Rödlistan - hotade arter i skogen

Under 2015 togs en ny version av den svenska rödlistan fram av Artdatabanken vid SLU i Uppsala. Men vad är egentligen rödlistning för något och på vilka grunder klassas arter som rödlistade till en viss kategori?

Rödlistan är en bedömning över arters risk att dö ut och kan ses som en måttstock på arternas tillstånd i Sverige. På rödlistan finns arter som har en osäker framtid, antingen för att deras populationer minskar eller för att de är mycket små. Rödlistan innebär inte i sig en prioritering av vilka arter som skall beaktas inom naturvården utan en hjälp för att göra dessa prioriteringar. Den svenska rödlistan är en förteckning över arter som kategoriserats utifrån deras risk att dö ut nationellt. Bedömningarna eller prognoserna av utdöenderiskerna görs objektivt utifrån kriterier fastställda av internationella naturvårdsunionen (IUCN). För att en art ska bli placerad i en specifik rödlistningskategori måste den uppfylla något av de kriterier som finns för just den kategorin.

Kategorier vid rödlistningen:

  • Nationellt utdöd
  • Akut hotad
  • Starkt hotad
  • Sårbar
  • Nära hotad
  • Livskraftig
  • Kunskapsbrist

Begreppet rödlistad art innebär att en art är kategoriserad i någon av klasserna Nära hotad, Sårbar, Starkt hotad samt Akut hotad eller Nationellt Utdöd. De arter som är klassats som Sårbar, Starkt Hotad eller Akut hotad kallas i enlighet med IUCN:s terminologi hotade. Kategorin Nära hotad kan dock ses som en varningsklocka för en art som uppvisar en tydlig negativ trend trots att den fortfarande kan vara relativt vanlig alternativt att den har en liten men stabil population.

Kriterier

Varje art bedöms utifrån fem olika kriterier för att sedan kategoriseras i någon av de ovan nämnda kategorierna. Kriterierna som används vid bedömningen är:

A) Minskande populationer
B) Litet utbredningsområde tillsammans med två av följande underkriterier: fragmenterade, minskande eller starkt fluktuerande populationer
C) Små populationer samt minskning
D) Små populationer utan minskning
E) Kvantitativ analys av utdöenderisk

Av ovanstående kan man konstatera att en art kan vara rödlistad av flera olika skäl. I klartext visar rödlistan att 75 procent av de skogslevande rödlistade arterna har populationer som minskar (kriterium A-C) och att 10 procent av alla skogslevande rödlistade arter kvalificerar in till följd av att de har mycket små populationer (kriterium D).

Rödlistan revideras vart femte år. Framförallt ändras klassningar på grund av ny kunskap, men ändringar uppåt eller neråt i hotstatus kan också bero på att arten bedömts ha en bättre eller sämre bevarandestatus.

Hur många skogslevande arter är rödlistade?

Totalt är närmare 2250 skogslevande arter rödlistade, vilket utgör cirka 50 procent av alla rödlistade arter i Sverige. För 1900 av dessa arter är förekomsten av lämpliga skogsmiljöer helt avgörande. För de resterande arterna är skog en viktig miljö men de nyttjar även andra miljöer. En stor andel av arterna finns i ädellövskogen. Svampar, insekter och lavar utgör merparten av de rödlistade skogsarterna. Den klart viktigaste skogsmiljön för de rödlistade arterna är ädellövskogen som är hemvist för ungefär hälften av alla rödlistade skogsarter medan en tredjedel är knutna till barrskogen.

Mer än skogsbruk påverkar

Att en så pass stor andel av alla rödlistade arter i Sverige är knutna till skogen kan delvis förklaras av att skog är den klart vanligaste landskapstypen i Sverige. Av Sveriges totala landareal på 40,8 miljoner hektar utgör skogsmark hela 70 procent, det vill sägadrygt två tredjedelar. En betydande andel av Sveriges arter nyttjar därför skog. Uppskattningsvis hälften av Sveriges cirka 50.000 flercelliga organismer är skogslevande.

