Fågeln som hotar den gröna industrin

Lavskrika
Foto: Shutterstock

Det svenska fågelskyddet är starkt. Så starkt att det kan hota virkesförsörjningen till hela den svenska skogsindustrin. – Tillämpningen av artskyddsförordningen riskerar att sätta käppar i hjulet för omställningen till bioekonomin, konstaterar Linda Eriksson, ansvarig för svensk skogspolitik på Skogsindustrierna.

Oron är stark bland såväl skogsägare som skogsföretag kring tillämpningen av den svenska artskyddsförordningen. Genom den har EU:s fågeldirektiv och art- och habitatdirektiv omformats till svensk lag, men den svenska lagen har blivit betydligt mer långtgående.

– Artskyddsförordningen ger bland annat fåglar ett skydd baserat på förekomst av enstaka individer istället för att skydda arten som sådan. Därmed kan vanligt förekommande fåglar sätta stopp för bostadsbyggande, ny infrastruktur och vindkraft, men också för skogsbruk och avverkning, säger Linda Eriksson.

En regelrätt tillämpning av artskyddsförordningen kan sätta stopp för en betydande del av skogsbrukets planerade avverkningar, framförallt under sommarhalvåret, anser Linda Eriksson.

– Det här är ett stort orosmoln för industrin som är beroende av löpande tillgång på virke. Ett massabruk kan inte stänga i två dagar för att det inte får virke. Hela systemet bygger på att processerna rullar varenda dag, året runt, säger Linda Eriksson.

Skogsindustrierna uppmanar därför regeringen att se över utformningen och den faktiska tillämpningen av förordningen så att den bättre harmoniserar med både det bakomliggande syftet med EU-direktiven och deras utformning. Annars riskerar förordningen att göra det betydligt svårare för Sverige att övergå till en bioekonomi.

Äganderätten och markägarens rätt till ersättning måste också säkerställas, anser Linda Eriksson. Som förordningen är skriven kan skogsägare utan ersättning förlora förfoganderätten över sin skog.

– Det är en allvarlig inskränkning i äganderätten och ett frånsteg från svensk praxis, säger hon. 

Myndigheternas hänvisning till artskyddsförordningen innebär nämligen att skogsägarna inte får någon ersättning för sin skog. Om avverkningsförbudet däremot sker med hänvisning till skogsvårdslagen är det direkt kopplat till en ersättningsrätt och myndigheterna kan göra ett naturreservat eller biotopskydd på området.

– Det kan inte vara okej att en myndighet kan välja vilken lagstiftning man hänvisar till och på så sätt komma billigare undan, säger Linda Eriksson.

Text: Nils Sundström

Detta är en artikel från Skog & Industri nummer 3 2016, hela numret hittar du här till höger.