Martin Forsén: I huvudet på en bolagsbyggare

Martin Forsén är bolagsbyggaren som väljer att satsa internationellt på hållbart skogsbruk – för både människor och miljö.

År 2008 räknades 1,7 miljarder människor i världen till medelklassen. 2020 var siffran 2,7 miljarder. År 2030 beräknas den globala medel­klassen bestå av 4,7 miljarder individer. Den största tillväxten sker i Sydostasien, i Afrika, i länder som Kina och Indien och till viss del i Sydamerika.

– Det här utgör grunden för hela vår verksamhet. Det är en häpnadsväckande utveckling, som kan vara fantastisk för individen men är en oerhört stor påfrestning för miljön, säger Per Olofsson, Executive Director på Girindus Investments.

Han har hoppat in i konferensrummet för att börja presentera verksamheten eftersom Martin Forsén, som egentligen är den som ska intervjuas, fastnat i ett telefonsamtal med någon på fabriken i Laos.

– När man reser i länderna där tillväxten är som starkast kan man riktigt känna hur det vibrerar. För individen betyder klivet in i medelklassen ofta att man kan börja köpa tandkräm, äga fem t-shirts istället för en, kan köpa en moped eller bygga ett riktigt hus. Det är inte en utveckling vi vill stoppa. Men för jordklotet är konsumtionsökningen en katastrof. Just därför måste vi se till att utvecklingen baseras på hållbara material. Vi är övertygade om att det är vårt bästa alternativ, fortsätter Per Olofsson.

I hörnet av skärmen syns hur Martin Forsén studsar in genom dörren till konferensrummet, med ett gigantiskt leende över ansiktet.

– Nu händer det! Nu äntligen händer det! Plywoodfabriken rullar!, hojtar han. – Vi har jobbat för det här i så många år och nu äntligen kan verksamheten dra igång!

Plywoodfabriken som Martin pratar om ligger i Hin Hoeup norr om huvudstaden Vientiane i Laos. Verksamheten startades 1989 av två svenska biståndsarbetare och köptes 2011 upp av SilviLao AB, ett svenskt bolag där Girindus var en tidig investerare. Burapha som företaget heter är det äldsta utlandsägda företaget i hela Laos.

2015 fick Martin förfrågan om att åka dit för att utveckla verksamheten vid skogsplanteringen. Den var då ungefär 2 000 hektar men målet var att minst dubbla den, samt att integrera en plywoodfabrik i sågverket.

– Jag minns att jag messade min fru, som också är jägmästare, och frågade om vi och barnen inte skulle åka på ett utlands­äventyr. Det dröjde bara några sekunder så kom svaret: JA, säger Martin.

Ingen tillfällighet att fabriken landade i Laos

Att skogsplanteringen och fabriken ligger just i Laos är ingen tillfällighet. Grundarna till SilviLao hade gjort gedigna analyser av var i världen det var bäst att starta en ny massaindustri – och resultaten blev Laos och Paraguay. I dag har gruppen bakom SilviLao skogsbolag på båda ställena.

– Det man letar efter för ett hållbart skogsbruk och förädling är en hög biologisk tillväxt. Det vill säga att träden naturligt ska växa snabbt, bra transportvägar, en stabil regering, att man ska kunna odla på mark som redan är förstörd och alltså inte bidra till negativ påverkan på befintliga biotoper, att man inte ska behöva ta potentiell jordbruksmark i anspråk och att det ska finnas tillgång till lokal arbetskraft, säger Martin.

I dag odlas eukalyptusträd på 5 000 hektar på Buraphas skogsmarker. När verksamheten startades fanns ingen skogsindustri alls, men numera finns här alltså en toppmodern plywoodfabrik integrerad med plantagerna.

– Det finns en seglivad myt om att eukalyptus inte skulle vara ett hållbart trädslag att odla, eftersom det kräver mycket vatten. Men det gäller ju bara om man planterar på mark som inte är lämplig och där vatten är en bristvara. I Laos eller Paraguay är det världens bästa träd. Det finns inget trädslag som växer så snabbt eller binder koldioxid snabbare, säger Martin.

