LULUCF-lagstiftning – skogens roll i EU:s klimatpolitik

Skogen är i fokus när EU diskuterar ett nytt lagförslag inom klimatpolitiken. Lagstiftningen, som förkortas LULUCF, reglerar bokföring av växthusgaser från bland annat skogsbruk. Ett stort problem med förslaget är att det riskerar att begränsa ökad användning av skogsråvara och därmed utbytet av fossila råvaror till förnybara.

LULUCF-lagstiftningen har, om den utformas rätt, potential att bli ett klimatkvalitetsmärke som bidrar till att öka användningen av hållbara biobaserade material. Men om lagen utformas fel riskerar den att hindra det svenska skogsbruket och tillväxten inom bioekonomin.

Skogsindustrierna menar att:

  • Vi ska behålla ett nationellt självstyre över skogen. På så sätt säkerställer vi att vi kan fortsätta nyttja den potential som finns i skogen för att producera nya hållbara, biobaserade produkter.
  • Avverkningsnivån ska beräknas med utgångspunkt från framtida avverkningsmöjligheter och inte baserat på historisk intensitet i skogsbruket, vilket EU-kommissionen föreslår. En skoglig referensnivå för avverkning som bygger på historisk intensitet skulle innebära att en ökad avverkning för att producera exv. trähus rapporteras som utsläpp trots att vi har ett ständigt växande virkesförråd i Sveriges skogar. Framtida avverkningsmöjligheter ska baseras på vad som är biologiskt möjligt och långsiktigt hållbart.
  • Det ska inte vara tillåtet att kompensera för utsläpp i andra sektorer genom att bygga kolsänka i skogen. Det skulle vara förödande för den växande bioekonomin.

Dela med dig!