Minst en tredjedel av jordens matproduktion äts aldrig upp. Trots det har förpackningen länge fått spela rollen som miljöbov – när den istället kan ses som en välsignelse för mänskligheten. Det menar forskarna Helén Williams och Fredrik Wikström som tycker att det är hög tid att vi ser på förpackningar med nya ögon.
Just nu är förpackningar ett hett ämne i Bryssel. Ett nytt lagförslag har presenterats, och i juni väntas frågan komma upp på EU-parlamentets och rådets bord. Syftet med direktivet Packaging and Packaging Waste Regulation, PPWR, är det inte ska finnas några onödiga förpackningar, och att alla förpackningar på den europeiska marknaden ska vara återanvändbara eller återvinningsbara senast 2030.
Det ambitiösa lagförslaget har väckt en del uppmärksamhet. Att onödiga förpackningar är onödiga, håller nog de flesta med om. De ses ofta som en miljöbov, och i en del länder har olika typer av förpackningar förbjudits samtidigt som förpackningsfria butiker testas som alternativ. Men nu höjs röster för att delar av förslaget riskerar att bli kontraproduktivt och att man går för fort fram.
Maten håller längre
För vad är egentligen bäst för miljön? Är det alltid bättre att diska ur och återanvända förpackningar – eller kan engångsartiklar som återvinns också gagna klimatarbetet? En del i lagförslaget innebär att förpackningar för frukt och grönsaker som väger mindre än 1,5 kilo helt ska förbjudas. Vad skulle det innebära?
– Ett sådant förbud skulle garanterat leda till ökat matsvinn. En av förpackningens uppgift är ju att förlänga livslängden på livsmedel, säger Helén Williams, docent vid Karlstads universitet.
Matsvinn är ett globalt problem. Beräkningar visar att närmare en tredjedel av världens totala matproduktion aldrig äts upp. Det är en hissnande siffra, och anledningarna till svinnet flera, eftersom matsvinn uppstår längst hela kedjan – från åkern och hagen hela vägen fram till köksbordet.
Därför arbetar Fredrik Wikström och Helén Williams tvärvetenskapligt och har kombinerat den vanliga forskarmiljön med att till exempel syna skafferi, kylskåp och väga soppåsar hemma hos privatpersoner. Det unika i deras forskning är att de försöker ta reda på hur utformningen av förpackningen påverkar matsvinnet.
– Det är tydligt att mängden mat i förpackningen och utformningen av datummärkningen är det som påverkar matsvinnet mest. Men hur lätt det är att verkligen tömma förpackningen spelar också roll, tillsammans med andra faktorer, säger professor Fredrik Wikström.
Komplex fråga
Nu är Fredrik Wikström och Helén Williams aktuella med boken Stoppa Matsvinnet – en förpackad lösning. Det var när de började jämföra olika livsmedels klimatpåverkan med förpackningarnas klimatpåverkan som de stora a-ha-upplevelserna slog till med full kraft.
– När vi kastar en tredjedel av den mat som produceras, kan vi inte stirra oss blinda på förpackningens klimatpåverkan. Då måste vi först fundera på hur vi kan sluta slänga mat. Klimatpåverkan ser dessutom olika ut för olika livsmedel. Att producera ris eller mjölk kräver mycket resurser, och där spelar förpackningen mindre roll. Då är det viktigast att förpackningen skyddar livsmedlet så att inget går till spillo, och att hållbarheten är så lång som möjligt. Men när det gäller vatten på flaska är det själva förpackningen som har mest klimatpåverkan, och inte vattnet, säger Helén Williams.
Om vi nu måste ha förpackningar, av vilka material ska vi då göra dem?
– För att kunna avgöra vilken förpackning som är bäst för att skydda ett livsmedel krävs produktkunskap, kontextkunskap, kunskap om hur produkten ska användas och hur den kan återvinnas efteråt. Det är viktigt att lagstiftningen inser det. För att nå en hållbar utveckling måste vi sluta dra generella slutsatser och orka se det komplexa. Men en sak är klar – i framtiden behöver vi mer förnyelsebara material, säger Helén Williams.
Läs Helén Williams och Fredrik Wikströms sammanfattning av boken Stoppa Matsvinnet – en förpackad lösning här.