Avskogningen minskar och välståndet ökar

På det första året av varje sjuårsrotation planteras eukalyptusträden tillsammans med ris, vilket gör att de lokala bönderna förutom att få en lön för sitt arbete på plantagen också får en större skörd av ris. Genom att arbeta i Buraphas skogar har bönderna kunnat öka sin årsinkomst ungefär tre gånger.

– Det ökade välståndet går att se med blotta ögat i byarna kring planteringarna. När vi kom dit bodde de flesta i bambu­hyddor – i dag kan de bygga hus av tegel och trä. De målar dem i starka kulörta färger eftersom det är ett sätt att visa att familjen har pengar. Människorna är glada över sina nya jobb och ser ännu mer fram emot att fabriken nu ska starta. Där ser de en framtid för sina barn, säger Martin och fortsätter:

– Vi ser också att avskogningen runt omkring byarna minskar eftersom bönderna har ett alternativ och deras inkomst ju blir högre när de jobbar med Burapha.

För Martin är en hållbar skogsbruks­investering hållbar på många plan. Självklart miljömässigt – genom att bara odla på redan förstörd mark, med en rotation som kopierar det gamla svedjebruket och genererar inte bara virke utan även mat. Och genom att man sköter skogen i ett mosaiklandskap där plantagerna integreras med naturvårdsområden, korridorer och avsättningar som sköts för att öka natur- och sociala värden. Men också socialt – jobben går till den lokala befolkningen, man inför villkor baserade på en svensk arbetstagarmodell, en stor del av de investerade pengarna stannar i landet och samarbete med regeringar ger inflytande och möjlighet att minska fattig­domen med en hållbar skogsindustri i landet.

Är det mer lönsamt att investera i hållbara projekt? Eller är det något annat som ligger bakom era val?

– Vi anser att det är mer lönsamt och något som både kunder och investerare faktiskt kräver i allt större omfattning. Hållbara investeringar innebär också lägre risk eftersom de är mindre känsliga för miljö-, hälso- eller socialt relaterade risker och de känns dessutom – inte minst viktigt – bra att göra. ”Making money while making good”, helt enkelt.

För Martin, som har sitt intresse för skogen sedan barnsben, med en farfarsfar som var sågverksägare och en bror som numera jobbar på Södra, väntar nu nya utmaningar i Paraguay. I distriktet Itapúa i den södra änden av landet ligger företaget SilviPar, som även det delvis är ägt av Girindus Investments. Här ska den befintliga plantagen på 3 500 hektar utökas till 50 000 hektar och bli råvarubasen för en större skogsindustri.

– Det är ju på de här ställena som framtiden finns. Sverige har ett stort försprång när det gäller kunskap om hur vi förädlar skogen, men det är i länder som Paraguay och Laos det finns möjlighet att verkligen förändra världen genom att tillföra tillräckligt med förnyelsebara material. I Sverige ger skogen 4,2 kubikmeter virke per hektar och år, i Laos 30 kubikmeter per hektar och år och i Paraguay 50 000 kubikmeter per hektar och år. Med andra ord behöver bara en tiondel av marken användas för att producera samma mängd virke som i Sverige. Redan i dag kommer hälften av världens skogsprodukter från skogsplantager, trots att de bara utgör sju procent av det globala skogstäcket.

Så om du avslutar med att kika i kristall­kulan – hur ser framtiden för den skogsbaserade bioekonomin ut?

– Den är ju just framtiden! Och en stor del av lösningen på att vissa delar av världen konsumerar för mycket, medan andra inte har möjlighet att konsumera alls. Men det behöver produceras mycket mer hållbart material baserat på skogsbruk än vad det gör i dag och den tillväxten kommer till stor del att ske i andra delar av världen än i Sverige. I Sverige har vi traditionen, kunskapen och innovationen men nu behöver vi föra allt det vidare. Då kan vi faktiskt vara med och rädda världen.