En stor andel av de skogslevande arterna är knutna till ädellövskogen. Det beror sannolikt på flera faktorer. Sydligaste Sverige och ädellövskogar är i grunden artrikare än andra regioner och skogstyper i Sverige, deras livsmiljöer minskar i mängd och kvalitet på grund av successiv igenväxning samt att påverkan i form av landskapsförändringar i jord-/skogsbruk har pågått och påverkat arter under längre tid i södra Sverige.

Ett stort hot mot de rödlistade skogsarterna generellt är den starka nedgång som trädslagen ask och alm uppvisar. Dessa båda trädslag är mångfaldsbärande trädslag i ädellövskogen och har drabbats mycket hårt av de båda svampsjukdomarna almsjuka respektive askskottssjuka. För en del arter har skogsbruket inneburit minskade arealer livsmiljö eller försämrad habitatkvalitet genom minskade mängder död ved eller gamla grova träd. För andra arter, särskilt marksvampar, bedöms bristande kontinuitet vara ett problem.

Vad gör skogsnäringen idag?

Flera aktörer inom skogsnäringen arbetar idag aktivt med att på olika sätt gynna rödlistade arter. Bland annat görs insatser för att återskapa livsmiljöer för rödlistade arter såsom vitryggig hackspett och sandödla samt för att återskapa naturskogstillstånd i äldre tallskogsmiljöer. I det vardagliga arbetet kan det röra sig om samråd inför avverkningar som berör kända förekomster av rödlistade arter, där Skogsstyrelsen och länsstyrelsen ofta medverkar.

Det finns även en uppsättning av rödlistade arter som är tydligt gynnade av den störda hyggesmiljön med miljöhänsyn. Det tydligaste exemplet på detta är olika arter av vedlevande skalbaggar knutna till solexponerad död ved eller gamla träd av olika kvaliteter och dimensioner. För vissa av dessa arter behövs det i normalfallet inga särskilda åtgärder så länge som naturvårdshänsynen anpassas till den aktuella artens behov medan andra kräver kontinuitet av solexponering, inte bara under hyggesfasen.

 

Skogsindustrierna anser...

... att för många av arterna som klassats som hotade är ett hållbart skogsbruk av största vikt. Det gäller särskilt mossor, lavar, svampar och insekter. För dessa arter är avsättningar och miljöhänsyn ofta avgörande för överlevnaden, varför skogsnäringen har ett stort ansvar. Många av arterna på rödlistan finns där för att de är ovanliga och ovanliga arter är känsligare för utrotning. Sällsynta arter kommer dock alltid att finnas oavsett hur vi brukar skogen. Skogsbruk är ett av de faktorer som påverkar de skogslevande arterna. Brist på bete, hävd eller brand, klimatförändringar etcetera är andra saker som påverkar arternas livskraftighet.

Det finns vissa praktiska utmaningar med att använda rödlistade arter i det skogliga naturvårdsarbetet. Artbestämning kräver särskilt utbildad personal för identifikation. Även om kompetens finns tillgänglig tar det i betydligt längre tid att avverkningsplanera skog om fullständiga artinventeringar ska genomföras. För vissa organismgrupper, såsom exempelvis marksvamp, kan artförekomsterna dessutom vara mycket svåra att fastställa då arterna inte bildar fruktkroppar alla år.

I framtiden kommer med all sannolikhet digitaliseringen att erbjuda nya möjligheter till "artsmart" miljöhänsyn där fynddata och kunskap om arter finns mer lättillgängligt. Detta kan underlätta och förbättra miljöarbetet. Rödlistan kan säkerligen också bli mer operativt användbar genom en tydligare redovisning av vilka hot som är störst för de olika arterna i stället för att utgå från den landskapstyp arterna förekommer i.

När det gäller artbevarande är vårt övergripande mål tydligt: vi ska bruka skogen så att alla arter i det svenska skogslandskapet kan fortleva.