Skogsindustrierna har följande synpunkter på ovan nämnda remisser:
Miljökvalitetsnormer
- Begreppet ”miljökvalitetsnormer” används på flera ställen i direktivstexten på ett förvirrande sätt, vilket gör att deras juridiska status är oklar. Det gäller bl a punkten 9 på sidan 1, där det står att miljökvalitetsnormerna för prioriterade ämnen är ”riktmärke” och punkten 24 på sidan 13, där det står att god kemisk status ska uppnås genom att fastställa miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen och vissa andra förorenande ämnen. De senare ska vad som framgår av annat regelverk, ingå i bedömning av ekologisk status vars miljökvalitetsnormer har en annan innebörd än miljökvalitetsnormerna för kemisk status. Miljökvalitetsbegreppet måste användas på ett stringent i direktivstexten.
- Det framgår inte hur de föreslagna miljökvalitetsnormerna, som ska gälla för andra vatten än inlandsytvatten, ska kopplas till Havsmiljöförordningens regelverk i kustzoner. Vatten- och Havsmiljöförvaltningen, som delvis är överlappande, måste samordnas så att tolkning och tillämpning av miljökvalitetsnormer blir förståeligt för berörda verksamheter.
Bevakningslistan
- Förslaget att Kommissionen ska utarbeta en bevakningslista över ämnen som kan utgöra en betydande risk och som sedan ska övervakas i medlemsstaterna regelbundet är resurskrävande. Regionala/lokala bedömningar av relevanta ämnen torde vara mer kostnadseffektivt. Det framgår inte av direktivtexten, vilka kriterier som ska gälla och hur intressenter och experter blir involverade i processen.
Nya prioriterade ämnen
- Att det föreslagits miljökvalitetsnormer för biota för några av de nya ämnena, t ex dioxiner är relevant. Dioxiner klassas också som prioriterade farliga ämnen, för vilka det vanligtvis innebär en större osäkerhet att ta fram miljökvalitetsnormer enligt punkt 9 på sid 11 i direktivet. På grund av detta är det rimligt att medlemsstaterna tillåts minska antalet övervakningsplatser och/eller frekvens, vilket föreslås i punkt 14 på sid 12.
- Dioxiner är oavsiktligt bildade ämnen som har många källor. Import och luftdeposition av dessa ämnen är betydande, men kunskapen om spridning och transport är bristfällig idag. Det betyder att det kan bli problematiskt att finna källorna till eventuell förekomst av dioxiner i biota och därmed också att finna åtgärder för att eliminera dem. Utsläpp från tillståndspliktiga anläggningar regleras genom IED och BAT, som borde vara tillräckliga styrmedel för att minimera eventuella utsläpp.
Övervakning
- För att uppfylla direktivet kommer stora övervakningsinsatser att krävas. Det är angeläget att dessa är kostnadseffektiva och att övervakningspunkter är representativa för vattenförekomsterna. Miljökvalitetsnormerna är till för att bedöma vattenförekomsten i stort och avvikelser vid punkten för utsläpp måste tillåtas.
- Under artikel 3, punkt 4 respektive 6 på sid 15 i direktivet föreslås frekvens för övervakning av miljökvalitetsnormer för sediment och biota. De två styckena påtalar olika övervakningsfrekvenser och måste ses över.
Andra regelverk
- Det är positivt att direktivet och rapporten påpekar att existerande mekanismer (IED, REACH) för kontroll bör tillämpas innan nya utvecklas och att de i princip är tillräckliga för att nå målen enligt ramdirektivet för vatten.
Ladda ner remissvaret