Företrädare för arbetsgivare och fackförbund i Industrirådet: Ett nytt säkerhetspolitiskt läge kräver anpassningar i den nationella planen för infrastruktur. Industrins parter anser att tre områden måste prioriteras. Det handlar om underhåll av befintliga vägar och järnvägar,
elektrifiering och en ny isbrytarflotta finansierad av staten.
851 miljarder kronor – det är den smått astronomiska summa som regeringen i juni ska fördela på infrastruktursatsningar för åren 2022–2033. Hur pengarna fördelas har stark påverkan på hela samhället och därmed också på industrin. En ny aspekt att väga in är det säkerhetspolitiska läget.
Sverige är ett exportberoende land i Europas utkant och samtidigt en stark industrination med globala leveranskedjor. Vi behöver en effektiv, tillförlitlig och hållbar infrastruktur som fungerar i hela landet. Alla trafikslag är viktiga och kompletterar varandra. Politiken behöver samlat se till hela logistiken och transportkedjan.
Trafikverket har presenterat ett förslag till nationell plan för infrastruktur som också har remissbehandlats. Sedan dess har Ryssland invaderat Ukraina och planen måste anpassas till rådande säkerhetspolitiska läge. Sverige behöver stärka krisberedskapen och öka den nationella robustheten också i transportsystemet. Detta ska göras samtidigt som fossila bränslen fasas ur transportsektorn.
Att bygga ny infrastruktur tar många år,men att underhålla den vi redan har går snabbare.
Industrins parter föreslår därför gemensamt att regeringen prioriterar tre viktiga områden: underhåll, elektrifiering och ny isbrytarflotta. Det skulle ge ett transportsystem som går att lita på, ett minskat beroende av fossila bränslen, stärkt krisberedskap och en fortsatt stark svensk industri.
Underhåll av befintlig infrastruktur
Sedan 90-talet har underhållet av befintlig infrastruktur varit kraftigt underfinansierat. De senaste åren har vi sett effekter av detta, bland annat genom hastighetssänkningar på hundratals mil av svenska vägar samt en järnväg med stora brister.
Det sänker tillförlitligheten och ökar risken för industrins leveranser. Dåligt underhåll påverkar också industrins investeringsvilja. Den investeringsboom som sker inom industrin förutsätter att det finns väl fungerande infrastruktur och en långsiktig plan för att åtgärda eftersläpande underhåll.
För oss handlar det om att vårda det vi har, men också om att ta sig an framtiden på ett smart sätt. Att bygga ny infrastruktur tar många år, men att underhålla den vi redan har går snabbare. Trots ökade anslag ser vi att det eftersläpande underhållet ökar. Trafikverket skriver själva att nedbrytningstakten kommer att bli högre än åtgärdstakten, och att vägsystemet trots anslagsökningen kommer försämras fram till 2033.
Sveriges infrastruktur befinner sig alltså i ett mycket allvarligt läge. Utan en storsatsning på underhåll kommer Sveriges infrastruktur och konkurrenskraft att försämras ytterligare.
Elektrifiering
Transportsektorn behöver minska sina utsläpp och det görs främst genom elektrifiering av vägtrafiken. Drygt 90 procent av utsläppen från inrikes trafik kommer från just vägtrafik. Förutom att sänka utsläppen bidrar elektrifieringen, tillsammans med automatisering och digitalisering, till effektivitet och konkurrenskraft. Det är också ett effektivt sätt att minska vårt beroende av olja och gas från Ryssland.
Regeringen har beslutat om en elektrifieringsstrategi och det är angeläget att påskynda investeringar för elektrifiering, inklusive laddinfrastruktur, samt elektrifiering av kvarvarande järnvägsnät. Pilotprojekt och referensanläggningar är viktiga för industriell utveckling och för att utvecklingen av ellastbilar ska ta fart. Även kommunerna behöver en riktad satsning och det bör ske genom att stadsmiljöavtalen utvecklas till att omfatta fler åtgärder kopplade till godstransporter.
Elektrifieringen erbjuder stora möjligheter och infrastrukturministerns vision om att Sverige ska vara en permanent världsutställning är lovvärd. Med rätt satsningar ger elektrifieringen av vägtrafik stärkt konkurrenskraft, ett stärkt klimatarbete och en stärkt beredskap.
Anslagsfinansiering och drift av en nyisbrytarflotta
Tillgänglighet är det övergripandemålet för transport- och infrastrukturpolitiken, och att trafikslagen ska behandlas lika är en bärande princip. När det gäller vinterväghållning hanteras sjöfarten olikt andra trafikslag. Snöröjning på väg och järnväg är en statlig angelägenhet och anslagsfinansieras av Trafikverket. För isbrytning finns ingen anslagsfinansiering, trots att sjöfarten är ett politiskt prioriterat trafikslag.
I stället finansieras isbrytning helt av industrin och handeln genom farledsavgifter. Till det ska tilläggas att Sveriges isbrytarflotta är ålderstigen. Investeringar i nya isbrytare är mycket angeläget. Vi riskerar annars haverier och störningar i sjötrafiken under vintertid, vilket skulle betyda mycket stora kostnadsökningar för industrin i norra Sverige.
Finansiering och drift av nya isbrytare via den nationella infrastrukturplanen skulle även säkerställa att många av regeringens uppsatta mål kan nås. Alternativet är ökade kostnader för all sjöfrakt, vilket skulle försämra möjligheterna att nå transportsektorns klimatmål och bromsa den överflyttning från land- till sjötransporter som regeringen vill se. Vi noterar också att det finns ett tillkännagivande till regeringen från riksdagen om att finansieringen av nya isbrytare bör ske inom ramen för åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen.
Den svenska industrin är stark och konkurrenskraftig, men för att den ska fortsätta att vara det krävs att industrins behov av infrastruktur tydligare prioriteras i planeringen. Det ändrade säkerhetspolitiska läget innebär också att planen behöver ett tydligare beredskapsfokus som siktar på att bygga ett robustare Sverige.
Nu är tiden inne att satsa på dessa tre områden – för den svenska industrin och den gröna omställningen, men också för Sveriges beredskap.
Annika Roos, vd, Jernkontoret
Björn Hellman, vd, Livsmedelsföretagen
David Johnsson, vd, TMF
Eva Glückman, vd, Grafiska företagen
Eva Guovelin, ordförande, Livs
Jenni Ranhagen, vd, NTR
Jonas Hagelqvist, vd, IKEM
Klas Wåhlberg, vd, Teknikföretagen
Lena-Liisa Tengblad, vd, Gröna arbetsgivare
Maria Sunér, vd, Svemin
Marie Nilsson, ordförande, IF Metall
Martin Linder, ordförande, Unionen
Per Hidesten, vd, Industriarbetsgivarna
Per-Olof Sjöö, ordförande, GS-facket
Tomas Undin, vd, Teko
Ulrika Lindstrand, ordförande, Sveriges Ingenjörer
Viveka Beckeman, vd, Skogsindustrierna
Karolina Boholm, ordförande, Industrirådets arbetsgrupp för transporter och infrastruktur
