Sammanfattning
Skogsindustrierna anser att det finns skäl både för och emot individuell prövning respektive generella föreskrifter. Det är mycket svårt att i nuläget bedöma vad som kommer att vara den mest lämpliga metoden för genomförande. Skogsindustrierna hade därför helst sett att båda vägarna hölls öppna.
Skogsindustrierna inser dock att promemorians förslag om genomförande med generella föreskrifter är det som kommer att tillämpas. Skogsindustrierna vill där påpeka att detta bör ses som en övergångslösning inför ett mer genomtänkt reformerande av det svenska tillståndssystemet där en tillnärmning till IED:s tillståndskrav samt frågan om rättskraften och tillståndspliktens omfattning bör vara väsentliga delar.
Skogsindustrierna beklagar att man vare sig i Utredningens eller promemorians förslag förmått att harmoniera miljöbalken med IED:s teknikbegrepp avseende bästa tillgängliga teknik istället för bästa möjliga teknik. För miljöskyddet blir det ingen märkbar skillnad, men den svenska särlösningen innebär onödig byråkrati och gör regelverket svårtillgängligt.
När det gäller ändring av befintliga verksamheter anser Skogsindustrierna att Utredningen varit alltför försiktig i sitt förslag till utökat tillämpningsområde för anmälan. Genomförandet av IED kommer att leda till en ökad belastning på framför allt företagen, men även myndigheter och domstolar. I det perspektivet är det rimligt att göra en substantiell utökning av möjligheten till anmälan vid ändring av befintliga verksamheter. Anmälan bör kunna ske vid samtliga ändringar som ensamt eller tillsammans med tidigare anmälda ändringar inte innebär en olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön. Härmed minskas byråkratin avsevärt och regeln blir också lättare att tillämpa. Lämpligheten av denna förändring understöds ytterligare av förslaget i promemorian om att tillsynsmyndigheten skall ges rätten att besluta om undantag/dispens från utsläppsvärden enligt BAT-slutsatser. Om tillsynsmyndigheten ges rätt att besluta om högre värden bör den även kunna betros med att pröva anmälningar för att kunna innehålla värdena.
Det hade även varit lämpligt att tydliggöra när ändringstillstånd kan påräknas genom att ange att en ansökan om ändring av verksamhet endast behöver omfatta de delar som ändras eller påtagligt berörs av ändringen. Därmed skulle det redan från början vara klart vad som gäller för ansökans omfattning och inte som nu att den frågan avgörs av tillståndsmyndigheten när miljökonsekvensbeskrivnings-förfarandet redan är genomfört. Det är i högsta grad rimligt att detta är någorlunda klart redan från början.
Beträffande miljöorganisationernas talerätt har Utredningen konstaterat att Sverige uppfyller kraven i unionsrätten, men att det krävs att miljöorganisationerna får möjlighet att klaga på tillsynsmyndighets beslut om omprövning i anledning av antagande av nya BAT-slutsatser. Utifrån detta föreslår man sedan utan någon närmare analys av konsekvenserna att miljöorganisationernas talerätt ska utsträckas till samtliga tillsynsbeslut enligt balken. Skogsindustrierna anser att detta är anmärkningsvärt. Det är inte rimligt att ge miljöorganisationerna en sådan särställning i balken, utan en grundlig analys av vilka konsekvenser detta skulle kunna få. Skogsindustrierna avstyrker bestämt detta förslag.
När det gäller straffsanktioner anser Skogsindustrierna att förslaget i promemorian inte bör genomföras. Det är alltför otydligt och skulle inte heller tjäna något vettigt syfte. Istället är det bättre att använda den ordning som artikel 8 i IED föreskriver vid bristande efterlevnad av utsläppsvärden enligt BAT-slutsatser.
I övrigt anser Skogsindustrierna att Utredningens förslag avseende frivilliga tillstånd är logiskt och rimligt.
Ladda ner remissvaret