Inventera naturvärden istället för nyckelbiotoper

Ortolansparv
Foto: Skogsindustrierna/iStock

Nyckelbiotoper har de senaste åren utvecklats till symbolpolitik. En nyckelbiotop ska inte vara en skyddsform utan ett inventeringsresultat och ett kunskapsunderlag. Skogsindustrierna förespråkar en övergång till inventering av höga naturvärden.

Nyckelbiotoper är ett begrepp som Skogsstyrelsen har skapat. Definitionen är ”ett område som från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö idag har mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter”. Det totala antalet nyckelbiotoper som har registrerats hos Skogsstyrelsen uppgår idag till cirka 470.000 hektar men kontrollinventeringar indikerar att arealerna kan vara betydligt större då många nyckelbiotoper ännu inte hittats.

Nyckelbiotoper har inget formellt skydd i lagen men de har ett starkt skydd i de frivilliga certifieringssystemen där företagen har åtagit sig att inte köpa virke från nyckelbiotoper. Den innebörd och status begreppet fått inom ramen för skogscertifieringen får direkta konsekvenser när ett område registreras som nyckelbiotop och det var inte den ursprungliga avsikten med begreppet och inventeringen som främst skulle utgöra ett planeringsunderlag.

Skogsnäringen har länge kritiserat begreppet och metodiken eftersom det är subjektiva bedömningar utan landskapsperspektiv som får stor ekonomisk påverkan för den enskilde skogsägaren. 

Skogsindustrierna anser:

  • att det är olyckligt att nyckelbiotoperna utvecklats till symbolpolitik. En nyckelbiotop är inte en skyddsform, utan ett inventeringsresultat.
  • att Skogsstyrelsen bör överge inventering av nyckelbiotoper till förmån för inventering av naturvärden. Inventeringsresultaten ska ligga till grund för ett analysarbete för att identifiera vilka områden som har mycket stor betydelse för flora och fauna. På detta sätt blir inventeringen ett användbart underlag såväl för skogsbrukets arbete med landskapsplaner och i arbetet med den nationella strategin för skydd av skogsmark.
  • att om Skogsstyrelsen fortsatt väljer att inventera nyckelbiotoper i hela landet bör det ske systematiskt, med utbildad och kalibrerad personal och tydliga rutiner. Inventeringar bör inte ske ad hoc till exempel vid avverkningsanmälningar.
  • att en fortsatt inventering av nyckelbiotoper förutsätter ett rättssäkert system med ekonomisk kompensation till markägaren.