JRC:s rapport om skoglig bioenergi

EU-kommissionens forskningscentrum Joint Research Centre (JRC) har gett ut en rapport om skoglig biomassa i produktionen av bioenergi. En uttalad ambition med rapporten är att bidra till en mer seriös debatt om skoglig bioenergi. Som ett steg på vägen rekommenderar rapportförfattarna forskarvärlden att bekräfta framsteg som har gjorts inom klimatredovisning för skoglig bioenergi, till exempel genom att växthusgasutsläpp kopplade tillbioenergi bokförs fullt ut i LULUCF. LULUCF är en EU-förordning som används för att redovisa hur kol tas upp och frigörs vid olika typer av markanvändning. Så länge tillväxten i skogen är större än avverkningen så tillförs ingen ny koldioxid till atmosfären. Enligt JRC-rapporten har de som kritiserar EU för att biomassa ses som koldioxidneutral och förnybar helt missat vikten av LULUCF.

Kaskadprincipen följs inom EU

JRC-rapporten drar de preliminära slutsatserna att den stora majoriteten av bioenergi i EU utgörs av restprodukter, användningen följer ”kaskadprincipen” samt att bioenergi från restprodukter har låga risker kopplade till klimat och biologisk mångfald. Kaskadprincipen innebär att en råvara i första hand ska användas för sina mest högkvalitativa ändamål, till exempel att lämpliga delar av ett träd i första hand ska användas till att bygga trähus och att restprodukter och avfall kan användas till bioenergi. Marknaden styr alltså mot detta på ett bra sätt.

Hållbarhetskriterier ett bra verktyg

Forskarna är också tydliga med att LULUCF och hållbarhetskriterierna i Förnybartdirektivet (RED2) är bra verktyg för att hantera riskerna för negativa effekter på klimat, biologisk mångfald och ekosystem. En snabb och effektiv implementering av dem kan minimera negativa effekter både för dagens bioenergianvändning och även för utökad användning och nya produktionssystem.

Rapporten analyserar en rad teoretiska scenarier för tillkommande produktionssystem för bioenergi och bedömer vilka risker som finns kopplade till klimat, biologisk mångfald och ekosystem. De flesta scenarierna är inte relevanta för att beskriva nuvarande användning av bioenergi i Sverige eller EU, vilket också framgår av rapporten. Scenarierna för ökad användning av rester i skogsbruket som grenar och toppar beskriver dock nuvarande och framtida bioenergianvändning i Sverige på ett bra sätt.

Uttag av grenar och toppar under lokalt definierade gränsvärden samt beskogning av jordbruksmark lyfts fram som ”win-win-strategier” med neutral eller positiv inverkan på klimat och ekosystem.

Nationella bedömningar avgörande

Det är också tydligt i rapporten att olika typer av tillkommande produktion bedöms separat från en nations hela skogliga system och dess kolbalans samt enligt en försiktighetsprincip där alla risker beaktas. Utifrån den kvalitativa riskbedömningen måste sedan avvägningar göras, risker hanteras och den specifika lösningen måste givetvis ses som en del i hela det skogliga systemet. Enligt rapportförfattarna beror också riskerna på lokala förhållanden och kan till stor del hanteras av nämnda regelverk och frivilliga certifieringar.

Forskarna skriver också att avvägningen mellan olika intressen måste göras av politikerna och att rapporten inte väger in andra politiska aspekter som bioenergins stabiliserande roll i elsystemet, försörjningstrygghet, utveckling av landsbygden, arbetstillfällen och inkomster.

Jag anser att rapporten utgör en god grund för en seriösare debatt om den roll hållbar bioenergi ska spela i klimatomställningen. Den visar också på goda möjligheter att utöka användningen av hållbar bioenergi på ett ansvarsfullt sätt.