igen. Men det är viktigt att komma ihåg att hur mycket rätt vi än gör, hur bäst i klassen vi än blir, så klarar sig inte Sverige utan en fungerande internationell handel. Vi är helt beroende av att den börjar fungera igen.